Hej!
Tack för alla svar! Jag tog med era synpunkter vid mitt val så jag tackar speciellt till er som svarade mig samma dag!
Vilken skida valde jag?
Jo, trots att jag tror att damskidor säkert är mycket bra för tjejer så blev det i alla fall en unisexmodell - K2 Apache Pro. (om skidan på denna hemsida från Kanada, där skidor tydligen är billiga. Jag tror dock att viss moms tillkommer på priset.)
http://www.sportmart.ca/store/2product.asp?countryID=0&category_id=143&product_id=17315&mscssid=PJ
Eftersom jag aldrig testat en damskida valde jag en skida som jag tror liknar en modell jag tidigare hyrt och var mycket nöjd med. Visserligen tycker jag att det är svårt att veta vad man egentligen köper eftersom det finns så lite info om skidans egenskaper och modeller som dessutom byter färg/namn år från år likväl som från region och till region. Väldig röra. Bland all sk fakta hittade jag info om tex om en comanche- modell som på ena ställer beskrevs som nybörjarskida och på ett annat som avancerad. Allt för att förvirra köparen (fienden?? eller hur ser säljaren på oss egentligen). De kanske bara är vän med våra pengar.
Vad tyckte jag om skidan?
Jag åkte med den i en vecka i Trysil som har svarta backar som är nog långa och branta för att kunna jämföras med alperna. Som åkare har jag lång rutin (är inte så ung som många andra på Forumet), väger 55 kg 162 sm lång och är numera aldrig tillräckligt tränad för att åka utför. Skidlängd 153 cm. Åker helst i pist eftersom jag har lärt mig att träd och sten gör ont och kan t.o.m vara farliga. Som mamma känner jag visst ansvar att överleva, och barnen vill i vart fall att någon fixar middag åt dem på kvällen och inte ligger skadan i soffan. Jag gjorde en praktvurpa i en puckel och då fick jag skäll av tonårssonen......
Apache Pro var jag helt nöjd med. Den är bäst i lite högre fart och med ett kraftigare tryck i svängen. Nybörjaren har inte så stor nytta av den eftersom den är mindre lättsvängd i låg fart än vad den är stabil i högre fart. I låg fart upplevs den lite trög och ostabil. Den behöver lite hastighet för att få styrfart, men är då alltså istället mycket stabil och svänger av sig själv. Underlaget var mest opistad pist. Den snöade väldigt mycket och i Trysil pistar de inte så ofta. (Konstigt på en annars extremt välskött skidort. Jag tycker nämligen att det ska vara pistat i pisterna eftersom uppåkta snövallar inte är ngt nöje för någon. Offpist ska vara offpist inte opist.) Skidan plöjde väldigt bra igenom vallarna och man kunde obehindrat köra igenom. Skidan var ganska mjuk tyckte jag , men det tyckte inte försäljaren. Men eftersom jag är upplärd på gamla vanliga skidor så är jag van vid hårda skidor. Alla carvingskidor är mjuka tycker jag. Men det är ju också mycket mer lättåkta skidor. Hjälp vad man fick ta i förr för att få med sig skidan! När jag tog i lika mycket på carvingskidan första gången jag testade dem så stod man med spetsarna uppåt backen, ja en stund vill säga innan man föll baklänges. Klassisk skada när de gamla skidåkarna började åka carvingskidor, eller timglas som de kallades i början. Då såg men med stor misstanke på de konstiga fula ankfotskidorna. Men de har ju verkligen förenklat utförsåkningen, dels att det inte är så styrkekrävande och dels att det går snabbt för nybörjaren att lära sig åka. Man ser ju nästan aldrig riktiga plognybörjare längre. Förr var det en otrolig skillnad mellan nybörjaren och de mer vana kompisarna. Inte så kul när man var i tonåren och det var viktigt att inte vara töntig.
Sammantaget är jag nöjd med mina skidor, men jag tycker å andra sidan att alla Carvingskidor är lättåkta mer eller mindre och aldrig lika svåra som de man åkte på förr. Då hade jag ett par stenhårda 180-skidor. De hängde nu på väggen i sportshopen som ett antikobjekt!! Maken höll på och skrattade ihjäl sig tills jag påminde honom om att hans, på sin tid svindyra avancerade skidor, hittade vi på loppis för 75 kr!!
Samma fenomen kommer att inträffa med dagens utrustning, för att inte tala om modet. Tro för allt i världen inte att någonting är tidlöst och dagens säckiga stora bruntonade kläder kommer inom en alltför snar dag att vara urtöntiga ja om inte direkt pinsamma. Jag lovar. Men det känns inte så när de är moderna. Det kändes helt normalt att på 80-talet köpa pastellfärgade overaller och i slutet färggranna tvådelade set. Minst tre, helst flera färger, skulle det vara, i stark kulör. Lika normalt som att granar är gröna. För att sedan någon gång på 90-talet var kolossalt pinsamt fult. Samma med färgerna på skidorna. Lika otänkbart med blommiga/tatuerade skidor som det var då kommer det att vara snart igen!!
Usch, nu börjar jag låta som den gamla tant jag förmodligen är. Men trendfenomenet är kul och alla unga människor har i alla tider trott att de är de första människorna på jorden och att de äldre trista framförallt föräldrarna inte har varit i närheten av de upplevelser man har som tonåring idag. Fast egentligen är det nog så att tonåringen inte vill att föräldrarna ska vara/ha varit på något annat sätt än lugna, ansvarstagande, arbetande och trygga föräldrar. Jag minns tex en intervju jag såg på tv när en ung tjej intervjuades och berättade om sin pinsamma pappa som inte fick gå in i skolan och hämta henne, utan fick sitta i bilen en bit bort på gata. Han hade nämligen så löjliga kläder. Pappan var Rod Stewart.
Nu kom jag tydligen från ämnet. Skidorna var i alla fall bra och Trysil är en ny favorit som är ett bra alternativ till alperna. Inte minst kostnadsmässigt när man har två kompisar till att betala för, dvs barnen.
Hälsningar
Catarina
