Jag vet att det ser ut som jag tycker det är roligare att köra skidorna på en stor hög med blandade verktyg för vedklyvning, men det är faktiskt sanningen att jag inte behandlat de här skidorna annorlunda än några andra skidor jag haft. Och dom har verkligen inte sett ut såhär.
Visst, basen sitter fast ungefär lika hårt som smör på en nyrostad toast, men fan, det kan jag ta. Offpistskidor är ju inte ämnade att någonsin röra vid en enda sten, eller hur??
Däremot att kärnan är så jävla klen är skandal. Det hålet ni ser på bilderna är inte skapat av att kanten brytits loss från skidan, utan genom att någon sten jag snuddat tryckt ihop kärnan. Metallaminatet som ligger mellan basen och kärnan kröktes då och sticker alltså ut rakt genom belaget. Kanterna och sidoväggarna är helt intakta och fria från skador.
Jag kan minnas att jag vid ett tillfälle hoppade en mindre klippa ~2m och landade med ena skidan på något hårt, men det är allt. Jag fick under de cirka 30-40 dagarna på skidorna, kompressionsskador på kärnan/metallaminatet på tre olika ställen.
Ja, alla skidor får coreshots efter ett tag, det hör till. Bara att laga och köra på. Men det här var fan löjligt.
http://lh5.ggpht.com/fredrikfalkman/SPYPerJ4lSI/AAAAAAAAACk/1B2Nak8fQZU/s512/DSC01647.JPG
http://lh3.ggpht.com/fredrikfalkman/SPYPmGqIc0I/AAAAAAAAADc/dsjZrQcbIGU/s512/DSC01654.JPG
Den största coreshoten på bilden fick jag förresten av en liten sten som låg på snön när jag kom glidandes i lugnt fart på botten av valle blanche. La alltså inte ens belasning på skidan, förrutom att stå rakt fram och staka lite med stavarna... Belaget bara karvades av som om det vore smör.