Freeride 2003

Så var den över igen då, vintersäsongen. Men för dom som hade tagit sig upp till Åre förra veckoslutet blev det i alla fall en värdig avslutning. Freeride2003, som arrangerades för tredje året i rad, innehöll det mesta man kan önska sig. Sol, slask, glada människor och en stor funpark designad av Jon Olsson och Henke Windstedt. Det bjöds på lite av varje, t ex 4 –cross på snö med mountainbike (typ boardercross), New Ruler, en slopestyletävling för juniorer på både skidor och snowboard, och sist men inte lägst, en höjdhoppstävling i ett mäktigt dirtjump med MTB.

Det började på torsdagen med dimma och blåst och en lift som stängde i halvtid. På fredagen var parken stängd hela dagen på grund av dimma och blåst. Tväråvalvsliften var dock öppen för dom som ville carva sugande blötsnö i flatljus. På lördagen såg allting ljusare ut, förutom inslag av kraftiga hagelskurar. Men den som väntade på det bästa fick också sitt på söndagen. Det var då solen tittade fram på allvar, kickarna var mer välshapade och landningarna mjukare än nånsin och man kunde känna att sommaren, som vanligt, kommer att bli alldeles för lång..

Lördagen inleddes med en tidskval i crossbanan för cyklisterna. Efter det gjorde de upp i heat om fyra personer. Inte helt oväntat när man cyklar på snö så blev det en hel del urspårningar och vurpor. Det brukar ju vara populärt för publiken, men någon publik till den här grenen kom det aldrig. Det fick bli en intern grej mellan cyklisterna, en uppgörelse mellan en stor del av Sveriges downhillelit. I damklassen vann Anita Gullberg och herrklassen togs tillslut hem av Johan Possman, som utan tvekan var en av favoriterna. Henke Windstedt, som den multitalang han är, var såklart med och cyklade också. Efter att ha kört in på en hygglig tiondeplats åkte han direkt ner för att döma slopestyletävlingen tillsammans med Jon Olsson och David Kantermo. Domarna berättade innan tävlingen att de bland annat dömde utifrån variation, landningar och flyt i åkningen.

Parken var som vanligt byggd i tusenmetersbacken, vilket är det ställe där det vanligtvis samlas mest snö som man på senvåren kan ta av för att bygga en funpark etc. Parkdesignen bestod av lite allt möjligt och resulterade i nåra olika linjer man kunde följa. En linje var till exempel: stort hopp, stort hopp, ganska stor kombinerad corner och spine och till sist lite olika rails. En annan kunde va en mix mellan fyra lite mindre hopp och tre olika railssektioner. Den sista, och inte alltför använda under tävlingen, var den skithöga cornern, som krävde mer fart än tävlingsområdet kunde frambringa. Det var bland annat på den man kunde se delar av den utlovade supershowen. Och mer än delar blev det inte, dom körde nåt åk då och då, men så värst organiserat var det aldrig. Och vilka dom var kunde ju ingen vanlig se från håll heller. Det blir ju inte lättare av många försöker likna Jon i stilen, händerna på knäna, kloss och halvt sittande på bakskidorna i varje inrun.

Tävlingens namn: New Ruler, var väl valt, för det kändes faktiskt som att det var Sveriges framtid på jibberscenen som vi såg på plats nu. Det drogs på för glatta livet, nåra med full koll på läget och andra med mer vilja än färdighet. Helt klart är i alla fall att new school har tagit över, det verkar nästan som det har blivit fult att inte invertera eller att inte nudda belaget med handsken. Speakern gjorde ändå sina försök att med extrainsatta priser uppmuntra alla åkare, både tävlande och andra, till bästa old school trick. Och visst fick vi se nåra perfekta splitzers med stompad landning, men det känns oftast inte så äkta. Ibland såg man dock någon glad själ, oftast från generationen över och med betydligt mindre säckiga kläder än majoriteten, dra på en spretig daffy med bakviktslandning. Då kan man misstänka att den här personen inte vet annat än att en daffy fortfarande är det allra hetaste. Sånt blir i alla fall jag glad av. Annat jag blev glad av var att se att det var så många duktiga unga åkare som ställde upp, bland annat elvaårige (och troligtvis den yngste deltagaren) Henrik Harlaut som inledde sitt åk med en STOR backflip tailgrab. Han slutade som sjua i den hårda konkurrensen. Henriks kompis Emil Hagström hamnade inte lika bra i resultatlistan, men var ändå ganska nöjd med sin ”switch underflip 720” med maglandning. Särskilt eftersom det bara var meningen att göra en upprätt ”switch 180”. Nånting gick snett, och det kanske inte alltid är så dumt. Om jag inte minns helt fel så var det så ”underflipen” kom till, att nånting inte blev riktigt som det var tänkt..

Annars var det jämnt i toppen, och Kenneth Lillemoen stod tillslut som segrare i skidklassen. I snowboardklassen var det däremot inte lika jämt. Jonas Carlsson körde med ett grymt flow och en hög svårighetsgrad och tog lätt hem segern. Tävlingsdagen fortsatte sedan nere på byn, som inte helt ovanligt hade ändrat karaktär igen. Två riktigt stora och branta jordhögar var placerade mitt på torget och en tysk vid namn Timo Pritzl kände in ansatsen på sin mountainbike. Hoppet, uppskattningsvis 160 cm högt hade ett gap på ca: 6,5 meter, kanske inte låter så blodigt. Men när man tänker på hur sjukt högt han hoppade så blir det genast mer allvar. Timo, som har världsrekordet i höjdhopp med MTB, hoppade tillslut över ribban på 4,5 meter, en dryg halvmeter under hans rekord. Hade det inte varit för den riktigt läskiga ansatsen så hade det nog inte varit nåra problem för honom att hoppa högre. Bland annat var dom tvungna att strax innan hoppet rycka hojen ut över en trappa för att sedan landa i en annan trappa på en provisoriskt ditlagd plywoodskiva som flyttade sig hela tiden. Herman Ölund, som också deltog hade dock andra problem än att farten inte räckte till. Han gjorde två sköna plattlandningar från nästan fem meters höjd, och det kändes till och med ut i publikens kroppar. Men han gick därifrån med äran i behåll, då han följde Timo upp till den näst sista höjden. Kan tillägga att också att den ständige optimisten Frans Sjöblom gjorde ett försök på 4,5 meter. Han rev med hjälmen. Det säger en del om hur högt det var. Timo avslutade sedan det hela med att dra av en otroligt clean backflip, respekt!

Som helhet så skulle man kunna säga att det här arrangemanget fyllde sin funktion. Den samlade många av entusiasterna och gav dom en ordentlig avslutning på säsongen. Så vi tackar Playground event för ännu en lyckad happening, och önskar samtidigt att ni fortsätter att förse oss vintersportare med skön underhållning, aktiviteter och tävlingar!

RESULTAT:
Herrar MTB 4-Cross
1 Johan Possman
2 Tommy Johanson
3 Andreas Sandström
4 Ragnar Sylwan
5 Herman Ölund

Damer MTB 4-Cross
1 Anita Gullberg
2 Ida Sylwan
3 Jenny Liliegren

New Ruler, Skidor
1 Kenneth Lillemoen 25,2
2 Jonas Wikberg 24,9
3 Blayze Bramwell 24,5
3 Jacob Wester 24,5
5 Gustav Cederholm 15,4

New Ruler, Snowboard
1 Jonas Carlson 21,0
2 Samuel Christensson 11,4
3 Thomas Baxter 11,0
4 Johan Lundberg 9,4
5 Tom Sörman 5,1

Text: Daniel Johansson