[Artikel] Krönika: Ständigt dessa ankarliftar

Redaktionen

Redaktionen

Aktiv medlem
[Artikel] Krönika: Ständigt dessa ankarliftar
Inleder man sin skidåkarkarriär i svenska fjäll och backar är ankarliften ett närmast oundvikligt hinder. Hur en T-formad plastkonstruktion kan ha så många fördelar och nackdelar samtidigt är inte helt vettigt, men krönikören anser att den i slutända

Läs hela artikeln:
www.freeride.se

Krönika: Ständigt dessa ankarliftar

Inleder man sin skidåkarkarriär i svenska fjäll och backar är ankarliften ett närmast oundvikligt hinder. Hur en T-formad plastkonstruktion kan ha så många fördelar och nackdelar samtidigt är inte helt vettigt, men krönikören anser att den i slutändan är bra för vår karaktär.
www.freeride.se www.freeride.se
 
[Artikel] Krönika: Ständigt dessa ankarliftar
Som gammal liftvärd måste jag säga att gäst-liftwaffe-faktorn är extremt hög i en ankarlift. Om jag orkade skulle jag skriva en lika lång och underhållande text från liftvärdens synvinkel. Dock kan jag förstå ångesten när 30m-skylten närmar sig.
Bra skrivet Hedda!
 
[Artikel] Krönika: Ständigt dessa ankarliftar
Bjuder på mitt lifthistoria.
Tryvann - Oslo 2011 (jag 26år ung då)
Sitter ensam i en (trøg) ankarlift.
Tycker att det ær en bra idé att træna balans i liften genom att sick-sacka på en sida, ett ben i taget.
Enda till BAM .. kanten hugger till i snøn och jag faceplantar ganska hårt men håller kvar liften med en hand.
Coolingen som balanserar har precis skæmt ut sig så det gør ont i sjælen samtidigt som jag hør några skratt från personerna bakom mig.
Var bara att hålla i sig i ca. 20m till det att en øppning i staketet kom och jag kunde mindre graciøst åka ner igen.

Mera lifthistorier till folket
 
[Artikel] Krönika: Ständigt dessa ankarliftar
Ankarliftar höll på att döda mitt snowboardåkande innan det ens hade börjat. Av någon underlig anledning lyckades jag tajma mitt första snowboardåk i samband med att det hade kommit ohyggliga mängder snö på Östgötaslätten så debuten skedde i en liten obskyr backe i Sätravallen. Liftgubben var dock inte helt van vid snowboards utan han trasslade liksom in bygeln mellan bägge benen. Jag hade liksom ankaret såsom man har en knapplift när man åker skidor, fast jag åkte snowboard, om någon förstår? Vart detta slutar borde inte förvåna någon och med ankaret nere vid främre foten drogs jag rakt över den fina skivan som avslutade liftspåret (jag har aldrig hoppat så högt på snowboard, varken före eller efter). Som grädde på moset tyckte liftgubbarna att det var en bra idé att under resten av dagen garva åt en 12isch-årig snowboardåkare som fått en obeställd flygtur.

I lite äldre ålder gjorde vi om den där succén så sent som förra säsongen. Denna manöver kan nog beskrivas lite lättare. Tänk er en ankarlift, tänk er sen att fjädern i den är trasig (alltså helt obefintlig) och tänk er sen två personer som är ganska vana liftåkare och står därför och pysslar med annat när liften kommer...
 
[Artikel] Krönika: Ständigt dessa ankarliftar
För ca 10 år sedan åkte jag ett par ankarliftar framför min yngre bror på Kläppens baksida (Falken liftarna). Ungefär 150 meter innan toppen skulle vi kliva av för att grilla. Jag kliver av och ställer mig med resten av gänget och väntar på min bror. Vi ser honom komma upp för krönet och när han ska släppa bygeln fastnar den i hans jacka varpå en kompis skriker att nån måste hjälpa honom, så en annan kompis springer efter honom den snabbaste vägen (korsar terrängen som ej är pistad). 5 meter senare står han med snö upp till låren medan min bror släpas med ytterligare 50 meter... Till råga på allt så finns det hela inspelat på en DV-kassett någonstans!
 
[Artikel] Krönika: Ständigt dessa ankarliftar
Som uppväxt i Hemavan och Tärnaby känner jag inte riktigt igen mig. Har blivit såpass van med släpliftar att en stollift är både lite lyxigt och samtidigt rätt seriöst på nåt sätt. Inget är så hemma för mig som en lite för lång släplift, hastigheten uppvriden till något över turistfart.
 
[Artikel] Krönika: Ständigt dessa ankarliftar
Idag är ju liftwaffe (eller?) ett minne blått då liftägarna har insett att man inte skall ställa den mest barske 55+ mannen som fick jobbet via arbetsförmedlingen i liften. Här i Åre möter gästvärdar oss med ett leende och är hjälpsam i alla lägen. Hur detta påverkar ens karaktär är osagt och kanske oroande ;-). Minnena från "hemmabacken" i Järvsö är djupa och otaliga då man fick uppläxningar från barsk lift"värd" -och morsan efter hon såg det svedda nylonet på Nevica-dressen. Att dessa märken var från då man släpades som ett nödslaktat djur i träramper som man byggde vid avstiget på 80 talet innan nödstoppet -det gav inga plusspoäng givetvis.
Bra skrivet Hedda. Vill gärna ha en reflektion om local heroes också. Finns i varje skidort, har bara en betydelse i denna ort och lever på gamla meriter. Skall inte förväxlas med de som faktiskt blev nåt.
 

Liknande trådar

Redaktionen
[Artikel] Krönika: Våga vara norrman
Svar
14
Besök
5 K
Skantz
Skantz
Redaktionen
    • Gilla
[Artikel] Krönika: Flytta, för bövelen!
2
Svar
49
Besök
18 K
simp1
S
Redaktionen
[Artikel] Krönika: Hur kommer det gå för skidfilmen?
Svar
12
Besök
1 K
FF
FF
MnO
Utlåtanden från säsongens skidtestarhelger
2
Svar
64
Besök
36 K
Mountain_Man
Mountain_Man
MnO
Årets skidtestarhelger sammanfattade
2
Svar
43
Besök
30 K
LoBoMan
LoBoMan

Senaste inläggen

Snödjup

Tillbaka
Topp