Justera utrustningen isf åktekniken

[Glidaren]

Jag kan meddela från en säker källa att tejpningen fungerade mycket bra.
Åkaren fick en helt annan kontakt med skidan/marken och så länge han växer så får man justera olika många lager tejp man sätter dit.

Man tejpar och låter åkaren ta några varv i backen. Sedan feedback från åkare. Han jämförde med det andra benet som var bättre och sedan tejpade man mer eller mindre på den bindningen där knäet inte var på plats. I början var det för lite tejp, sedan blev det för mycket tejp. Jag har t.o.m. pratat med åkaren och han är nöjd. Det ser dessutom bättre ut också.

Tejpningen är såklart en sålänge-lösning. Att plana av dojorna är det slutgildiga men inget man gör så länge barnet växer. Så fick jag förklarat för mig iaf.

Att det fungerar tror jag säkert och enligt mig kan det vara bra lösningar på erfarna åkare för att hitta det där lilla sista i material inställningarna. Det är väl alltid bra att experimentera för att få prylarna att lira med varandra.
Hur många gånger har man inte satt på en racebindning som har för aggressiv lutning/vinkel på ett par friåkningsplank. Med resultatet att skidorna känns som ubåtar. Så visst ska man experimentera.
Alla åkare får bättre/enklare kant genom detta, men som det lät i problembeskrivningen i det här fallet lät det som om åkaren faktiskt hade ett teknikproblem, mer än en kroppslig defekt/vinkel vilket canting, tejpning osv ska jämna. Så att man står neutralt.
Själv är jag alltid orolig när vuxna tränare ska leka material professorer oftast för att de själva gillar tekniska lösningar på olika problem.
En spännande tanke är ju att Byggis slet sitt hår för att ändra utrustningen så att den skulle funka. Min fundering är att han ville ta en genväg, då det egentligen kanske var tekniken som sprang ifrån honom.
Det är jobbigt att ändra sitt rörelsemönster.
Kan även Anjas berömda tejpade bero på samma sak? Vad vet jag, men en gammal skidman för en av våra stora race stjärnor berättade många spännande stories om liknande situationer. Träffade en grym skidåkare i Sälen förra året, han menade att det just så många elitåkare tänker och gör.
Bra för dem men är det rätt väg att gå hos kids/ungdomar? Vad vet jag, jag jobbar ju inte med detta.

 

[ChasingPow]

För elit åkare är materialet ett två delat problem, för det första vinner man inte en ens en FIS tävling med skräp grejer så man måste ha både bra och väl justerade grejer om man tänker åka fort. Två, slalom är en sport där psyke spelar en enorm roll. Så vad som är lätt hänt är att man ger materialet för stor påverkan på självförtroendet och då när det går dåligt som blir det en negativ spiral i jakt på en bättre setup.

Spelar bra material roll ja, spelar det störst roll nej, går det att vinna utan bra material nej.

Tejpa är ju en snabb lösning för experimentering i backen men sen bör man ju fixa pjäxorna hemma korrekt.

Vad som är fascinerande är hur dålig klubbar/ledare är på det här området. Det är ju inte raket forskning att förstå barn är inte byggda på samma sätt så en viss justering av lutning på pjäxor är ju garanterad samt att att höger och vänster inte heller är exakt likadan

 

[zupermac]

Vad som är fascinerande är hur dålig klubbar/ledare är på det här området. Det är ju inte raket forskning att förstå barn är inte byggda på samma sätt så en viss justering av lutning på pjäxor är ju garanterad samt att att höger och vänster inte heller är exakt likadan

Många av tränarna är morsor och farsor som ibland knappt vet vilken hand som ska upp för käppen. Det finns ibland även gamla tävlingsåkare (föräldrar) och de har ganska bra koll. Den stora utmaningen är att få alla tränarna att se samma problem OCH att alla tränarna hjälper samtliga åkare i gruppen, inte bara sina egna. Både när det gäller material men även teknik.

 

[Glidaren]

Intressanta tankar ni båda för, för visst ska materialet vara anpassat för varje åkare och inställning av pjäxor är antagligen mycket viktigt. Men nog tror jag de flesta av oss kan köra pjäxan med noll/neutral canting.
Men visst finns där undantag. Tror nog hårdhet och vinkeln i skaftet/fram bak är viktigare för majoriteten.

Att tränare ibland är föräldrar kanske kan vara ett problem, om de tror att de kan mer, än de faktiskt kan samtidigt måste man beundra människor som ställer upp för alla kids.
Att vissa föräldrar fokar mer på sina egna barn är väl bara mänskligt (men tråkigt) frågan är hur kommer man åt detta, när det är ett mänskligt beteende. Titta på vad politiker gör, de jobbar hårdast för vad de själva brinner för och kanske får ett visst tunnelseende för vilka problem deras åsikt medför.

För skidåkande kids ska vi då låta materialet styra deras självförtroende/känsla som det gör (tror jag, enligt kompisar i race-branschen) och börja tidigt med den sista pusselbiten istället för att träna åkning. Allt från vinklar, kuler, hopp och annat skoj och om någon efter det inte fixar situationerna, mixa med utrustningen (inte speciella fall) eller köpa nya lagg.
Ok ska erkänna att jag aldrig haft tid eller pengar för prylar, så jag talar ur en ganska subjektivt vinkel.

