Jag frånsäger mig inte alls förändring. Jag har dock ett bredare perspektiv. Det enda som kan begränsa CO2 utsläpp är teknisk utveckling av planerbara pålitliga energikällor som dessutom måste vara billigare än fossila alternativ. Det som ligger närmast där är i nuläget modern kärnkraft och på sikt fusionskraft. Storskalig vindkraft är ett kontraproduktivt villospår som tar resurser och fokus från vad som måste göras.
Vi i västvärlden är en liten minoritet i världen jämfört med de de miljarder människor i mindre utvecklade områden som både önskar och förtjänar bättre levnadsförhållanden vilket kräver billig energi. De kommer elda det billigaste först eftersom undernäring, bristfällig sjukvård, skolgång för alla barnen, utedass, tillgång till rent vatten etc är deras problem och elbil finns inte ens på kartan för dem. De har inte ens el. De är också så många så bara att lösa hälften av deras behov överstiger västvärldens utsläpp.
Miljöpartierna i väst kan sammanfattas som teknik och kärnkraftsfientliga.
I Sverige har de tvingat fram nedläggning av 6 reaktorer och en satsning på icke planerbar vindkraft i en omfattning som lett till obalans i kraftförsörjningen med dyrare elpris samt behov av fossileldad reservkraft och koleldad elimport.
I Tyskland har miljörörelsen tvingat fram kol- och kärnkraftsnedläggning till förmån för vindkraft som kräver uppbackning av rysk gas vilken de nu inte har vilket tvingat fram återstart av en rad kolkraftverk.
Paradoxalt nog så har miljörörelsens vindkraftssatsning med fördyrande av energi lett till att mer otillgängliga oljefyndigheter blivit ekonomiskt möjliga att utvinna, t ex genom miljöförstörande fracking.
Att låta miljörörelsen sätta agendan för vad som borde göras är ett säkert recept för katastrof.
Här är ett klipp från Oxford som på ett träffande sätt sammanfattar det hela.
länk