Vad gäller trycket på skidan så är det samma , dvs tryck på främre delen av skidan (du har trycket på främre delen av foten och flyttar fram tyngdpunkten och det blir lite som fritt fall som Anders skriver.
Det blir ju då tryck på plösen i ingången sen flyttas tyngdpunkten bakåt med neutralt tryck i mitten av svängen och mer tryck på häl och bakdelen av skidan i slutet av svängen. Så har det varit sen jag började träna slalom i slutet av 70-talet : )
Skillnaden med carvingskidor är ju att du behöver ju inte vrida runt skidan, vilket man förr underlättade genom mycket mer vertikalarbete så att skidan vreds runt till rätt riktning mot nästa port när man i princip lättade från snön och därmed lättare vred skida. Sen när man hade nästa rak riktning mot nästa port så tryckte man till och fick ett skär men så klart nästan rakt pga av skidans raka skärning. Skidorna böjde sig ju lite eftersom du trycker mest under pjäxan. Man strävade ju även på den tiden att inte sladda så mycket eftersom det bromsar farten (vrider därför skidan när den är mest avlastad och har som minst tryck mot snön)
Och för att accelerera farten måste man ju jobba med tryck fram och bak genom att flytta tyngdpunkten och bygga upp energi i skidan som du kan omvandla till rörelseenergi framåt.
Med carvingskidorna så kan du lägga trycket tidigt i svängen. T.om. innan skidorna pekar i fallinjen.
Åker man portar vill man kanske inte det alltid (beroende på hur banan ser ut så klart) för svängen blir väldigt rund och man får åka lång väg, vilket inte spelar någon roll för oss friåkare så klart.
Har sett en del som drar fram ytter armen/axeln och då även höften väldigt mycket när de åker med carvingskidor vilket kanske funkar men då tappar man tryck på ytterskidan.
För att behålla ett bra tryck på ytterskidan och en stabil åkning så måste kroppen vara riktad lite i fallinjen och höften vridas in.
Det som skiljer mest där är väl att med carvingtekniken håller man underbenen parallella, dvs båda knäna vinklas in mot backen så att även innerskidan går på skär även om trycket är betydligt mindre på den.
Förr vinklade man inte in knät på innerskidan så mycket, utan knäna satt nästan ihopklistrade och innerskidan hade en flackare vinkel mot underlaget.
Sen har man inte ytterpjäxan så långt bak i förhållande till innerpjäxan utan de är närmare varandra i längsrikningen nuförtiden.
Mountain_Man sa:
Ähh ... jo jag hajjar. Skidåkning är en komplex dynamisk rörelse som påverkas av person, utrustning och situation. Finns helt inget enkelt generellt svar på frågan.
Men, hur har positionen på skidan och belastningen av densamma förändrats med nya moderna carvingskidor jämfört med de tidigare smalare och rakare skidorna (90-tal och tidigare). Eller är det samma regelbok som gäller nu som då?
/MM