Åkteknik skillnad offpist/pist åking?

[millgard]

Haha, jo tackar! Det du säger har jag ju hört sedan dess. :D

Jag jobbar på saken sedan dess och det ger resultat känns det som. Det här var ifjol och det har blivit några timmar under skidorna sedan dess. Mer tid på snö = bättre teknik (om man är medveten).

Jag skall leta fram en annan film också...

 

[millgard]

En till. Ungefär samma problem förutom kass balans då jag plötsligt upptäcker att det är en driva... :lol:

Lite mer fart så hade det nog gått bättre. Det var såpass löst och dåligt glid så det gick helt enkelt inte fortare där.

22876

 

[Pillard]

Visst ger timmar på snö bättre teknik. Dock vet jag att det skiljer sig väldigt mycket mellan hur jag åker i pist mot i offpist.

exempel på piståking för 3 år sen. Tekniken är betydligt bättre idag. Där lyfter jag itne innerskidan alls men i gengäld så åker jag på en Atomic SL9 med 11-12 meter i radie. Eftersom den mesta offpiståkningen blir i lite mer trånga förhållanden så efte3rsträvar jag ju förstås en teknik som är så funktionell som möjligt istället för att lära mig att bränna fort i stora svängar (den delen är ju inte så svår tycker jag). Jag vill snarare finna en teknik som gör att jag kan ha full kontroll och kan korrigera för små hinder och ojämnhter med kort varsel, framförallt för skogen.

 

[Pillard]

En till. Ungefär samma problem förutom kass balans då jag plötsligt upptäcker att det är en driva... :lol:

Lite mer fart så hade det nog gått bättre. Det var såpass löst och dåligt glid så det gick helt enkelt inte fortare där.

22876

Nu är ju itne jag rätt person att agera expert här men jag tycker att det ser ut som att du vrider med axlarna en hel del i varje sväng. Lite som att det gungar fram. Det borde ju kunna göra att du blir känsligare för varierande snö eftersom du så att säga landar på nya ställen hela tiden iställt för att flyta med snön (rätta mig om jag har fel ni andra)

 

[millgard]

Precis. Jag jobbar på att vara lite mjukare i knäna och låta skidorna göra jobbet och samtidigt vara mer avslappnad i överkroppen.

 

[Pillard]

hehe, då är vi två. Året före det året som min offpistsnutt var filmad i så svajade min överkropp som attan. Verkar som att vi försöker lära oss precis samma detalj.

 

[millgard]

Och det finns ju få saker som är så motiverande för teknikövningarna som "nya skidor"...

Ett problem är att mina skidor dyker om jag pressar dem i djupsnö, det är en sak som säkert medför en mental spärr. Det var inga problem att trycka nedför Norddals så att ansiktet åkte i snön i varje sväng. Blött och kul men bromsar ju rätt bra.

Det skall bli spännande att se hur K2 Sidestash 188 uppför sig i liknande snöförhållanden, och hur man tekniskt påverkas av det. Just nu känns det som om farten är den avgörande, det går helt enkelt för sakta i riktigt djup snö. En kille som var med åkte på Kuro - viss skillnad i fart... Där jag blev tvungen att åka rakt ned för att behålla farten kunde han lägga snygga surfsvängar och ändå komma MYCKET längre än jag nere i dalen innan det blev dags att ta till stakningen. Å andra sidan var han rökt i sommarstigen...

 

[kfba]

1 Hur svänger man rätt då? genom att ändra vikten iförhållande till fallriktingen eller genom att belasta skidorna olika mycket. Använder man sig av båda?

2

dum fråga, men vad innebär hög/låg avlasting?

 

[millgard]

1. Någon skrev "som när man svänger med cykeln". En mjuk lutning där linjen liksom behålls, ben och skidor svänger mjukt och överkroppen är avslappnad. Inget stylt och knix.

2. Det fanns rätt bra beskrivet på sid 1 i denna tråd.

 

[JL76]

Pillard: en sidofråga, hur är allmänfysiken, tränar du något "offseason"? Jag undervisar i annan idrott och ibland märker jag att det som är lätt för mig att visa och förklara inte alltid är så lätt för den som t ex har allmänt dålig balans, bålstyrka eller flexiblitet osv. Det nämndes "rak i kroppen" och jag reagerar på de "stumma" benen, båda kanske går att ändra med annan träning än skidåkning?

Svajet i överkroppen är ju ett tecken på att man inte söker/korrigerar balansen tillräckligt lågt.
Testa att åka sakta sidledes på sladd i pist och lek med balansen, de ska räcka med små skiftningar i princip osynligt inne i pjäxan, medans överkroppen bara ska vara helt avslappnad.

