Tom-Oliver Hedvall: ”Sylarna gick riktigt åt helvete”

Freeride har tagit en pratstund med Tom-oliver Hedvall om filmen Mot Vinden. Filminspelningen och äventyret som innehöll allt från riktigt dåligt väder, köttiga skavsår till puder i världsklass och fantastiska vänner!

Förra vintern drog Tom-Oliver Hedvall ihop ett kompisgäng bestående av brädåkarna Jonte Axelsson Sandström, Jonas Wilhelmsson, Matteus Lestage, Adde Nordin samt filmskaparen Elias Lundh och drog till fjälls.

Vännerna, som är bosatta i Härjedalen och Jämtland, behövde inte åka långt hemifrån. Detta minnesvärda äventyr startade i Ljungdalen, via Helags och Sylarna, och avslutades slutligeni Storulvån. En sex dagar lång fjälltur där vännerna för egen maskin totalt betade av en imponerande distans på totalt 108,9 kilometer och 5830 höjdmeter.

Vi har fått en pratstund med Tom-Oliver Hedvall, som agerat spindeln i nätet kring projektet och filmen som de valt att kalla ”Mot Vinden”. Och mycket riktigt så blev det en vindpinad historia.

”Det framgår nog inte i filmen hur jävla mycket det blåste”

– Namnet kom vi på efteråt, haha. Det framgår nog inte i filmen hur jävla mycket det blåste. Första dagarna på Helags var helt fantastiska, sen slog det till. Det blåste så mycket att filmaren Elias drönare inte kunde flyga tillbaka själv utan vi fick åka efter drönare för att få tillbaka den, istället för tvärtom.. haha. 

Och även om filmen möjligtvis förskönar vädret till viss del så framgår det ändå att naturens krafter stundvis inte gick att rå på, i synnerhet halvvägs in i äventyret.
– Sylarna gick riktigt åt helvete. Tokstorm, drevsnö och ingen sikt. Det gick att genomföra det som planerat på ett säkert sätt, men vi lyckades i alla fall åka Tempelrännan.

Vad var mest minnesvärt under detta äventyr?
– Det var nog att gå så långt med turskidor och pulkor, vi gick betydligt längre än vi vad vi är vana med sedan innan. Sedan det tuffa vädret förstås… men jag gillar det. Det blir ett stort äventyr i det lilla, man behöver inte åka långt för att få en riktigt fet upplevelse… det vill jag lyfta med den här filmen.

– Och fast det var jävligt så blev det aldrig tråkigt tack vare dynamiken i gruppen… det är vårt kompisgäng som var ute liksom. Det blev inte som vi tänkt oss, men det det blev väldigt roligt. 

”Man behöver inte åka långt för att få en riktigt fet upplevelse… det vill jag lyfta med den här filmen”

Nog var det en lång färd, och några minuter in i filmen får vi se skavsåren på Tom-Olivers fötter som ser ut att vara hämtade från en dålig skräckfilm, och då har gruppen bara varit ute ett dygn på fjället.



Hur mådde dina hälar efter sex dagar egentligen?
– Skavsåren blev till köttsår, men ett gediget tejparbete räddade fötterna, det gick ändå ganska bra. Men det var mina lånade turpjäxor och ett upprullat skavsårsplåster som var boven i dramat. Sådant kan ju förstöra hela äventyret, det tänker man inte ofta på.

Även om vädret var genomgående utmanande (läs dåligt) så får vi under resans sista anhalt se några fluffiga pudersvängar på fjällen kring Storulvån. Tom-Oliver förklarar i filmen att detta var säsongens bästa åk, men sträcker sig snabbt ännu längre och menar att detta var det bästa åket på två år.

”Jag har aldrig kört i sånt puder i svenska berg förut, det har jag bara gjort i Alperna tidigare”

Var det så bra åkning på riktigt eller var peppen bara orimligt stor?
– Det är klart, när man kämpat i skitväder i sex dagar är man extra lätt-stokad. Men jag har aldrig kört i sånt puder i svenska berg förut, det har jag bara gjort i Alperna tidigare! Det är lite komiskt att vi fick bästa åkningen i Storulvån ändå, Sveriges kanske mest klassiska topptursområde.

Den uppmärksamma tittaren noterar också att ett ansikte saknas när dessa uppenbarligen episka åk genomförs, nämligen Jonas Wilhelmsson, något som senare också uppmärksammas i filmen som en liten cliffhanger.

Vart tog egentligen Jonas vägen i slutet?
– I Storulvån delade vi upp gruppen och Jonas och Jonte var på ett annat ställe där det inte behövdes rep och liknande. I själva verket var det så dåligt väder att de låg i en bivack innan de gav upp. Jonte anslöt till oss andra för ett sista åk medan Jonas drog ned till Fjällstationen, men han visste inte vad han missade.

– Jonas blev också väldigt tagen av bergen och vi planerade vårt risktagande på olika sätt. Exempelvis så följde han inte med upp i Tempelrännan eftersom han inte kände sig tillräckligt trygg med det under de förhållandena som rådde, och det ska han ha all respekt för.

Tack för pratstunden om filmen Tom! Men hur ser planerna ut för denna vintern?
– Jag hoppas kunna spela in ”Med Vinden” i vinter, haha… vi har ju många andra toppar här i Sverige. Det finns en del planer!

– Sedan blir det en del segling också, jag planerar ett sail and ski-projekt där tanken är att köra hela norska kusten. Planeringen pågår för fullt, det kanske blir en videoserie med tre episoder där vi träffar lite fiskare, pratar om klimatet… och självklart åka stora åk!

Se filmen här:

Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentera