Squire 11 är en av de bindningar på marknaden med lägst elasticitet. Den släpper oerhört lätt enligt vad jag har upplevt. Jag kan inte köra med vare sig den eller Marker Tour som är samma bindning, fast på en frame-platta för att kunna gå uppför.
Jag väger 83 kg och har bindningarna på 10,5 som referens. Det är ingen hög DIN, men det är i relation till min kroppsvikt i alla fall högre än vad du kör med. Jag har en historik av en rad skador orsakade av tjuvsläpp i hög fart i pist och min brorsa hamnade i inducerad koma i en vecka en gång efter ett tjuvsläpp i Gästrappet. Det färgar mig att inte chansa med billiga bindningar och lägre DIN. Jag drar hellre ett korsband än riskerar allvarliga skador pga tjuvsläpp, som enligt mina erfarenheter kan bli betydligt värre. Men för den skull skruvar jag inte upp helt orimligt. Ställer jag en bra bindning på 10,5 så räcker det för det jag gör.
Jag har så länge jag kan minnas alltid haft problem på skidtest där skidorna flyger av vid minsta forcering och röven blir blå. Jag kan tex inte köra fullt i pisten med en Salomon Shift, hur noga förspänningen än är även om jag ställer den på 11. Efter 3-4 allvarliga tjuvsläpp har jag fått inse att om jag måste hålla igen det där sista med den bindningen. Hur åker jag då? Tja, för att referera till något känt, skulle jag säga att jag är av nivå ungefär att dra stora backen i Tandådalen på skär i någorlunda bra snö och vettig sikt, men får pressa kortsväng i branten i hårdare förhållanden för att släppa ut åkningen i nedre delen av branten och ner över flacken. I början på en dag brukar det kännas som det idag inte kommer att gå att dra Stora Backen i 6-7 stora svängar, men så framåt eftermiddagen så gör jag det ändå. Jag tar det lite lugnare nu än förr pga lite högre ålder (närmar mig 50), särskilt när det är tveksam snö eller sikt, men ambitionen om attack finns ständigt.
Jag har en åkstil som verkar orsaka tjuvsläpp helt enkelt, som du letar efter. För mig personligen tror jag att det har mycket med hur man ser på ett skidåk i en pist. En del gillar att känna flowet och att hitta avslappning tillsammans med terrängen. Andra stannar och tittar på att det ligger snö på granarna, snackar lite med polaren och funderar på om de ska ha IPA eller lager på afterskin. Det gör inte jag. Jag gillar känslan av att få ner maximal kraft i snön. Jag vill riktigt böja igenom en skida i skäret och strävar efter att nå höga kantvinklar, även om jag inte åker speciellt fort jämfört med de som verkligen gör det. Drar jag nämnda Tandådalens stora backe eller Hanget har jag nära maxpuls när jag kommer ner. Det är absolut full fysisk insats i stil med att dra 400m bana och försöka slå personligt rekord. Jag sparar inte på något krut utan det är full jävla macka helt enkelt. Inget finlir. Inget känna in fjällen. Det är max vad pallar fysiskt varje åk. Utifrån mina egna förutsättningar naturligtvis, vilket inte nödvändigtvis gör att jag åker störst, bäst och vackrast, men laddet finns alltid i tanken i det läget. Sen kan jag såklart ta några fisåk ibland när underlaget är kass eller orken tryter, men då får jag inga tjuvsläpp. Släpper det så är det nästan uteslutande när jag ligger och försöker hålla skäret även över skrot och is, men skäret driftar en aning och man får nypa till för att få ner farten, eller när jag måste få ner farten och trycker till i en pressad kortsväng i högre fart. Skidan hackar kraftigt ett par gånger och på hack 3-4 släpper skidan om det är en Griffon eller Jester. Är det en Squire släpper den innan jag ens märker att det är ett slag på gång, typ bara jag sätter an en aning tryck i sådan sväng som är tänkt att bli pressad. Tjuvsläpp händer i princip aldrig utanför pisten för min del. Då cruisar jag betydligt mjukare utan ens i närheten av samma kraftinsats. Är det uppkört och stökigt tar jag det lite lugnare och i puder är jag lättfotad och lekfull snarare än kraftfull.
Jag tror du har mycket av svaret där. Tänker du att du ska ge dig in i en maximal fysisk insats inför ett piståk, eller tänker du att du ska få en trevlig lite nice åktur ner för pisten?
Jag har en tvillingbror för övrigt som åker ungefär lika fort, men på helt olika sätt. Han kör med parallellsladd av ganska snäll art och rundar inte upp lika mycket i skärsökande kortsväng. Han nyper inte igenom skärande svängar på samma sätt och har en skadehistorik i knäna som gör att han får gå lite nättare. Det går lika fort, men han kan köra med en Marker Tour 12 ställd på åtta utan att det släpper. Tar jag samma skida kommer jag bara ett par svängar ner i första branten innan den lossnar. Det är verkligen otroligt stor skillnad och då åker vi som sagt ungefär lika fort och är av mer eller mindre samma storlek.