 

[Ace_DG]

Joru, unge kfba!
Om man inte frågar får man ju inga svar heller. Vi kör ett varv till...

Det finns inget "svänga rätt", det finns bara ett antal olika tekniker för olika typer av åkning, snö, lutning, fören, m m, m m. Om du med "vikten" menar din egen tyngdpunkt så är det ju tyngdpunktens placering i förhållande till skidan som allt hänger på.

Man kan också tänka "nerifrån och upp".
När jag placerat laggen på snön, vad ska jag göra med skidan för att få den att svänga?
Om jag inte gör nåt alls åker jag ju rakt ner, en klassisk 11:a, abfahrt, störtlopp den verkligt URSPRUNGLIGA skidåkningen (fråga vilken 4-åring som helst!).

Om jag däremot vinklar skidan i förhållande till snön (spelar ingen roll hur egentligen, eller om det är bottenlöst, vindpackat, pistat eller blåis) så är ALLA lagg konstruerade så att dom börjar svänga, jäpp!

OK, du svänger, vad gör du med dina dina knän, höft, överkropp, huvud, armar för att följa med skidan i svängen?
JO, du måste motverka, balansera krafterna som svängen skapar (centripentalkraft har någon nämnt). Jämförelsen med att svänga på en cykel är inte så tokig. Om du cyklar sakta och lutar cykeln och dig för mycket inåt, då tippar du omkull, om du gör tvärtom vill inte cykeln svänga alls. Man balanserar krafterna, systemet (d v s du och skidorna) måste alltid (nåja, nästan...) vara i balans.

Vad gör man då för skapa och bibehålla denna balans?
En massa små (och ibland större) rörelser med fotleder, knän, höft, överkropp, huvud och armar.
Det är det som kallas teknik. Vad måste jag göra med min kropp för att mina dyra lagg inte ska lura mig till något jag inte vill? Det hängde ni med på eller hur? Glasklart!

Det jevvliga är att allting ändrar sig hela tiden, speciellt i pudret, mycket opraktiskt!
Övning, många timmar i pisten, pricka in pudret, åk med duktiga åkare, ta lektioner (!!!), fråga (som du grabben!), nöt på! Finns inga genvägar.

Nu klarar jag skidåkning rätt bra efter mer än 40 år i branschen, men inser lätt svårigheterna med multikoordinrade sporter ( som skidåkning här). Säger vågsurfing, säger svårt, säger koordination, ständigt skiftande "före" etc, etc, suck...!

Själv åker jag mycket käpp... mest för att jag aldrig prickar in pudret, plust att det är kul!
Eder,
Ace DG

 

[Mes]

Ja Jävvlar grabbar, och några riktigt, riktigt gamla gubbar, här var det en tråd som kräver sin akademiker för att orka igenom. Axlar ansvaret att går in och styra upp det hela innan skeppet sjunker!

Kära ksmb, skapare av tråden, den största skillnaden i teknik mellan pist och icke pist är att i pist är tekniken att undvika att träffa motståndarna! Detta kan tvinga dig att svänga vilket i grunden är fel och skall undvikas. Svänga finns det en mängd onödiga varianter på, lägg ingen tid på detta. Vinnande alternativ är ofta att styra dig till ytterkant på pisten, ta krönen med hög fart för att vid kontakt slå ut eventuella felorienterade motståndarna. Behöver inte förklara varför medvetslös motståndare är bättre en medveten dito!

Pist kan även köras mellan portar, ett helvete då de ofta skall svängas så krångligt som möjligt. Rent tekniskt är det skitenkelt, var snabbast! Inga konstigheter, begrips!

För övrig åkning, ej uppförsåkning som rent teknisk är ett ända repeterande av slit, intag av syre samt piska de som är dig långsammare, är grunden för tekniken överlevnad.

Överlevnad kan lätt kompliceras, till och med "Ace den för gamle" tappar bort sig mellan raderna.
Ett varnade exempel kan vi se i Blindgårds video, tittaren bör ställa sig frågan; Vilka livshotande hinder, faror, motståndare eller barflickor flackåkaren undviker där han gör sina riktnings förändringar? NÅ? Om svaret är inga så är det fel teknik! Krävs inga voltor på universitetet för den slutsatsen.
Speed is safety! inga hemligheter där inte!

