SM i Small Mountain: Skidåkning i sin ultimata form?

De svenska mästerskapen i small mountain skiing höll i helgen sin andra årliga upplaga i människans historia. Vädret för dagen var under alla förväntningar, organisationen var som väntat icke-existerande och nivån på åkningen var, till allas stora förvåning, skyhög.

Ja, egentligen finns det inte så mycket konkret att säga om det här spektaklet. Tappra försök till seriösa och faktabaserade intervjuer gjordes gång på gång, men samtliga med osäkra utgångar. Vi ska inte glömma att vi har och göra med en icke-existerande organisation, och vi ska verkligen inte glömma att dom är noga med att poängtera det.

Med det underlaget till grund så kan vi nu, på det högst inofficiella viset, staka ut vad som egentligen föregick där ute i vildmarken. I Ravinernas ravin, den beryktade ovanför Duved vanliga liftsystem i utkanten av Åre. 

Att bygga en kick i en Big Mountain tävling kan förefalla de flesta som osmakligt, men när det kommer till Small Mountain, då är det inget annat än kutym. Att sedan låta åkdon såsom pulkor steppa upp och visa vad de går för, det är bara sånt man får räkna med.

 Säkerhetstänket var noga planerat och informationen kring det gick på repeat i ljudanläggningen som släpats med: Det finns inget, och skidpatrullen har avsagt sig allt ansvar för att plocka upp efter dumdristiga Small-Mountaineers.

Kreativitet bedöms på linjeval i de stora tävlingar till den gräns det faktiskt går. Det vill säga, om åkaren kör på höger eller vänster sida om berget. I SMISMS så kan ett kreativt åk vara till exempel:

  • Att försöka penetrera granar
  • Att jibba alla möjliga träd
  • Köra på en skida
  • Montera tech-bindningar på två pulkor (eller var det K2:s nya puderskida?)
  • Simultan-åkning
  • Använda tappra tävlandes tappade utrustning som rails

Tävlingsupplägget var som bekant head-to-head och tappra åkare fick kämpa sig genom tre omgångar innan det slutligen fanns fyra värdiga finalister, två tjejer och två killar. Nu tänker du säkert att det känns som en plåga att behöva knata upp för ett tävlingsface fyra gånger på en dag. Men ta’t lugnt, den sammanlagda bestigna fallhöjden landade på cirka 300 meter.

Du kanske även känner att det hela låter aningen oseriöst? Ja, du har helt rätt. Det är ungefär så pass oseriöst det kan bli.

Och i tider där kompetitiv åkning växer sig starkare – och till viss del dominerar – skidscenen just nu, så SMISMS ligger helt rätt i tiden. För under dagen fanns det ingen nervositet, ingen blodad tand och ingen som knäckte sin stav efter ett misslyckat åk. Det fanns däremot glädje, skratt och en anda av samhörighet som är få förunnad idag.

Den 7:e april samlades nämligen strax över hundra personer i rekord-dåligt väder, för att köra i rekord-dåliga förhållanden under rekord-dålig (eller bra) organisation. Och vad hände? Alla skrattade, alla hurrade och ingen blev lämnad utanför. Ett vinnande koncept för framtiden? För SMISMS är svaret ett tveklöst ja, och för skidkulturen i sig är det en nytänd låga som inte kommer gör annat än att växa sig starkare ju mer tävlingsinriktad skidåkningen blir.

Och vad var det som startade det hela? Ett gäng glada skidåkare som för några år sedan hade den ultimata idén om att genomföra en tävling långt under alla kriterier.

TV ÅRE:s inslag från SM i Small Mountian, Duved 2019

Text: Fabian Omne
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.