Christine Hargin vann NM 2014

Det var extremt jämnt i både herr- och damklassen men nu är det klart. Segrarna i NM heter Christine Hargin och Kristoffer Turdell. I snowboard vann Mikaela Hollsten och Björn Lindgren, och i telis tog Per Jonsson återigen hand om titeln.

Vad är väl en tävlingsdag i Gränsen? Den kan vara dötrist och långtråkig och.. näe, verkligen inte. Finaldagen i NM 2014 var en storartad uppvisning i laddhattar och underhållning, och i de ack så profiltunga alpinklasserna var upplösningen närmast nagelbitande jämn då toppnamnen från de tidigare tävlingsdagarna närmast samfällt levererade. Som pricken över i:et sken solen äver åkare och publik, och den respektingivande Branten hade fått lite fluffig påfyllning under natten. Innan start erkände Erik Sunnerheim att han ”nästan tänkt blåsa av tävlandet och sticka ut och åka puder istället”, men han väntade faktiskt med det till efter tävlingen, som i vanlig ordning inleddes med brädåkarna.

Det skulle behövas en rätt ordentlig vurpa för att Mikaela Hollsten skulle schabbla bort sin andra seger i NM, men finskan stod stadigt och tog sig nerför Branten utan problem. Skadeförföljda motståndaren Emma Bernström kunde aldrig riktigt hota henne, och även om resultaten inte är släppta än bör Mikaela ha säkrat segern. Inte heller i herrarnas snowboardklass rådde några tveksamheter om vem som drog det längsta strået för dagen. Björn Lindgren från Kiruna har ett knippe NM-segrar i bagaget sedan tidigare, bland annat från i fjol, och när svåraste konkurrenten Christoffer Granbom inte kom till start briljerade Björn med en stor backsidetrea på hoppet vid starten för att sedan utan problem ta sig ner längst till åkarens vänster på facet och avsluta med en stor indy utför sista klippan. Rutinerad som han är beskrev han sitt åk som ”samma gamla vanliga, ungefär”.

I telemarksklassen var det upplagt för batalj mellan flerfaldige och regerande mästaren Per Jonsson och inför dagen ledande Erik Nordin. Redan i första svängen syntes det att Per inte hade några planer på att ge upp titeln utan strid, och han gick stort och stompade sista klippan i turbofart varpå han susade vidare bort från tävlingsområdet och troligen fick sig några goa svängar i vårsnön. Erik valde i princip samma linje som Per, och såg ut att kunna klamra sig fast vid förstaplatsen, men där Per stompade tumlade Erik omkull, och Nordisk Mästare i telemark är alltså ännu en gång Per Jonsson från Kiruna.

– Det var riktigt bra idag, så jävla bra snö, sa en glad Per när han letat sig tillbaka till målområdet, innan han försvann igen för att ta ett par åk med sin far som kommit upp från Kiruna för att se sonen försvara sin plats på telemarkstronen.

Fast med hälarna och vidare till det vänskapliga getingbo som var tjejernas alpina klass. Filippa Ring tog lite revansch på vurpan från igår när hon blev först för dagen med att bemästra dubbeldroppet, även om hon såg ut att vara nära på att tippa över och närmast studsade ut över sista klippan. Efter henne följde Anna Dunér, som även hon laddade stort på dubbeln men fick käka snö. Trots detta svingade hon sin kvarvarande stav som en upprymd cowboy till tonerna av ”Home” med Edward Sharpe & The Magnetic Zeros. Karin Stöckel plockade fram racebakgrunden och avverkade allting ner till sista stora droppet på ungefär tre sekunder, och Carro Strömberg valde precis som igår en lite egen linje innan hon körde ner i en ränna och tog en stadig flygtur på sista klippan. Även Jackie Paaso och Matilda Rapaport tog sikte på den smala rännan, där Matilda tog en lite högre linje och skapade sig ett dubbeldropp ut ur den och vidare över sista flyget med stomp.

Kvar på start stod topp tre – Evelina Nilsson, Christine Hargin och Pia Nic Gundersen. Evelina fortsatte på gårdagens tema och poppade ordentligt på den stora klippan i mitten, som hon stompade varpå hon fortsatte i full kareta ner till mål. Christine tog en liknande linje och samma klippa, som hon avverkade enligt samma metod som tidigare dagar – snabbt, snyggt och stabilt, innan hon claimade med näven i luften. Om siffrorna som skiljer Christine och Pia Nic åt i toppen är små, är skillnaderna mellan deras åkstilar desto större. Pia Nic störtade ut för Branten och tog en helt egen linje längst till åkarens höger. Där körde hon ett mindre och ett stort dropp på samma ösiga vis som tidigare dagar innan hon försvann ner bakom en kulle.

– Det var najs! Jag gjorde det jag hade tänkt, det enda jag kunde gjort bättre är att ha gått lite mer i fallinjen innan droppet, men då hade jag nog flugit för långt, sammanfattade Christine sitt åk.

– Jag var dritnervøs! sa Pia Nic när hon traskat tillbaka till målområdet, och fick medhåll.

– Det är egentligen ingenting att vara nervös över, med det blir så med tävlingsmomentet, sa Christine.

Även Pia Nic var nöjd med sitt åk och kände att hon gjort det hon ville.

– Det här är det svåraste tävlingsfacet av alla jag har kört – det är kort och brant och konvext, och det är svårt att hitta rätt. Jag valde min linje för att landningarna såg bäst ut där, och jag är glad att jag har hållit mig på benen alla tre dagarna, sa Pia Nic.

Hur tror du det har gått?

– Jag vet inte. Och jag unnar Christine att vinna, men det är klart att jag vill vinna, har man varit i ledning intill sista dagen vill man hålla ihop det. Men jag är nöjd om jag håller mig på pallen, och det är en härlig tävling med allt runtomkring – stämningen och festen.

