Jag åkte en dag i vintras på ett par B-Squad Pro 194 och blev så sjukt positivt överraskad över hur bra den var. Har sågat just den typen av skida i flera år och hävdat att dom bara är vanliga storslalomskidor som bara är breddade ett par centimeter och står för ett förlegat tankesätt om hur man ska bygga skidor. My bad... Det kanske gäller för Head Supermojo 103 men med Squad fick jag käka upp mina ord med extra allt som tillbehör. Dom är ett par ånglok i positiv bemärkelse som gör precis det jag vill och står upp för det mesta som man kan misshandla dom med. För en gångs skull kände jag mig helt säker på att det var jag som skulle ge vika långt innan skidorna gjorde det. Trots att dom är stora och styva så tyckte jag ändå att dom var kvicka och livliga om jag ville det, inga problem att ligga i kortsväng eller köra uppkörd skitpuckel till botten på berget. Sen är det ett jävla plus att dom är uppbyggda som ett par riktiga skidor och tål en rejäl dos misshandel innan dom ger upp.
Men att påstå att dom är löjligt styva och stora tycker jag är lite överdrivet. Jämfört med vad man tvingades åka med för drygt 10 år sen så är B-Squaden en liten mjukis. Ett par Rossi Excess 208 storslalomlagg med Derbyflex-plattor och annat skit som folk monterade på dom var ungefär lika lättböjda som en 2-tum-4 på brädgården, bara med lite flashigare grafik. Sen att dom var runt 65 i midjan hjälpte inte direkt upp flytet i puder. Hemska minnen... Nä, B-Squad Pro är enligt mig den perfekta offpistskidan för kanske 90% av dagarna på en säsong, en suverän allroundskida som går att charga obehindrat med i alla typer av fören. Vill man ha mer flyt kan man alltid leta upp ett par superfats med omvänt spann för dom bottenlösa dagarna men annars behöver man egentligen inga andra skidor. Håller helt med PNyberg. Men som sagt, det gäller att du vet vad du gör och kan, det är ingen skida som man hasar runt och slöåker på.
Men min egentliga vinnare för vintern är EHP 193. Det är helt ärligt den bästa skida jag någonsin har åkt på, hands down. Det var som att Hjorleifson hade gjort den helt efter mina önskemål (enligt rykten fick han idén efter ett långt snack med en viss Mr Drake för ett par år sedan men det skiter jag i nu). Det tog ett par svängar innan känslan av att "men det är ju så här det ska vara" infann sig. Älskar verkligen den progressiva flexen ihop med tip rocker och lång svängradie. Det blir liksom inga överraskningar mer än att skidan beter sig som du vill i alla lägen och inte hugger eller hittar på några egna konstigheter. Det var nästan en religiös upplevelse att testa dom, kände inte ett skit för att lämna tillbaka mitt testpar efter en dags åkning.
