Vridstyv i korken

HitMe

Medlem
Vridstyv i korken
På förekommen anledning vill jag påpeka att moderna skidor inte i allmänhet är vridstyvare än sina tio år äldre kusiner. Det är inte på grund av ökad vridstyvhet som carvingskidan existerar och det är inte på grund av ökad vridstyvhet man kan ha kortare skidor. Det är INTE så, trots allt snick-snack den typiske skidförsäljare försöker tuta i dig. Istället är det så att den typiske skidförsäljare blivit vridstyvare de senaste tio åren - vridstyvare i korken alltså.

HitMe
 
Vridstyv i korken
Men visst är det väl ändå så att "breda" skidor i dag är betydligt vridstyvare än fatskikusinerna från förr? Bara för några år sedan var det ju i det närmaste otänkbart att ta ut en feting i en hård isig svensk snökanonpist.

Den stora revulotionen anser jag ligga i tekniken som gör det möjligt att tillverka en vridstyv skida med mjukt flex. Tidigare var ju vridstyv i princip det samma som stenhård även i flexet.

Så faktum är ju faktiskt att mjuka skidor ( i flexet) är vridstyvare nu än tidigare. Däremot har väl knappast racingskidornas hårdhet förändrats...

MVH/MM

PS! Hurvida skidförsäljarna har blivit styvare eller inte har jag däremot ingen uppfattning om. ;-)) DS.
 
Vridstyv i korken
Godafton!

Ok, vi vet att t ex gamla Völkl Zebra och Dynamic VR17 m fl 60-70 talslaggar var boxkonstruktioner av epoxy och trä, och därigenom per definition och mekanisk grundkurs 1 rejält vridstyva. Bevisligen gick dom bra på is. Det sägs också att dom tidiga metallskidorna (Head, Fisher m fl) var otroligt vridstyva men samtidigt helt omöjliga på is. Vi vet bl a också att dom tidigaste GS-timglasen som Elan byggde på 80-talet förkastades av åkarna pga för dåligt kantgrepp. Dom matchade inte riktigt dom traditionella skärningar vid den tiden.

Nåväl.
Jag har trott mig veta, eller förstå, att en skidas egenskaper beror av en kombination av böjstyvhet (flex), vridstyvhet, dämpning, material i kärna, material i kraftdistribuerande delar samt naturligtvis sidoskärningen (mer?).

VARFÖR kan man idag göra skidor med egenskaper som tidigare ansågs som oförenliga? Snackar vi nya fibrer, fiberorientering, monocoque:er, metall-gummi m m i nya kombinationer, eller vad?

Vore kul att få lite fakta från skidtekniskt kunniga individer på Freeride. Undervisa oss!

För många år sen brukade även jag såga sönder gamla lagg för att se vad som fanns inuti (som vilken nyfiken unge som helst f ö), men det var som sagt ett tag sen sist.

/A




 
Vridstyv i korken
Ace, jag tror faktiskt inte det är nya tekniska landvinningar som gjort de nya skidorna möjliga, endast nya insikter och ideer. Möjligen har bättre produktionsteknik gjort det möjlig att göra tunnare och därmed mjukare skidor, men förhållandet mellan vridstyvhet och böjstyvhet tror jag inte är direkt bättre på en ny Salomon crossmax än på en tio år gammal Dynamic boxskida. Ta ett stadigt tag om toppen på en Pocket Rocket, X-Scream eller Crossmax och vrid skall du få känna - inte mycket till vridstyvhet där inte. Köp upp en gammal boxskidproduktionsanläggning och pressa fram ett par lagg med en modern skärningen och du kommer antagligen att få något som inte alls skulle skämmas för sig bland dagens fräcka space frames, hippa energyprofiles och spaciga betaprofiles etc.

Vissa skidor har fiber i tvärriktningen för ökad vridstyvhet, men det är inte så vanligt.

Om moderna capconstruktioner kunde producera vridstyvare skidor skulle de troligen användas mer i tävlingssammanhang än de gör. Visserligen kommer capskidor även där lite mer nu, men till och med märken som Atomic och Salomon kör förtfarande delvis med klassiska boxkonstruktioner. Även många av de bästa friåkningslaggen använder sig av det gamla sättet att bygga skidor, se t.ex. Stöcklis alla modeller eller Völkl V-Explosiv.