Vidare, ksmb, så om du nu mot allt förnuft skall börja analysera olika kroppsdelars förflyttning vid riktningsförändring så är grunden till allt underkroppen. All framgång i pist, ovan, under, före och framför allt efter bygger på förmåga att hantera underkroppen! Här krävs träning och åter träning, själv är dock inte bäste dräng och ålder blir snart ett handikapp!

från klarhet till klarhet
eder
Mes

 

[Bananskydd]

Om jag bara får tipsa om ett litet tränings tips jag har testat 2-3 gånger som jag tycker funkar ganska så bra:D ( jag med alla mina 5-6 år av offpisterfarenhet ) Det är att åka på ett par äkta pistskidor eller någon smalare variant (typ 70-80 mm i midjan) i offpisten:P Alla ens fel blir så mycket större känns det som och plötsligt har iaf jag förståt vad min pappa hela tiden påpekar osv Det tål att testas i alla fall

 

[Ace_DG]

Ja du gode Mes...
Här försöker man lite försynt och diplomatiskt förklara för ungdomen att skidåkning är skidåkning är skidåkning, men ändå alltid skidåkning ...på nåt vis ...ja, nåt sånt. Sanningen är ju den att det alltid går ut på störtlopp, speed is safety, momentum is king och gud är god mot hjältarna, universella sanningar för varje presumtiv jaktpilot, fartdåre eller daredevil sen urminnes tider!

Men nu vill man ju inte förleda ungdomen till dumheter (och därtill, gud förbjude, ge dom verktyg att åka ifrån en, vore ju förr f---n katastrof!) Krångla till det, ge dom veckade pannor!

Åldern ett handikapp? Summan av lasterna sägs vara konstant, och i vår avancerade ålder finns ju snart inte så många alternativ kvar, ja menar när kurvan för spånken, röka och bruuudar dalar är ju snart det enda kompensationen vettlös, oansvarig, höghastighetsåkning, vi snackar som vanligt om balans i tillvaron.

Nu är ju allt det här lite hemligt egentligen...

God kväll önskar
Eder,
Ace DG

 

[millgard]

Innan detta spårar ur helt - tänk på att det finns de som hungrar efter små åktips och inte riktigt vill vänta på de där självklara insikterna som kommer efter +200 dagars åkning i puder.

Min egen erfarenhet är att man kan utvecklas mycket av tips från skidkompisar och sedan tillämpar tipsen direkt med utvärderingar - dvs "skidlektioner" på ren svenska.

Dessutom är det roligt att höra vad olika typer av åkare förespråkar för "tumregler" när det gäller åkning off pist - om det skiljer sig åt, varför? Och så vidare.

Jag är säker på att alla på detta forum vill att fler skall bli bra skidåkare.

 

[Mes]

Ähh ingen blygsamhet nu Ace, nog vet du ännu hur en slipstenen dras i en barkamp, återhämtningen tar kanske lite mer tid av arbetsveckan.......

Men ungdomen behöver förledas, Citat unge herr Upplyst " plötsligt har iaf jag förståt vad min pappa hela tiden påpekar osv. Mycket oroande att en yngling lyssnar på sin far före han fyller 30 år eller?

Ur spår på dig millgard för skidåkare kan alla bli men för brantåkare gäller det det naturliga urvalet

Mes

 

[millgard]

Så sant, men även brantåkare är barn i början och många vet nog inte om att de egentligen tillhör de hårdas skara...

Detta samt att det inte finns någon övre gräns vare sig för åkning eller eftersläckning. När Mes äntligen uppnår Insiktens Ålder och får riktig skäggväxt kommer allt att klarna för honom.

Hört ryktas också att även millgard under kommande säsong i alla fall kommer att få lukta på fröjderna under tryggt beledsagande av visserligen uttråkad men ändå vänlig ledning. Den stora utmaningen är ju efteråt, som alla vet.

 

[Ace_DG]

...'schäkta för urspårningstendensen, sitter ju lite i ryggmärgen på oss gamla FR-forumkombattanter. Mes triggade väl något basalt ursprungligt å se bara vad som hände...

Å andra sidan har vi varit osedvanligt seriösa i dennna tråd, men det går liasom inte att beskriva så mycket mer i ord, ja menar fotledsvinklar(!), vikten hit och vikten dit, vinkel si och vinkel så osv. Som vi alla borde veta vid det här laget så gäller ju bra grundposition och övning och åter övning, timmar på snö.

Gör en (eller flera) säsong (...på skidor alltså) åk med andra bra åkare, backa inte för taskigt väder, samla på dig olika åktekniker, man känner vad som känns rätt och fel, och ett-tu-tre så är tekniken automatiserad, man åker utan att tänka vad man gör utan låter bara kroppen utföra det den ska, och då jevvlar i min lilla låda har man nått långt! Zen-munkarna kallar det för satori, ett tillstånd av insikt och aktivt icke medvetande (...sug på den!).

