Det kom en fråga för ett tag sedan om monteringspunkten på skidan. Detta har genom hela projektet varit en av de viktigaste frågorna för mig, om inte den viktigaste. Jag tänkte därför gå igenom anledningen till att den rekommenderade monteringspunkten är där den är, för det är självklart ingen slump. Först tänkte jag gå igenom bakgrunden till valet och sedan tänkte jag nämna i vilka fall det kan vara intressant att frångå den rekommenderade monteringen.
Först av allt vill jag klargöra vad vi baserat valet av monteringspunkt på. Det känns som en ganska vanlig missuppfattning är att en skida med frammonterad bindning är en kompromiss gjord för att få bättre prestanda i luften och vid snurrar, men att det leder till sämre åkegenskaper. Vilket inte stämmer. Personligen kanske jag enstaka gånger under en säsong försöker slänga iväg en 3a eller en backflip. Vilket i princip gör mig till gruppens jibber. Ryktet säger t.ex. att MnO hade två "helt ok" försök på 360 i Orsa Grönklitt säsongen 91-92, men att han efter det la de hemmagjorda trickskidorna på hyllan för att fokusera på annat. Hur bra skidorna är att snurra med är alltså helt ointressant för oss. Valet av monteringspunkt är baserat enbart på att skidorna ska gå så bra som möjligt. Framförallt i puder.
Bakgrund
-3,5cm från TC är jämfört med många andra skidor på marknaden relativt långt fram. Det kan kännas ovant när man kollar ner på skidorna i början. Framförallt om man som jag kommer från något som är betydligt mer bakmonterat. För 1,5 år sedan stod jag i strumplästen på mina nya Rocker2:or som var utlagda på vardagsrumsgolvet och försökte bestämma hur jag skulle montera skidorna. Jag hade egentligen redan bestämt mig för att montera dem -3 från TC, men där jag stod och kände på den tänkta monteringen vacklade jag betänkligt i beslutet. Monteringspunkten var 6cm framför mina Katana 190 som jag var mycket nöjd med, dessutom hade jag valt 184 längden på R2. Framänden var alltså runt 10cm kortare. Det kändes som om jag stod på ett par slalomcarvers när jag kollade ner och såg hur lite skida det var framför bindningen. Hela anledningen till skidköpet var dock att jag ville testa en teori som jag började skissa på vintern innan och då var jag tvungen att montera skidorna långt fram. Det fanns alltså ingen återvändo. Ändå var det sista jag tänkte, innan jag satte borren i skidan, "det kommer fan bli helt oåkbart...".
Som tur var blev det inte alls helt oåkbart, det blev snarare väldigt bra. Efter några tveksamma dagars inåkning kom de första åken i orörd snö och efter det har jag aldrig ens funderat på att gå tillbaka till en mer traditionell montering. Det var helt enkelt så mycket bättre. För mig är det en lika stor förbättring som när bredare offpistskidor introducerades. Jag kommer förresten ihåg vad jag tänkte när jag stod med mina första breda skidor (Völkl Explosive) på ett annat vardagsrumsgolv, kollade ner, och tänkte "de är för breda, det kommer fan bli helt oåkbart…".
Teorin
Teorin som var anledningen till att jag ville testa en mer centrerad montering är inte jättekomplicerad:
Vi antar att trycket på skidan i det plan som är parallellt med snöns yta är jämt fördelat över belaget när man kantar skidan och svänger. Då kommer en mer traditionell bindningsmontering medföra ett ganska kraftigt moment kring boot center p.g.a. skillnaden i yta, och därmed skillnaden i de resulterande krafterna som påverkar skidan bakom respektive framför boot center. Detta medför att framänden på skidan vrids in i sväng/upp mot berget. Skidan kommer att sträva efter att öka vinkeln mot fallinjen. Om boot center är närmare TC kommer momentet minska. Om bindningen monteras på TC är momentet noll och skidan kommer sträva mot att behålla sin nuvarande vinkel mot fallinjen. På samma sätt kommer en skida där monteringspunkten är framför TC att sträva efter att hela tiden minska vinkeln mot fallinjen.
