HitMe
Medlem
Breda skidor, lössnö och surfkänsla -en myt
De senaste åren har det varit en hel del snack om vilken fantastisk surfkänsla det är att köra bottenlöst puder med de nya, breda skidorna. Ju djupare snö och ju bredare skidor, desto mer surfkänsla heter det. Den här typen av uttalande ses både i skidmagasin, tester, reseskildringat mm, hörs i liftkön eller baren och går allt som oftast att läsa även på denna webbsida.
Nu vill jag ta bladet från munnen och en gång för alla förklara att de som skrivar, talar eller på annat sätt förmedlar ovan nämnda hopkok äv surf, snö och lutande sluttningar inte har förstått det minsta av vad det handlar om.
Modern utrustning har visserligen totalt förändrat vad man kan göra med ett par lagg, en lutning och ett par decimeter nyfallet, ospårat kristallint vatten. Istället för kortsvängspumpande i all evinnerlighet och möjligen lite försök till snabbåkning handlar det nu nära nog alltid om höga hastigheter och svulstigt stora radier på de eventuella svängarna. Istället för att som på den gamla smalskidstiden i stort sett vrida runt skidorna när det skulle svängas och ha ett par nedgrävda skidbakändar som ofrivillig nödbroms när det skulle speedas på kan man nu stå mitt på skidan och enkelt styra dit man vill, medan pudret yr runt omkring en. Snabbare, snyggare, skönare och så vidare, så långt är allt i sin ordning.
Det är dock någonstans här det helt går fel. Någon smyger in ett par uttryck på temat "surfigare", "surfkänsla", "surfa på snö" etc. Användandet av den här typen av vokabulär i det nämnda sammanhanget visar på en sällsynt grov inkompetens, okunnighet, inskränkthet, dumhet eller möjligen en kombination av ovanstående.
Vad talar han om den där HitMe, undrar ni nu? Jo den som själv surfat en del vet. Surfing handlar om linjer, skär, kaskader och sådant, och det är OK. Dock handlar surfing också otroligt mycket om kraft. När det surfas ordentligt så styr man inte brädan genom lite kraftlösa kroppslutningar utan man lägger ned så mycket kraft man någonsin kan uppbringa för att verkligen begrava railen i vattnet. Surfkänsla handlar om få fart på brädan, positionera kropp och bräda, för att sedan kunna lägga allt kraft och tyngd man har på brädans kant och få ett perfekt skär.
Surfing handar alltså inte alls om samma sak i detta avseende som lössnöåkning. Den observanta läsaren bör dock här börja associera till andra grenar av utförsåkningen, nämligen piståkning. Attityden vid aggresiv åkning i uppkörd pist, eller rejält uppkörd offpist, ligger klart närmare surfkänsla än vad åkning i bottenlöst puder någonsin kommer göra. Det är inte bara kraftinsatsen och skären som blir mer lika. Surfing handlar mycket om acceleration och den acceleration man får ut när snön bjuder lite mer motstånd är vida överlägsen de svaga riktningsförändringar bottenlöst fluff kan erbjuda.
Alltså, vill ni ha surfkänsla i er åkning, lägg på ett par kilo på skivstången, skaffa ett par stabila lagg, lär er kanta skidan maximalt, leta på lite uppkörd mildsnö och satsa sedan allt i varje sväng och kör över allt som kommer i er väg. Åka bottenlöst puder liknar mer att köra bil.
HWC HitMe
Mannen, Myten, Megavågsurfaren
Nu vill jag ta bladet från munnen och en gång för alla förklara att de som skrivar, talar eller på annat sätt förmedlar ovan nämnda hopkok äv surf, snö och lutande sluttningar inte har förstått det minsta av vad det handlar om.
Modern utrustning har visserligen totalt förändrat vad man kan göra med ett par lagg, en lutning och ett par decimeter nyfallet, ospårat kristallint vatten. Istället för kortsvängspumpande i all evinnerlighet och möjligen lite försök till snabbåkning handlar det nu nära nog alltid om höga hastigheter och svulstigt stora radier på de eventuella svängarna. Istället för att som på den gamla smalskidstiden i stort sett vrida runt skidorna när det skulle svängas och ha ett par nedgrävda skidbakändar som ofrivillig nödbroms när det skulle speedas på kan man nu stå mitt på skidan och enkelt styra dit man vill, medan pudret yr runt omkring en. Snabbare, snyggare, skönare och så vidare, så långt är allt i sin ordning.
Det är dock någonstans här det helt går fel. Någon smyger in ett par uttryck på temat "surfigare", "surfkänsla", "surfa på snö" etc. Användandet av den här typen av vokabulär i det nämnda sammanhanget visar på en sällsynt grov inkompetens, okunnighet, inskränkthet, dumhet eller möjligen en kombination av ovanstående.
Vad talar han om den där HitMe, undrar ni nu? Jo den som själv surfat en del vet. Surfing handlar om linjer, skär, kaskader och sådant, och det är OK. Dock handlar surfing också otroligt mycket om kraft. När det surfas ordentligt så styr man inte brädan genom lite kraftlösa kroppslutningar utan man lägger ned så mycket kraft man någonsin kan uppbringa för att verkligen begrava railen i vattnet. Surfkänsla handlar om få fart på brädan, positionera kropp och bräda, för att sedan kunna lägga allt kraft och tyngd man har på brädans kant och få ett perfekt skär.
Surfing handar alltså inte alls om samma sak i detta avseende som lössnöåkning. Den observanta läsaren bör dock här börja associera till andra grenar av utförsåkningen, nämligen piståkning. Attityden vid aggresiv åkning i uppkörd pist, eller rejält uppkörd offpist, ligger klart närmare surfkänsla än vad åkning i bottenlöst puder någonsin kommer göra. Det är inte bara kraftinsatsen och skären som blir mer lika. Surfing handlar mycket om acceleration och den acceleration man får ut när snön bjuder lite mer motstånd är vida överlägsen de svaga riktningsförändringar bottenlöst fluff kan erbjuda.
Alltså, vill ni ha surfkänsla i er åkning, lägg på ett par kilo på skivstången, skaffa ett par stabila lagg, lär er kanta skidan maximalt, leta på lite uppkörd mildsnö och satsa sedan allt i varje sväng och kör över allt som kommer i er väg. Åka bottenlöst puder liknar mer att köra bil.
HWC HitMe
Mannen, Myten, Megavågsurfaren