Röster från Mammoth

Anders ”Osten” Norin rapporterar från förberedelserna inför FWT-tävlingen i Mammoth. Kvalsegrarinnan Stina Jakobsson har samlat på sig skidåkarkunskap om området och ger sin bedömning av orten.

Anders Norin rapporterar: Henke Windstedt laddade upp inför sin Freeride World Tour-premiär med en surfsession. En försenad landning i Los Angeles gjorde att surf i solnedgången prioriterades före den 50 mil långa bilfärden till Mammoth Mountain. Det medförde dessutom en missad skiddag, något som inte tycks bekomma Henke nämnvärt:
– Jag behöver vara mentalt stark, rent fysiskt behöver jag inte en extra skiddag.

Uttalandet kan nog tolkas som att Henke är i toppform och att surfing är den bästa inspirationen. Med solen värmande i horisonten och vågor rullandes in är det svårt att inte hålla med.

Bilfärden upp till Mammoth på dryga 50 mil genomfördes därför i dagsljus. Inte långt utanför Los Angeles börjar vildmarken, man bilar på raksträckor i ett ultratorrt landskap timme efter timme. Tankarna går till familjen Macahan och John Wayne. Trafiken är gles och vägen bred men ändå dyker de upp alltför ofta – The Highway Patrol – så resan tar sina dryga 5 timmar. Sedan är man plötsligt mitt bland snöiga berg, fan vet hur det gick till.

I Mammoth möttes vi av en snöstorm så de blev fortsatt mentala förberedelser, nu på gym. I skrivande stund har Henke precis vaknat och drar upp gardinerna. Det ser inte så lovande ut…
– Skriv att det är sol och 30 cm puder, säger Henke.
Nu blir det frukost innan vi letar upp de andra svenskarna på plats: Stina Jakobsson som gick från klarhet till klarhet i kvalet förra veckan och ”den flygande ekorren” Kaj Zachrisson.

Stina Jakobsson har har under den senaste veckan hunnit med en stressig taxitur på 80 pund genom London, en långa flygresa, ett borttappat skidfodral och sedan imponerande åkning och seger i kvaltävlingen. Tillsammans med Wille Lindberg har hon haft god tid att spana i Mammoths terräng; här är hennes rapport:

”Mammoth visar sig vara lite av en besvikelse. För att åka till Mammoth Mountain för friåkningen och offpistens skull, det är inte är något vi skulle rekomendera. Berget är i alpmått mätt litet både på längden och bredden. Om man däremot är ute efter en extremt välschapad park eller fina böljande pister är Mammoth kanon. Trots att det första riktiga snöfallet för säsongen kom fyra dagar innan vår ankomst har man lyckats få till en grym pipe och några kickar. Bättre blir det, bara en bråkdel av Mammoths park är klar under vår vistelse.

Tillbaka till offpisten som vi är ute efter i Mammoth. Åken är kortare än de bästa ställena i svenska fjällen och den branta delen av berget är avklarad på tre stora svängar. Dessutom ligger Mammoth Mounatin dåligt till vindmässigt. Det blåser ofta och ska man åka puder gäller det att vara på plats under själva snöfallet. Om det inte varit för tävlingarna skulle friåkningsrävar som Wille och jag själv ha packat våra saker och dragit vidare till större berg.”

Måndag (21 januari). Hej, Osten här igen. En mycket konstig dag har förflutit. Speciellt för de som ska tävla på Freeride World Tour. Flera åkare kom först idag och har inte hämtat sig från flygresan. Andra var uppe i flat light och snålblåst och kände på benen och snön. Henrik Windstedt körde laps i skogen tillsammans med Glen Plake. Grabbarna höll ett högt tempo. Stina Jakobsson kom tillbaka efter en sväng i Squaw Valley, Marja Persson och Kaj Zackrisson cruisade runt med resten av eliten i Mammoths varierande terräng.

Så till det konstiga; det förväntas dåligt väder senare i veckan och bra imorgon. Därför har tävlingsledningen bestämt att köra tävlingen imorgon (tisdag). Ett åk, orekat, 1000 meters fallhöjd, tidig start – kanske inte det man vill höra när morgondagen var tänk för rekning och förberedelser. Men så är det och de flesta tycks gilla läget. Åkarmötet var även det annorlunda. Det började med middag till trubadur Klassen, far till Steve Klassen. Därefter ett tunggungande funkband och till sist information till åkarna.
– Det är freeride, som Patrik ”Power” Sundberg brukar säga.
Det ska helt klart bli spännande att se vad åkarna presterar på McGee face.

Text: Anders Norin och Stina Jakobsson