Morgondagens friåkare gjorde upp i Tänndalen

I helgen avgjordes Svenska Mästerskapen i friåkning för juniorer i Tänndalen. Drygt sextio åkare dundrade ned för Storkläppen och det bjöds på spektakulära flygturer, varierat väder och skidglädje i sin allra renaste form!

I lördags gjorde framtidens stjärnor upp i Tänndalen när Svenska Mästerskapen i friåkning för juniorer gick av stapeln. Tävlingen hölls på Storkläppen (1038 meter över havet), som är en topp som ligger i direkt anslutning till sittliften i Tänndalen och arrangerades av aktivitetsföretaget Strapatser i Funäsdalen.

Tävlingsfacet nedför Storkläppen är relativt kort men riktigt brant och består av både vinddrivor och klippor. För att förlänga tävlingsåket hade arrangörerna förstärkt och skottat några kickar samt ställt upp både rails och boxar som åkarna kunde välja och vraka bland, vilket skapade en riktigt rolig och kreativ bana.

Över 60 skid- och brädåkare var anmälda och var fördelade i flera olika klasser. Och efter att både åkare och domare rekat facet så drog tävlingen igång.  Först ut var de allra yngsta, födda mellan 2012-2013, alltså inte äldre än sju år. Och de la ribban högt redan från start. Dessa små barn som dundrade ned i en imponerande hastighet fick, den förhållandevis stora, publiken att jubla. Längsta strået i denna klass drog Eddie Windstedt, som självklart hade pappa Henke med sig som lagledare.

– Vi var här förra året och fick mersmak, och till i år har det verkligen växt. Sverige producerar bra skidåkare och det syns verkligen idag. Sa Henrik Windstedt samtidigt som han hyllade både åkarna men också arrangörerna till friåkning-SM för juniorer.

– Stor shoutout till Jon Wagenius som håller i trådarna! Vi hoppas kunna få till något i Åre också, det vore kul med en tour för juniorerna.

Efter knappt en timme fick tävlingen tyvärr brytas för en kort stund då ett riktigt oväder hastigt drog in och gjorde sikten obefintlig. Åkare och föräldrar fick trängas nere på restaurangen och invänta både mat och vidare besked huruvida tävlingen skulle gå att avsluta. Men efter en dryg timme vrålade Jon Wagenius med högsta möjliga entusiasm.

– 13.45 på start, nu kör vi!!! Och hela restaurangen jublade lika högt.

Pjäxor togs snabbt på och hjälmarna knäpptes lika fort och det minst sagt bubblade av skidsug efter avbrottet. Friåknings SM för juniorer var igång igen!

Tävlingen löpte nu på utan större problem. Åkarna höll sig skadefria och vädret höll sig på rätt kant och i takt med att klasserna blev äldre och äldre så blev också nivån högre och högre. Skyhög faktiskt.

I den äldsta klassen, där åkarna är som mest 16 år fyllda, körde tjejerna som om det inte fanns någon morgondag. Vissa stod på huvudet och vissa höll sig på benen. Över sten och nedför klippor i en hisnande fart. Och alltid med ett leende på läpparna. Helt underbart att se.

Bland killarna fick vi se stora drop och flera bakåtvolter. Och när Oliver Östberg drog en megastor fronflip utför den stora klippan på Storkläppen höll hela publiken andan för några sekunder. Mirakulöst stod han på fötterna efteråt och både åskådare och Oliver själv såg lika chockade ut. Och publiken som vid det här laget växt på sig ,och fångat upp några nyfikna sportlovs-besökare, jublade förstås högt.

Den tjej som drog den längsta strået i den äldre klassen var den lokala förmågan Sofie Schollin som var både glad för stunden och peppad inför framtiden.

– Det här var ju sista året som jag fick köra junior SM, så det känns väldigt bra att vinna!  Sa Sofie med ett stort leende och fortsatte att prata framtidsplaner.

– Jag ska vara med på flera tävlingar i Norge i vinter. I Narvik, Hemsedal och Vågå. Och nästa år blir det NM!

Vinnaren bland killarnas äldsta klass blev också en härjedaling. Messner Wagenius knep guldmedaljen efter riktigt kontrollerat åk med både stora flyg och volter.

– I år var det högra nivå än någonsin! Jag är förstås nöjd med mitt åk, men Oliver förtjänade nästan att vinna. Sa Messner Wagenius ödmjukt samtidigt som han sneglade på Oliver som för en timme sedan slängt den sannolikt galnaste framåtvolten Funäsfjällens historia.

Och detta ramar in hela tävlingen, det är något som görs tillsammans och det viktigaste är inte att vinna. Det är den fria skidåkningen i ett nötskal. Alla stöttar alla och det glada miner och hejarop mellan åkare och föräldrar. Spontanidrott i sin allra bästa form.

Efter avslutad tävling finns det en person som, förutom alla åkare, får några extra kramar och lovord från alla inblandade. Nämligen Jon Wagenius. Han driver till vardags Strapatser AB i Funäsfjällen och har fungerat som spindeln i nätet till hela tävlingen. Den som googlar eldsjäl, skulle mycket väl kunna få upp en bild på Jon i sin smartphone.

– Jag skulle inte ens vara halva den personen jag är idag utan skidåkning. Jag vill så gärna att ungarna ska få uppleva den känslan som det ger!

Ögonen på Jon lyste upp hela fjället som börjat mörkna när vi pratade om dagen. Och han var förstås nöjd med årets upplaga av denna tävling.

– Vi har kört friåknings-SM för juniorer sedan 2015. I början var det mest som ett klubb-mästerskap men nu har det slagit igenom. Vi hade hoppats på 50 åkare, det blev över 60!  Berättade han med stolthet i rösten samtidigt som han på något slags härjedalsk ödmjukt sätt bollar över en del av succén till några välkända namn, vars barn stod på startlistan.

– Windstedt och Kantermo har spridit detta i Åre och det har verkligen fått genomslag!

Efter prisutdelning och tillhörande bankett var alla nöjda. Det gick inte att vara något annat. Framtiden för svensk friåkning ser minst sagt ljus ut.

Text: Petter Elfsberg