Bild:
Momentet kring boot center kan alltså beskrivas med följande formel:
M = p((L/2 + mp) - (L/2 - mp)) = 2*p*mp
Där M är momentet kring boot center, mp är monteringspunkten, L är skidans längd och p är trycket från snön. Och den avgör i princip om skidan blir över eller understyrd.
Skönt att få in lite matematiska formler i tråden...
Verkligheten
Nu är det inte så att vi blint litar på matematiska formler i utvecklingsarbetet, det är inte riktigt så vi jobbar, utan detta har naturligtvis testats. Vi har helt enkelt upprepade gånger blint justerat monteringspunkten och noterat var skidan går bäst. Slutsatsen blev att vi alla var överens om att skidan går bäst, framförallt i puder, med bindningen monterad på TC -3,5cm. Alltså är den rekommenderade monteringen TC -3,5cm.
Den rekommenderade monteringen ger skidan en väldigt neutral känsla i lös snö. Den nyper inte in i svängen, men det är inte heller svårt att få den att svänga. Den går mjukt och fint genom både större och mindre svängar och känner man för att slide:a ut tailen för att få ner farten när det börjar gå för fort är det inte heller några problem. Dessutom upplevs skidan som klart stabilare i hög fart p.g.a. det lugna beteendet vid svänginitiering.
En annan fördel med att stå längre fram är skidans läge i snön. Det finns i princip två sätt att skapa flyt på en skida. Antingen gör man det med en rockerkurva som strävar efter att lyfta skidan i snön eller också gör man det genom att montera bindningen så pass långt bak att framänden av skidan lyfter och bakänden sjunker i snön. Fördelen med att välja det första alternativet är att skidan går mer plant i snön. Vilket medför två saker: För det första går skidan lättare genom snön eftersom motståndet från snön minskar och för det andra ändrar sig skidans läge i snön väldigt lite beroende på hastigheten. En traditionellt monterad skida planar mer och mer ju fortare man åker. En frammonterad skida med bra rockerkurva planar redan från början.
I gruppen har vi tidigare varit oense om hur en skida ska monteras. Jag och Markus som båda äger R2 var direkt inne på att skidan ska monteras långt fram. MnO och Nyberg var lite mer traditionella i tänket. En av anledningarna till det är att MnO aldrig riktigt kommit överens med R2. Något som han upplevt som ett tydligt problem med R2, och som även jag och Markus till viss del känt av när vi bytt till Opinion, är att R2 har en förhållandevis liten sweet spot. Detta medför att det är klart svårare att stå helt rätt i position på den jämfört med Opinion. Det är lätt att komma lite för långt bak eller fram i positionen. Av den anledningen trivdes aldrig MnO lika bra med R2 som jag och Markus gjorde. Lite oväntat upplevde vi också att flytet var något sämre på R2 än på Opinion. Markus valde t.ex. att montera bak sina R2 till TC -5 eftersom han tyckte att det saknades flyt vid låg fart. Detta trots att de i högre fart gick bättre en eller ett par cm längre fram. Detta är något som vi inte upplever alls med Opinion, där flytet är väldigt bra även på TC -3,5.
Slutsats
Vi är relativt säkra på att de flesta kommer tycka att Opinion går bäst på den rekommenderade monteringen TC -3,5cm. De som kan tänkas vilja flytta fram monteringen ännu mer är de som helt enkelt vill ha en ännu mer centrerad montering. Bakmontering är framförallt aktuellt om man vet med sig att man åker väldigt traditionellt och inte har någon lust att justera sin teknik för att anpassa den till de nya skidorna, samt de som vet med sig att de åker långsammare och prioriterar extremt bra flyt mer än den ökade prestandan i lös snö.
Personligen hoppas jag att så många som möjligt ger den rekommenderade monteringspunkten en chans.
Jag hoppas det klargjorde lite gällande monteringen.
Slutligen vill jag bara säga att det är kul med alla positiva kommentarer från er som testat. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka "vänta ni bara...". För visst går skidan väldigt bra i pist eller hård offpist, men det är mer än effekt av en bra konstruktion och en välgjord shape. Skidan är GJORD för att gå bra i puder. Så vänta ni bara tills ni får testa den där den hör hemma…