Men tills dess gäller ju som alltid den urgamla brantåkardevisen: "sisten ner pröjsar bärsen!"

God muurguuun,
onskar er,
Ace DG

 

[millgard]

... och det är väl den sista devisen som är mest fostrande: När man är tvungen att överskrida sina gränser för att slippa pröjsa bärs varje dag, då utvecklas man!
Piskan skall inte underskattas som instrument att nå resultat. Samt erkännandet att man själv alltid har att lära.



Även om man nu till äventyrs råkar åka på annat än 2014 års prototyper, och ser ut som folk. :lol:

Morrn!

 

[Mountain_Man]

Äntligen en tråd med väsentligheter långt bortom trivialiteter som plöstryck, skärningsradie, flex, midjemått, twintip och rockers.

Välkommen tillbaka Mes med dina minutiöst träffsäkra analyser ... och ACE som med poppig lätthet kastar sig från portboxning till seriösa meditationsfrågor. Överraskar gör millgard som trots stela knän och höfter visar en gryende talang som brantåkare av det rätta virket!

Med en fesjummen folköl i ena handen och en välgrillad Chorizo i den andra väntar jag nu på att även svunna brantåkartalanger som HitMe, JCM, Leder, GNU och HAWK vaknar upp ur dvalan och äntrar tangentbordet med visdomar om brantåkning, bartömmning, limbo och inte minst KHE! Säsongen är på ingång!

MM

 

[millgard]

Problemet åtgärdas enklast med mustig och kryddstark gryta samt mängder av icke fesljummen finöl därtill. Klättrandet dagen efter brukar kännetecknas av just mycket mjuka knän och höfter, vilket så att säga ger grundläget till nedförsåkningen. "Kom ihåg känslan", intalar man sig.

Rent mentalt ger det ju en skjuts att fokusera på barmarksträningen under nästa år.

Riktig brantåkare kanske jag aldrig blir, då jag nyligen ställde mig på ett par skidor igen efter en genomsnittlig FR-livstids uppehåll (18 år) men jag gör mitt bästa och har ständigt siktet ställt längre fram, högre upp och djupare ned. Är fortfarande i fasen då jag förbättrar mig 100% per säsong - filmerna är något år gamla och utgör exempel på stilstudier som man kan utgå från när det gäller tips på förbättringar. Sedan kan jag bjuda på mig själv förstås.

Nåväl - på den tiden jag var "brantåkar-prospect" (>20 år sedan) var det neonfärgade TUA i 50mm-klassen, kabelbindning och tung jäkla ryggsäck. Upp var det jobbigt och ned ännu jobbigare. Minns särskilt två tillfällen med bristade skare: En gång nedför Kaskasatjåkka ned i Kaskasavagge. MYCKET snö och den skidåkningen gick nog till historien: Linje-grop (gräva)-linje-grop(gräva)-linje-grop(gräva)... tja, ungefär så. Men några bra foton. En annan gång ned i Tarfaladalen från Kebnetjåkka. Såg skitfint ut ovanifrån.

Det var det inte. Och det var jobbigare nedför än uppför...

Nu i modern tid är det helt annat med skidor och förutsättningar (tex lift), och det blir omlärning från början när det gäller tekniken. Kul som fan.

Sedan kan jag ju på intet sätt konkurrera med själva brantåkningen, men när det gäller ironisk humor och efterspelet i barens dimmor tror jag mig inte vara mycket sämre än andra.


Sedan har jag två i sammanhanget mycket viktiga talanger:
Jag brukar säga att jag aldrig vurpar och aldrig är bakfull - allt beror på definitionerna*.


*Jag äger definitionsrätten.

 

[Mountain_Man]

Brantåkning behöver nödvändigtsvis inte utövas på berget ...

Inledde min toppturskarriär i mitten av åttiotalet med ett par 205 cm Fischer Europa 99 och fotknölshöga pjäxor i tåbindning! Då var tekniken mest en fråga om att ta sig ned överhuvudtaget ... Så jag har inte svårt att visualisera dina strapatser på fjällsluttningarna!

/MM

 

[millgard]

Då är vi sannolikt jämngamla, hehe.

Själv åkte jag i Lundhagskängor...

