Lycka, passion och blöta handskar

”Lycka, passion och blöta handskar” är en dokumentärfilm som tar upp skid-, snowboard- och skatekulturen. Se filmen och läs en intervju med producenten Christina Lindkvist här.

Producenten Christina LindkvistHur kom du på idén till en dokumentär om skid-, snowboard- och skatekulturen?
Det började för tre år sedan då jag fick jobb som designer på ett streatwearföretag. Jag ville sätta mig in och lära mig vad det kulturen handlade om vilket ledde till att jag började intervjua åkare och fotografer. Alla hade så mycket bra att säga och jag tänkte att det var något man borde dokumentera och göra en film av. Så man kan säga att det har legat i bakhuvudet sen dess. I höstas så bestämde jag mig för att göra det.

Vad berodde det på, att det blev just då?
Tid och mod, skulle jag vilja säga. I höstas lanserade jag nämligen en kollektion med stickade mössor och det var mitt första projektet som jag gjorde helt själv, allt från produktion till photoshoot – allt. ”Fixar jag mössor fixar jag väl en film”, tänkte jag.

Hur började själva arbetet med filmen?
Jag behövde en filmare till projektet och en fotograf jag jobbade med just då tipsade mig om Joel Ekström. Det var viktigt för mig att vi tänkte lika och hade samma visioner om hur filmen skulle bli så när vi träffades första gången var det nervöst, men jag blev snabbt lättad när jag märkte att vi tänkte på samma sätt.

Hur har arbetet med filmen gått?
(Haha) Det har gått bra men det dummaste vi gjorde var att boka intervjuer under våren. Vi tänkte inte på att det var högsäsong då och att alla åkarna var mitt upp i vintern. Vi fick boka om intervjuerna några gånger och det var lite pusslande men vi fick ihop det superbra. Jag har gjort intervjuerna och Joel skött det filmtekniska.

Skidåkaren Hampus Holm är en av personerna som vi får lära känna lite mer i dokumentären ”Lycka, passion och blöta handskar”

Hur kom du i kontakt med åkarna?
Ronnie och Peter kände jag sen tidigare och Joel kände Hampus och Markus. Det var svårt att få med några tjejer i projektet men till slut lyckades jag få med en Hanna, vilket var jättekul!

Vad tror du det beror på att det var svårt att få med några tjejer?
Jag tror tjejerna är blyga och känner att de måste vara jättejättejättebra, typ minst lika bra som killarna. Här i Skellefteå har vi till exempel tjejskate en dag i veckan och då är det bara tjejer i skatelokalen. På de träffarna är det många duktiga tjejer som åker men de flesta av dem åker bara i hallen när det är tjejskate, annars sitter de mest och kollar på. Jag tror det handlar om att bara våga.

Vad är det framförallt som ni har velat förmedla med filmen?
Vi ville lyfta upp sporterna och låta åkarna få berätta sin syn på det de håller på med. I de flesta skate-, snowboard- eller skidfilmer är det bara åkning, men jag är mer intresserad av att höra vad åkarna tänker och tycker.

Kommer du och Joel att jobba mer ihop och kan vi vänta oss en uppföljare?
Det är inget som vi planerat i nuläget men man vet aldrig. Joel är ju filmare så från honom kommer det dyka upp en hel del kan jag tänka mig.

Text: Ola Melin