Om man nu är intresserad av skidåkning och har en massa pengar, varför inte bara panga upp en lift i, låt säga, Fjätervålen? Varför skulle en intresserad skidåkare per automatik vara intressserad av hotell? Det är ju bara för att man vill ha tillbaka pengarna snabbt. Då är det ju inte skidåkning man egentligen gillar (och eventuellt vill dela med andra) utan pengar.
Tänker på en artikel ur Svensk Golf, sent 80- eller tidigt 90-tal. En fransk superrika företagare (grundaren av Bic) gillar golf. Han bygger en mästerskapsbana. Svinsvår, men med bästa förutsättningar. Smala fairways och små greener. Det enda stora var tydligen bunkrarna och vattenhindren. Det var inte jättedyrt att spela där, men det blev fort fullbokat. Alla var välkomna. Bollarna du sköt bort kunde du ersätta med nya, kraftigt rabatterade, i shopen.
Jag tänker såhär - Ola och han i Idre och n’Mats Årjes har en massa pengar på banken. De gillar skidåkning, säger de. Bygg en lift, sälj så många (få) liftkort varje dag att kön i liften är, låt säga, max tre minuter. Klart.
Ingen exploatering. Ingen jätteinvestering. Massa glädje. De har ju slantarna.
Eller någon typ av crowd funding. Det räcker ju att få ihop pengarna en gång. Smack - lift - klart.
I närliggande Lofsdalen har man gjort något, fråga mig inte hur - skapligt berg, bra lift, lite folk, billiga liftkort. Det verkar gå.
Och jo, jag är anhängare av och förstår grunderna i reglerad kapitalism. Men man kan ju göra på olika sätt.
För övrigt är det i Fjätervålen en oändligt lång och nästan lika flack platå för att komma upp på toppen.