 

[Ace_DG]

JAAAA MM skit i nostalgin lite nurå! KHE, KHE, KHEEEE , go go go go go GO GOOO GOOOO!!!!!
Hittar inget inget på tuben. F-n finns INGET dokumenterat från Troppan?
Chockerande!

...ähum, vare urspårning ni ville ...?

Annars har vi en väldigt intressant diskussion om förvändning som vi kan dra igång on the spot! Alltså när du svängt färdigt och planerar medelst hög- eller lågavlastning silkesmjukt äntra nästa perfekta båge finns ju alltid prima små knep att ta till. Överoppen gårt som be¤¤%nt alltid kort^¨¨^^¨¨¨^¨^////väge#&(%%...............e,,,,,,,,,,,,,,,,,,,êller bord*\"! det iaf å då vrider man in hela axelpaketet \'¨å+03jkölm...i den ny££## svängn,.å titta trolleri då följer liksom reste med, praktis[xxxxxxxxxxxxxxxx...........]fan*^/ller hur? Kolla på stenis-pen(/&%ang ni vet den där gubben från 70-talet, da master
Jämmra tnnnngenbord½\"½#...botage
men ni fattar vahh.............

 

[mickeberg]

De här pöjkarna som kallar sig gamla är ju runt 39 bast. Det kallar jag inte ålder på en gammal brantåkare. En annan är född 1949 i lycksele kommun, vilket inte säger något om brantåkarkunskaperna. Mitt första störtlopp gjorde jag dock i sopnedkastet. Morsan var alltid förtvivlad för jag luktade så konstigt på dagarna.
Det är för mycket snack om vinklar och skit. Min personlige coach, Rektorn från Åre, , skidlärarlinjens överkung, har gett mig ett gott råd." Kör som om du ska hämta ungar på dagis"?

Visst är det jobbigt då snön når till knäna och är dyngtung, men jag åker hellre på mina gamla Ross z9 än dessa flatbrädor med pudervippa i nosen. Fan, lite kämpa ska det väl vara, fast man fattar ju den unga generationen. Först dagis, fritis och sedan sju timmar, eller tio, varje dag framför Fasans bok och Wow...hur ska det ge några muskler... skit samma, jag hänger varje vinter på Brooken, häng på o ta en öl,, Millgard verkar ju vara av rätta virket och Ni andra oxå. Bara vi har kul så går offpisten som en dans i myggträsk. Vi är alla skidåkare och det är fina grejer.

 

[Hendryx]

Japp...vi tar en till...

Här ser ni Aksel Lund Svindal...i första filmen kör han storslalom...och man kan se att han har en lita anorlunda teknik än Vad Kalle har (se tidigare inlägg)...han är också en överjävlig tekniker...

I andra filmen ser ni honom köra offpist...ungefär samma teknik...han ändrar alltså inte teknik eller position mycket mellan race och friåkning...

Titta och njut...

I den här filmen kan ni se Didier Defago åka Bec Des Rosses...på storslalomskidor...då ser man vilken vikt utrustningen har...trots att han är grym skidåkare så ser det rätt kryckigt ut...

Här kan ni se Julia Mancuso på Bec De Rosse...fast då har inte sina GS lagg...spöar Didier ordentligt...och hon använder ungefär samma teknik som då hon tävlar i GS å SG...

 

[Mountain_Man]

Osså kommer vi osökt in på begreppet "Extremsport" och denna allt för tidigt glömda och begravda tråd!

Förövrigt kan jag konstatera att offpisttekniken definitivt har utvecklats de senaste åren med den nya generationen feta rockade offpistlagg som ger en plattform för en teknik offpist som inte skiljer sig nämnvärt från onpist. Jag kan dock skönja att även de proffessionella åkarna i Hendryx filmer ovan, växlar mellan lågavlastning och högavlastning. I brant djupsnö och knixiga partie där fartkontroll eftersträvas är det högavlastning som gäller. (pinkt). När det finns utrymme (eller ren galenskap) som möjliggör att man kan släppa på går det alldeles utmärkt att köra modern pistteknik med lågavlastning, är det då brant, går det fort, mycket fort ... Videhåller därför att den generella skillnaden mellan on- och offpist är låg- respektive högavlastning! Motbevisa mig gärna!

/MM

 

[millgard]

Teori 1:
Högavlastning = bromsa i "kurvorna"
Lågavlastning = "surfa på med fart"

Detta gäller/gällde ju även i pist, men säkert var vertikalarbetet typ högavlastning viktigare då jag själv gick i skidskola vintern 1977 - MED slalombrallor som hade korvar på knäna! Stenmarksluva gällde hela 70- och 80-talet. Sedan ful toppluva i neonfärg och texten "Knåda Sport" - den har jag förresten kvar ännu. Trä-Elan med fångrem, det var grejer det (fast de körde jag av i grannens potatisland, där vi trampade upp hoppbacke varje vinter).

