Erik Snaken Lundberg – världens snabbaste skejtare

Longboarden – inte sedan kickbikens braksuccé har väl någon rekreationsfarkost blivit mer utskälld än de lättsvängda och surfing-inspirerade brädorna, som enligt många i den obarmhärtiga skate-scenen uteslutande är till för posörer. Undertecknad har i många fall varit benägen att hålla med. Den stereotypa longboardåkaren i för långa badbyxor och fedorahatt är ofta samma person som tar med en gitarr till grillpartyt för att dränka all konversation i halva Jack Johnson-låtar. Det är överhuvudtaget svårt att på rak arm nämna någon annan scen där de professionella utövarna skiljer sig från sk. ”posers” så diametralt i stil som i just longboard-världen, där en helt vanlig dag på jobbet innefattar helkroppstäckande läder, strömlinjeformad fullface-hjälm och hastigheter som rättfärdigar böter på de flesta Svenska motorvägar. 

Möt världens snabbaste skateboardåkare – Erik ”Snaken” Lundberg. Tidigare i sommar satte han nytt världsrekord i Downhill Skateboard, där han nådde upp i dryga 130 kilometer i timmen nedför en avstängd väg i Quebec, Kanada:

Freeride skickade iväg lite frågor till Erik för att luska lite mer om vad den skäggprydda stockholmarens historia är:

Tjena Erik! Vi kan väl börja med the basics, vem är du och hur blev du den personen?

-Tja!! Jag heter Erik Lundberg, är 29 år gammal och uppvuxen i Danderyd i norra Stockholm. Jag har åkt downhill skateboard sedan 2003. Under Åre Mountain Games, sommaren 2004, åkte vi nedför Ullådalsbacken och det gick kanske i 80km/h. Det var då jag fastnade för det på riktigt, och blev taggad på större backar. Kort därpå åkte jag på en roadtrip i Norska Vestlandet, med Trollstigen och andra brutala och vackra vägar. Efter ett benbrott orsakat av en skimboard blev det inte mer åkande den sommaren, men jag var tillbaks i december, för min första världscuptävling i Kapstaden, Sydafrika. Sedan dess har det blivit ett par vändor runt jordklotet för just racingen.

Hur stor är sporten i Sverige egentligen, när det kommer till seriösa utövare?

-I Sverige, runt millennieskiftet, hade sporten klassiskt ”folköls-race-tema”, och lockade många åkare och åskådare till Högdalen i Stockholm, där tävlingen HighValley Classics hölls. Den tävlingen försvann så småningom men i dess plats uppstod nya tävlingar och sporten blev mer seriös med skinnställ, och snabbare banor. Svenskarna representerar grovt på världstouren med tre världsmästare: Fredrik Lindström 2006, Jag 2007, och Adam Persson 2013. i Fjol slutade 3 svenskar på topp 10 på världscupen. De olika stoppen är i Australien, Kanada, USA , Norge, Tjeckien, Colombia och Brasilien. Världens bästa åkare finner man i Vancouver, Colorado, Brasilien och Stockholm i princip.

Berätta om ditt nya världsrekord! Är det något du tänkt på länge, och har du försökt slå det förut?

-Drömmen har alltid funnits där, att slå världsrekord i hastighet på skate. Första gången jag åkte riktigt fort var i Brasilien 2008, på världens snabbaste race, Teutonia. Jag nosade på 115km/h den gången, men på grov asfalt och krön som fick hjulen att lätta på trycket och magen att pirra. I Colorado 2013 innan ett race nedför Pike’s Peak så åkte vi en riktigt snabb backe med perfekt asfalt och var uppe i 124km/h med GPS, inget officiellt rekord då, utan snarare en session med kompisar och en härlig dos adrenalin. Då kändes rekordet på 129,94 nära, och tack vare Emil Sergel, en journalist, filmskapare, nomad och allmänt grym snubbe, så nappade Red Bull Media House på en pitch han sålde in. Jag skulle slå världsrekordet till deras tv-serie “Ultimate Rush”. Vi ville slå det i Colorado i samma backe, den sägs vara snabbast i världen mycket för att den ligger på så hög höjd. Tyvärr gavs inget tillstånd från boende i området så vi fick gå för plan B. Det blev riktigt tight med tid och projektet var nära att läggas på is, men I Les Eboulement i Quebec var vi välkomna på kort varsel och fick tillstånd. Efter en road trip från södra Kalifornien, genom Arizona, Utah och Colorado så samlades pusselbitarna och förberedelserna var klara för att flyga till Quebec.

I Quebec föll alla förutsättningar på plats för Erik, och efter bara fyra teståk lärde han känna backens linjer, lyckades behålla lugnet i sin störtloppsställning och till slut pressa hastighetsmätaren på den som mest 18 grader branta backen till svindlande 130,63 kilometer i timmen. Världsrekordet var ett faktum, trots ändrade planer och tveksamma luftfuktighets -och väderförhållanden var nu Erik snabbast i världen på en skateboard. Vilka förutsättningar som krävs för att lyckas? –”rutin och en skön syn på livet”, svarar Erik, kanske en aning skämtsamt. Man får nog inte vara alltför rädd för att glida några hundra meter på asfalt heller.

Trots det faktum att longboard-industrin säljer stora mängder brädor är det svårt att tjäna några pengar, säger Erik:

-Man kan inte direkt leva på att åka fort på skateboard, det är sjukt lite pengar i själva sporten. Downhill industrin är ganska core fortfarande.

Det känns lite konstigt – man ser brädorna överallt på stan, men de som borde vara välbetalda reklampelare och idoler syns knappt utanför tävlingsscenen. Frågan är om longboarden fått en lite olycklig definition som accessoar, eller transportmedel snarare än ett sportredskap, och att det kanske är därför det ser ut som det gör för världseliten. Här kan man ju dra paralleller till skidvärldens motsvarigheter, speedskiing-åkarna, som ju inte direkt drar in miljonkontrakt trots att de åker fortast i världen. Trender kommer och går, och kanske är det snart dags för downhill-skejtarna.

Nu när du är snabbast i världen, har du några nya idéer som du vill förverkliga?
-Det sjuka är att för första gången i Downhill Skateboard-historia så arrangeras nu en ”top speed challenge” i samma backe, i Quebec i september. Det sägs att 100 man ska dit och försöka slå mitt rekord, så jag antar att jag ska tillbaka och försvara min titel, eller hoppas på mycket motvind…

Freeride säger grattis till rekordet och önskar Snaken lycka till, och går ut i garaget för att rota fram den gamla sector 9-brädan och surfshortsen…