 

[zupermac]

Ja, heder åt föräldrarna som ställer upp. Även till de som plogar banor, sättet upp staket och käppar.

När det gäller utrustning så kan t ex kilar bakom vaden hjälpa åkaren att komma fram lite mer. Detta istället för att behöva köpa nya pjux. Lite samma grej som att tejpa under skon isf planslip eller flytta på bindningen.

Ibland kan en liknande justering av utrustningen göra så att åkaren får känna den känslan som man vill att man ska känna. Sedan kan man ta bort det och åkaren vet vad den ska leta efter.

Det blir nästa samma känsla som att försöka köra en hårt preppad bana på ett par oslipade skidor. Det går ju inte även om tekniken är bra. Kan se väldigt konstigt ut ibland, nästan så att man inte vet hur man ska göra.
Med ett par vassa skidor så kan man ligga på och trycka hårt med bra teknik. Stor skillnad.

Ett slitet sidospår.
Jag var med min yngsta på sin frilufsdag i veckan som var. De skulle åka skridskor. Jag har såklart alltid sett till att utrustning varit väl anpassad och slipad.

Till skillnad mot 70% av de andra ungarna som hade för stora grillor med en mjuk inneskor och spännen. Såg ut som de var köpta på Ica. Gick inte att åka i.

De andra hade någon äldre variant av konståkningsskridsko. I stort sätt alla hade oslipade grillor och jag led verkligen med dem. De kämpade och försökte men lyckades aldrig riktigt med åkningen.
Klart som fn man håller i sarjen.

Vi behöver rätt utrustning som passar oss (anpassad), annars kan vi inte använda den på rätt sätt.

 

[dallan]

Utrustning spelar stor roll, men även utövande. Många lägger väldigt stort fokus på prylar men nyttjar dom väldigt lite tid i förhållande till hur mycket det tänks kring dessa.
I många fall tror jag att man skulle må bättre av att göra, och inte fundera så mycket

Men nu pratar jag kring hobbyåkaren och inte tävlingsåkaren.

 

[Glidaren]

Du har självklart rätt zupermac i det du säger, med dina förklaringsmodeller. Men känns som du kör lite defensivt och stannar på din planhalva.
Jag tror detta är ett vanligt problem, tror man på något så vill man bara belysa detta. Jag kan tänka mig detta är vanligt i en slalomklubb (utan att varit med i någon) man predikar sin syn utan att våga titta sig i spegeln och fråga sig. Är detta rätta vägen?
Jag säger inte att du har fel, utan jag håller med dig till 100% i allt du säger, med dina motiveringar.
Jag tycker det skulle vara kul att höra hur du ser på ditt tankesätt som har erfarenhet av att mixtra med utrustning, om du skulle vara kritisk till det du själv tror på.
För att bredda min egen kunskap, hur skulle du tänka om dessa tankar, om du nu var lite kritisk mot det du förespråkar.
Mer kil bakom vaden! finns det inte en risk att man får knät för långt fram?
Jag tycker mig läst om låst fotled någonstans och orsaken var att åkarna hade för stor vinkel i skaftet.
Vad är det som gör att en vanligt skapt avancerade skidåkare faktiskt hamnar (mig själv inkl) för långt bak på skidan? Om det nu kan fixas med utrustning, perfekt. Men om felet sitter hos mig (tror jag), vad ska jag då focka på)

 

[zupermac]

Tejp är endast för test och är ingen permanent lösning.

I det här fallet gjorde man nog rätt genom att testtejpa men jag skulle inte råda till det om alla leder sitter på sin plats. Alltså, testtejpa endast om något är "fel" rent kroppsligt. Annars får man fila lite mer på åktekniken.

Om jag förstått det hela rätt. Sitter knät i lod med mitten av dojan när man gör en knäböj så behövs väl ingen tejp eller planing?

Kilen används för att man vill att åkaren ska komma fram i sin position.

Om du tror att du har för mycket vikt åt ena eller andra hållet. Prova t ex att hasa ned för pisten med tvärställda skidor.
- bakvikt - hasar man bakåt
- framvikt - hasar man frammåt
När du hasar rakt ner har du jämvikt.

Jag är inget proffs på det här. Det finns andra här på forumet som kan mycket mer.

 

[Glidaren]

Har varit bortkopplad ett tag
Tack för förklaringen, är med dig på resonemanget och det känns bra, fixa det som är kroppsligt fel med olika former av canting och om åkaren har problem att komma fram för att själva pjäxan är för rak med kil. Själv har jag faktiskt bytt till en mindre kil för att slippa att fastna i svängen. Insåg att snacket om att komma framåt, stavar fram, plöstryck osv gjort att jag kommer för långt fram. Så nu kantar jag mer för att skidan ska svänga mer och struntar i att genomböja skidan så mycket genom egen kraft. Har fått en tryggare och stabilare åkning.