Fast inte fasen hade man en aning om att det hette "högavlastning" på den tiden. "Upp&ner" tror jag vi kallade det... När man sedan vågade sig ut i skogen (dvs den "off pist" som fanns att tillgå vid Skönviksbacken) var det ofantlig bakvikt som gällde för att inte stå på öronen när det blev lite mjukt. Möjligen är det det som fortfarande spökar i mångas bakhuvud, inkl mitt.

Jag tror att grejen EGENTLIGEN är som många varit inne på: AVSLAPPNING, helt enkelt. När man är sådär halvtrött efter några dagars åkning och så släpper man bara och tänker att "det får gå åt helvete, jag orkar ändå inte parera" - DÅ kommer åkningen som ett brev på posten. Skidorna tar dig dit du vill utan att du ägnar en tanke åt vinklar, framvikt eller position. Slappna av och åk - knäna och fötterna tar upp slagen, överkroppen är mjuk och följer med total balans. Där händer något. Och det är väl det man är ute efter. Att åka avslappnat då underlaget är jävligt med blandad blåis, drivsnö och flatljus (det som kallas Volantväder).

Ut och åk, utforska och överskrid de egna gränserna och våga ramla (ni andra alltså). Häng på snabbare kompisar och stå på även när ni passerat gränsen för er egen förmåga. Oftast dör man inte utan det kan göra lite ont men inte värre än att man tar det som en man.

Haha, nu lät det som om jag hade mycket att tillföra, men det är väl i alla fall en fundering från min sida.

 

[mickeberg]

Om du slappnar av i Skönviksbacken så hamnar du väl nere på motorvägen??? Jag har också sådana där slalomkläder med korvar på knäna, fast jag åkte ju 1966 o då var portarna i backen av granstänger, stenhårda. En träff i nyllet betydde nya tänder, men offpist. Fart är allt, som Millgard säger. Personligen tycker jag det är otäckt att surfa ovanpå snön o i Sverige är ju oftast offpisten stenhård, slagig snö, där man klarar sig bäst på ett par stenhårda, raka storslalomskidor.

Jag är ju fotograf sedan 1969 och den här diskussionen påminner om fotodiskussionen. Sedan det digitala kom, har allt fler börjat plåta. Och vad är skillnaden mot förr, filmtiden? Ingen egentligen, bara den att numera blir bilderna perfekta tekniskt pga den nya tekniken. Däremot blir dom inte bättre eller sämre, bara fler. I år ska jag testa riktigt feta lagg, typ 115 i midja,men kan någon tala om för mig hur jag ska ta mig nedför Lundsrappet en isig dag med dom. Har de ngt fäste på blåis??

 

[Mountain_Man]

millgard: Genialisk sammanfattning av låg- och högavlastning ... två tummar upp!

mickeberg: Jo, ser att du börjat ladda med Kodachrome då och då ... färg kanske inte bara är en fluga!? Du kommer att bli överraskad över vad feta skidor kan prestera i pisten. Det beror naturligtvis på vad du väljer för skidor, många modeller är optimerade för mjuka förhållande och blir väl sladdriga medan andra biter som värsta racingskidan, lite långsamma från kant till kant bara ...

Har du inte läst MnO & Co´s test. Gör det!

/MM

 

[PhatFred]

@Pillard

Du har en film på Dutuben som heter 'Val Thorens - Powder'.
Det är 2:57 min av att stå vinkelrätt mot havsytan istf vinkelrätt mot aktuellt underlag. Tycker jag.
Fram med armarna, som Det Gamle Ässet säger, för att underlätta.

Kan man även skönja en viss oro för att tappa kontrollen i din åkning? Om så är fallet, kan ett tips vara att faktiskt åka fortare [men inte rakt ner, som Mes tyckte ] och med mer attack - mjukt applicerad på snön.

 

[millgard]

Det är ju skillnad om det är offpist i knixig terräng på blandat underlag eller om det är stora öppna ytor med mjuk snö. Stora ytor med lössnö då är det ju bara att släppa allt man har, i skog/klippor/passager gäller det att ha tungan rätt i mun och där törs då inte jag använda <mer fart> som knep. Avslappning funkar, men där tror jag att det handlar mer om kontroll/benstyrka/balans och då gäller <övning> och <mil under skidorna>. Benstyrka skall nog fasen inte underskattas.