Nej, jag tror anledningen till många av de nya konstruktionerna är ekonomi. Det är helt enkelt enklara att bygga hyfsat bra skidor på det sättet. Salomons Pocket Rocket, t,ex, den skapas som en lång cap utan topp och bakböj. Spann top och bakböj skapas först när belagen limmas på. Genialt enkelt, produktionskostnaden för en PR är säkert knappt knappt en tiondel av vad en klassisk handbyggs boxskida kostar, där det går åt många fler arbetssteg och två samspelta personer till att få i allt i pressformen innan epoxyn härdar.

HitMe
 
Vridstyv i korken
håller med Hitme.
Lite kuriosa:
Jag har ifrån säkra källor fått en lektion i vad det är för skidor som tävlingsåkarna kör på.
Det är ju som alla säkert vet inte samma skior som går att köpa i butiken. Många av dem är av boxmodel men en mycket tunn och bara för syns skull på limad cap.

Talade med en av Ross gammla skidbyggare som vet hur det går till bakom. Det är faktum så att allas vår Pernilla W hade för tre eller fyra år sedan en model i storslalom som hon gillade väldans. Eftersom hon inte gillade näst kommande års skidor, så var det bara att lacka om de gamla med den nya designen.
Det är ju alltid lika roligt att stå i en lift kö och höra på alla gamla svenska gubbar som kör på tävlingskidor, "det här är ju samma skida som herman Maier kör på men jag tycker den är lite mjuk". har man ju hört mer än en gång.

Det har ju ialla fall ifrån vissa skidtillverkare blivit bra med den nya monoqocuen, detta gör att de kan spruta in skum i alla skidorna och slipper limma med en massa trä som både är dyrt och tidskrävande.

 
Vridstyv i korken
Angående skidförsäljare.
Mitt råd är att ta dom på halvvolley, direkt, innan dom hunnit samla ihop sig och börjat erinra sig vad dom lärde sig på säljkurs 1A.
Alltså.
Gå med bestämda målmedvetna steg till dyraste änden av sortimentet. Sug tag i den dyraste skidan. Begär ALLTID att få se en längre skida än vad som finns i butiken. Fråga också alltid om detta verkligen är den styvaste dom har. Innan försäljaren nu hunnit hämta luft begär man omgående fram racingbindningar DIN 10-20 också, eller ombyggnadssatser för standardbindningen, till samma kostnad naturligtvis. Döm utan pardon ut dom lifters och plattor som försäljaren presenterar, kräv sen Derbyflex, och låt antyda att allt annat är ju ändå bara skit. Medan försäljaren nu försöker FÖRKLARA för dig olämpligheten av ditt utrustningsval, avbryter du honom och kräver "klubbpris" på hela klabbet, d v s 30% ner, inkluderat ett par schysst böjda Scott SG-stavar. Medan nu försäljaren tjatar på om, tja, ditten och datten, du lyssnar ju ändå inte så noga, suger du lugnt tag i en av laggarna och handböjer den, och jag menar BÖJER! TA I, alltså! Det är NU gymträningen verkligen kommer till pass. Medan ni nu gemensamt lyssnar på det typiska nyskidknäppandet och gnirkandet börjar du det serösa prutandet...var tyst...var fortsatt tyst...lämna sen ditt eleganta calling card med orden "äh, du ring när du vill sälja, va"...visa ryggen och lämna lokalen...

Men, men vänta...inte bär sig väl gamle Ace åt så här?....Nej, nej, nej! Han är en socialt välanpassad, civiliserad och någorlunda påläst person. Något som somliga försäljare definitivt inte kan beskyllas för. HitMe anförde nödslakt och avskjutning förra vintern, minns jag. P g a min servila natur vill jag inte gå fullt så långt, men nog har det blivit en och annan intressant konversation med unga försäljare allt!

Heder dock åt A-garagets personal och bl a några butiker i Åre (var ett tag sen sist). Det finns fler, det finns utmärkta undantag.

...det var väl det, det!

...jo

/A


 
Tillbaka
Topp