Herrfinalen bjöd på både stora dubbelstomp och vådliga vurpor, och även de lite längre ner på rankingen hade siktet inställt på show. Ebbe Jakobsson visade att gårdagens vurpa var en tillfällighet när han gick stort på klippan längst ut skiers right, Wille Lindberg som inte heller hade några resultat att bry sig om inledden med en stor backflip och flög vidare nerför Nordals i sisådär hundra knyck. Eric Karlsson stod för en av dagens dagens mest spektakulära räddningar när han kom fel och for switch utför en klippa, men likt en ninja eller katt fick fötterna åt rätt håll igen och landade oskadd.

En av tävlingens yngsta förmågor, Johan Roos, såg ut att vara på väg mot ett imponerande åk men kom fel och stod på huvudet efter ett dropp. Andra youngsters stod desto stadigare. Nisse Wersén inledde med en raggare innan han for iväg i ett högst eget linjeval som avslutades med ett stort dropp, och Mattias Rönngren som trots sin unga ålder redan har goda meriter från tidigare NM forsade nerför berget och utför dubbeln i ett bromslöst moln av snö. William Larsson svävade högt över hoppet vid starten och körde dubbeln som om han aldrig gjort annat, och Kirunasonen Isak Klein som inför dagen klättrat upp till en imponerande femteplats hade ännu en gång ett eget linjeval och tog en udda väg in till dubbeln.

Men i slutet handlade det om tre personer. Erik Sunnerheim, Reine Barkered och Kristoffer Turdell. Stompa är nästan fel ord att använda för hur Erik hanterade sina landningar, hans fart och luftfyllda åkstil fick honom att bara glida över alla ojämnheter och stenigheter, stora som små, och han levererade ett snabbt och väntat åk.

Reine å sin sida var lite mer oväntad. Han som gjort sig känd som borgmästare i staden Stomptown (som vi antar är det engelskspråkiga namnet på Duved) och alltid åker fort, stort och rakt inledde idag sitt åk med en bakåtvolt, vilket fick den samlade folkmassan att vråla. När han dessutom fortsatte med tveklöst tempo ut över dubbeldroppet nådde den imaginära decibelmätaren ett all time high.

Och inte ville Kristoffer Turdell vara sämre. Även han inverterade i inledningen innan han satte full fart nerför den konvexa Branten. Möjligen att han saktade in lite innan de avslutande klipporna, men det var ett solitt åk som han avslutade med en 180 över skoterspåret, och med tanke på hur tätt det var i toppen innan dagens tävling är det svårt att gissa hur detta kommer sluta.

– Det har varit så jävla bra nivå de här dagarna, sa Reine nere i målområdet och fortsatte,
– Det är alltid sjukt kul här och så många som gör tuffa saker, men ett vanligt år är det kanske 5-6 personer som gör riktigt galna grejer, och i år har det säkert varit över 30, och då räknar jag inte krascherna i kvalet. Det har varit sjukt bra. Jag har haft lite lustigt psyke under hela tävlingen, varit avslappnad och då är risken att åkningen blir lite loj, men inte idag.

Kristoffer Turdell var också nöjd, och lättad över sin insats.

– Det var kul, och jag är som vanligt lättad att det är över. Nu laddar jag för banketten. Jag är skitnöjd.

Bakåtvolterna, hade du och Reine snackat ihop er om det? Är inte det lite baklängestaktik?

– Jo, men man måste ju snacka med nån där uppe på start när man står och är nervös.

Snabbspola fram några timmar, till ett fullpackat Grönan och härlig stämning, jublet vet inga gränser när filmvisningen är över och Speaker-Nator presenterar vinnarna. Snowboard- och telemarksresultaten var ganska väntade för den som sett alla åken, men spänningen är större i skidklasserna. Med extremt små marginaler åker Christine Hargin ikapp och förbi Pia Nic Gundersen, och tar segern i damernas alpina klass.

– Det känns jätteskönt, och bra för hedern också att det är en svenska överst på pallen, säger Christine efter prisutdelningen.

– Jag vet inte vad jag ska säga, säger Kristoffer Turdell.
– Att komma tvåa hade varit tillräckligt, det har varit så jämnt, det är otroligt.

Närmste konkurrenten Reine Barkered tvivlar dock inte på vem som skulle få kliva överst på pallen.

– Det är inget snack, han var överlägset bäst igår och i förrgår, och idag var det jättejämnt.

På prisutdelningen delades även ut pris till Rookie of The Year, som gick till Mette Asp och William Larsson.

Resultat NM 2014

 

Rookie of The Year
William Larsson och Mette Asp

Andra Observationer:

Stor claim: Kim Gustavsson både vrålade ut sin glädje och vevade med armarna som en väderkvarn efter att ha stompat dubbeln i finalen.

Vådlig vurpa: Niklas Borg, som tomahawkade nerför merparten av Branten men lyckligtvis klarade sig oskadd.

Årets cheerleader: Lotten Rapp, som entusiastiskt hejat på och kramat om större delen av startfältet varje dag.

Anti-materialåkare: Joakim Hallberg, som delaminerade sin ena skida i samband med krasch i kvalet men fortsatt använder den trots extremt mjuk tailrocker.

Udda fashion statement: Den obrydde kameramannen på SVT som knatade runt i målområdet i jeans.

Odödligt regelbrott: Emil Stegfeldt körde out of bounds och nästan rakt nerför hela kanten av branten, stenar och rubbet, utan att tappa balansen. Är Emil en katt med nio liv?

OBS: Artikeln kommer uppdateras med fler bilder och filmer.

Text: Hedda Berander
Foto: Erik Westberg/epixphoto.se
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.