Ner på skidorna, upp med bröstet, fram och ihop med armarna. Gamla knep från Stenmarks tid.

När man är nere före polarna är triumfen stor, och man kan se fram emot bjudjäger och ära och berömmelse som räcker ända till nästa dag.

 

[Pillard]

@Pillard

Du har en film på Dutuben som heter 'Val Thorens - Powder'.
Det är 2:57 min av att stå vinkelrätt mot havsytan istf vinkelrätt mot aktuellt underlag. Tycker jag.
Fram med armarna, som Det Gamle Ässet säger, för att underlätta.

Kan man även skönja en viss oro för att tappa kontrollen i din åkning? Om så är fallet, kan ett tips vara att faktiskt åka fortare [men inte rakt ner, som Mes tyckte ] och med mer attack - mjukt applicerad på snön.

Hehe, jo jag känner till den. Den är filmad 2008 (första gången jag åkte utanför pist i snö som var djupare än 3cm). Förhoppningsvis så har det varit lite utveckling från den framtill de två som bara heter mov.... och är från senaste säsongen? Visst är det en stor oro för att tappa kontrollen. Det är därför jag har problem med skog, där kan jag inte stanna exakt när jag vill... frågan är väl mest hur jag ska kunna öva bort det problemet?

 

[Mes]

Nostalgi är ett hot mot all utveckling! Att ens nämna gamla tangentbordsakrobater bär inte mer frukt än att diskutera korvar på knäna eller käppar som inte viker sig.

Det ända som givet var bättre för är KHE…. Den yngre skaran av dagens krigare håller sig kort om bränsle för den aktiviteten!

Nej pojkar titta aldrig bakåt utan fäst blicken långt fram vare sig det är vid fronten, på berget eller i baren!

" Normmän skall direkt betraktas som Fienden No1. Inte nog med att hela deras land är besudlat med vackra berg och promiskuösa fruntimmer så har de ofta allt för överdjävligt häftiga namn. Svindal! Kan det bli brantare än så?"

 

[millgard]

Man kan trösta sig med att de får betala 154 NOK för ett äckligt hamburgermål och det är ju med en blandning av löje och förstämning som man betraktar de hockeyfrilleförsedda ungkarlarna som förflyttar sig mellan husvagnsparkeringen och Grönan på en M1 med pipor... hellre nostalgi än den utvecklingen!

Men jag tror att Mes innerst inne är lite avundsjuk på att han aldrig hade "korvbrallor". Jag kan avslöja att de inte bara var fula, de var jobbiga att ha på sig också.

I baren har man ju blicken fäst på... *host* ja, långt fram kan man säkert säga.

 

[PavelV]

Ett enkelt sätt att se på det här avlastningsfenomenet:

Utgå från tyngdpunkten (redan konstaterat var den sitter)

Högavlastning = När man flyttar tyngdpunkten uppåt, dvs att man sträcker benen. Detta använder raceåkare i svängar där det finns tid till det, för att få bort lite slagg och mjölksyra.

Lågavlastning = När man flyttar tyngdpunkten neråt, dvs att man böjer benen så fort att skidorna avlastas. (används väldigt sällan av skidåkare oavsett diciplin, enda goda exemplet jag har är när en störtloppsåkare ska ta ett av hoppen i banan, då använder de sig av lågavlastning.)

Utjämning = När tyngdpunkten är konstant, dvs att den inte rör sig, varken upp eller ner, utan du utjämnar de krafter som du får genom att svänga. Detta ser man lättast i Puckel, då de enbart använder sig av utjämning för att svänga. Och det är här den största missuppfattningen ligger, det är nästan alltid en utjämning man ser, och inte en lågavlastning. "Titta på" tyngdpunkten av de raceåkare ni ser, så är det tydligt att det bara är benen som arbetar.

Tänk att ni står på en våg. Kryp ihop och skjut ifrån. När ni är i erat högsta läge är ni lättast. Högavlastning.
Gör nu samma sak fast ni "faller" mot marken. På vägen ner kommer man vara lättast. Lågavlastning.

Det är när man kan behärska, och blanda och ge mellan dessa olika som man blir en duktig skidåkare. Behärskar man allt det här innebär det att man kan föra sig väl oavsett vilken situation man hamnar i!

Jag påpekar återigen att skidåkningen är rörelse! Du rör dig hela tiden och det finns ingen sväng som är exakt som någon annan!

Men framförallt, testa, titta och ta reda på så mycket som möjligt! Med många fullhjärtade skiddagar och ett starkt intresse kommer man långt.

