Var i les menuires(samma dal som val thorens) och var 12år tror jag. Det var under mina år som snowblades-fantast. Körde på i tempo några långsvängar i en rätt skön flack blå backe. Då var det nån fransk vuxenskidskola som också gjorde långsvängar, alltså dem från ena sidan av backen till den andra. Det var iaf lite avstånd mellan dem så det enda jag hann se var någon i ögonvrån komma från kanten, jag försökte skära av svängen med hann inte, killen (som var runt 1.90 mot mina 1.60 såg jag sen) hade väl fullt sjå att hålla koll på skidorna...
Det smällde och jag vreds runt honom på nåt sätt, antagligen eftersom jag jag var mitt i svängen. Det blev iaf en och en halv bakåtvolt, studsa, en volt till. Sen gled jag väl en bit, nös lite blod. Det enda som fanns kvar efter var en lårkaka från att jag slog i låret i den andres knä i smällen. Det var näst sista dan så dagen efter blev inte så mycket hoppande och liknande, men jag var ute i backen iaf. Skönt när man var lite och mjuk i lederna:P
En annan grej jag säkert inte är ensam om, men som väl inte skadat nån är de gånger man tröttnat på transportliften mellan tandådalen-hundfjället, då börjar man löjla sig, åka baklänges, sittande, liggande ja name it. Iaf slutar det alltid med att man tappar knappjäveln och får staka sista kilometern...