 

[PavelV]

Bara ett exempel på bländande skidteknik.. Må hända lite off-topic men fantastiskt roligt att titta på!

 

[Pillard]

Vackert, visst är det fin teknik. Men problemet som uppstår är ju när man försöker lära sig att man ska åka på det sättet och sen hamnar i en trång och brant korridor. Att låta skidornas skärning stå för svängandet då kan ju sluta i en ganska rejäl katastrof. Jag tyckte ditt förra inlägg var riktigt bra, informativt och ändå lite "lugnt" för visst fasen är bästa sättet att lära sig att åka mer, mer ,mer. Och framförallt vara öppen för att olika terräng kräver olika åkning.

 

[Mountain_Man]

PavelV: Är du helt säker på det här?

Det skulle följaktligen innebära att det är centrifugalkraften (eller centripetalkraften, eller vad det nu heter ...) som används för att att få tryck på kanterna i svängen och förändringen av denna kraft som avlastar skidorna i utgången av svängen. Låter fullt rimligt att det är detta man gör i modern carvingteknik. Fullt rimligt att det även går att tillämpa i offpisten om man har en stabil plattform (feta långa skidor) och en excellent teknik.

Men är det inte så i praktiken (typ verkligheten) att de flesta inte har en perfekt teknik och underlaget är allt annat än ett perfekt perforerat fast snömassa och försöket till utjämning blir en kombination av låg- och högavlastning där ena typen av avlastning tenderar att vara övervägande beroende av skidåkare och snöförhållande?

Sannolikt är det enda vettiga att lyfta blicken och bare åk!

;-) / MM

 

[PavelV]

Pillard: Tack ska du ha! Och vidare så ska man ha i åtanke att för att kunna åka som Ted så krävs det en hel del. Och han har inte kommit dit han är genom att åka bara i pisten. Om du tittar lite närmare på hans åk, eller någon annan alpin räcare, så ser du att de inte åker på skär hela tiden, utan de sladdar, kontrollerar och styr skidorna i den riktning de vill, innan de sätter tryck på dessa. Och den tekniken bör väl vara ovärderlig i OP? Att kunna blanda vrid och kant är något av det svårare i skidåkning, som man har nytta av hela tiden! Men som jag sa så handlar ju allt om att blanda och ge. Lite som en hopptävling, du måste ta fram hela din teknikpåse nästan hela tiden, och storleken av den avgör hur väl du placerar dig! Så kontentan är väl att han inte bara åker på skär, utan vrider också skidorna i stor mån, samtidigt som han sätter sin kropp i en optimal position för att möta de krafter som han har byggt upp..

MM: Ja, jag är väl nästan helt säker på det här.. Vilket man iof. aldrig kan säga gällande skidåkning eftersom alla är olika. Men jag håller ändå fast vid att tekniken alltid är densamma, och man får anpassa sin terräng efter sin förmåga.. Tufft men så är det.. Är man inte tillräckligt bra för att åka branta korridorer, då kanske man ska hålla sig ifrån dessa tills man innehar en god skidteknik. Men roligt att du säger i praktiken.. Kan du i minnas att du i praktiken någonsin "slängt" dig neråt för att avlasta skidorna? (vilket lågavlastning innebär i praktiken) Detta brukar man nästan bara se om nåt håller på att gå åt helvete.. och man försöker rädda det. Och en lågavlastning är så sjukt svår att göra dessutom, då du ska försöka vrida skidorna samtidigt som din kropp är böjd och på väg neråt.. Och tajmingen här är allt. Så för en oerfaren skidåkare så är lågavlastning ganska långt bort. Det som kan missuppfattas som en lågavlastning är ju om en åkare åker med väldigt mycket bakvikt, varpå han drar upp benen under sig. Det leder till att hans höft hämnar ännu längre ner. Men detta är ju ett problem som man måste jobba med, och har alltså inget med avlastning att göra!

Slutligen vill jag säga att de flesta problem man har med sin skidåkning oftast grundar sig i brister i grundtekniken. Det kan vara t ex, att man står för mycket på innerskidan, har en ofunktionell grundposition o.s.v. Ens åkning i offpisten falerar alltså aldrig på att man är "dålig" i off-pisten.. Utan det innebär oftast att man inte har en tillräckligt bra grundteknik för att åka där! Och då är det som både du och Pillard säger! Bara åka åka åka åka åka och åka ännu mer! Man blir inte bättre, oavsett hur många skidfilmer man ser. Dock kan man bli lite mer medveten om vad funktionell skidåkning innebär!