Ok, krrilleeee (svårstavat nick du har!). Jag ska försöka mig på att diskutera saken lite. Offpistskidor för stora berg har varit uppe massor med gånger, så jag lägger en lite annan vinkel på inlägget. För tips på enskilda modeller hänvisar jag till Glisseurs inlägg ovan.
För det första bör man konstatera att det finns mängder med skidor som passar dina krav. I princip alla märken har minst en modell som skulle kunna passa. Därför handlar det till slut mer om personliga värderingar när man väljer skidor.
Med tiden har jag fått en lite djupare syn på skidval jämfört med många av de diskussioner som förekommer på den här sidan.
Jag har konstaterat att jag, eller man om vi pratar generalism, kan åka in sig på i princip vad som helst som har skapligt lämpliga mått. Hårt, mjukt, mittemellan, lång böjkurva, tip/tail-softisar, raka, kortradie, osv. Efter någon dag eller två när man har lärt sig hur skidan beter sig åker man runt ganska bekymmerslöst i varierande underlag på det mesta. Den centrala frågan är dock HUR man åker med skidorna.
Varje skidmodell formar teknik, linjeval, grad av aggressivitet och åkglädje mm, mm. Jag har märkt att varje skida jag testar ger mig en speciell åkprofil mentalt och tekniskt som styrs av skidans egenskaper. Åker man på en mjuk och rak skida tex, så tar man det omedvetet eller medvetet lugnt över uppkörda partier och man blir passiv i pisten och tar sig bara fram så effektivt som möjligt. Åker du en orörd linje väljer man naturligt att utnyttja mjukheten och när du får utrymme därtill dras det några kvicka svängar. Med en lagom hård skida får man ett förnöjt flin och bombar över samma uppåkta som ovan, men blir skidan för hård orkar man inte med och kliver över i det passiva sätet igen. Den orörda linjen avslutas med en straightline istället för sju snabba pudersvängar. Ett byte från en skida till en annan kan förvandla en medioker skiddag till en av säsongens höjdpunkter.
Nästan i varje enskilt moment under en skiddag formas ditt agerande av vilken skida du har på fötterna. Det skiljer inte så mycket, men det finns ändå ett klart samband. Efter ett par dagar tänker man inte på det längre, men faktum kvarstår. De skidor du använder styr in din åkning till en viss inriktning. Därför väljer jag numera skidor som gör att jag åker som jag vill. Jag har en målbild om hur jag vill attackera en viss sluttning, och sedan försöker jag leta efter ett verktyg som tar mig till, eller i alla fall i riktning mot, den åkningen.
Du bör alltså fundera i banor om vad du vill uppleva för känsla med dina skidor. Söker du en kvick och lättsam polare på berget som alltid gör sitt bästa för att hjälpa till i svåra lägen så väljer du med fördel en mjuk och inte för kort skida med en böjkurva som inte rätar ut för mycket under foten (typskida Atua/Watea). Vill du ha mer bettskena och blodsmak för att bli nöjd med dagen väljer du stort, hårt och långt (typskida Monster103/Supermojo). Ska du lattja på små kullar och kanske tom slänga iväg nån rotation då och då (jag har sett att ungdomen av idag gör sånt, hehe) kanske du ska gå ner i längd till runt 185 och gärna med en tip/tail-mjuk kurva (valfritt jibb-märke).
Ett generellt råd är att välja en skida som är rejält bred, men det har du och alla andra hört till ondo. Ett användbart och väldigt sant Teton-citat är "110 is the new 90 and 125 is the new 105". Det innebär att du bör gå upp i bredd till minst 110mm och däröver om du ska fokusera på lössnöåkning. Jag ska inte rabbla upp tänkbara modeller, men om jag skulle göra en längre resa nästa vinter och vill fokusera på offpiståkning, så hade jag testat något riktigt stort ur den senaste generationens skidor. Salomon Rocker är ett exempel som får stå som modell för vad jag menar.
En annan aspekt är att du kommer att få en väldigt okomplett skidgarderob om du väljer en skida av den typen. Jag tycker att du nästan måste fundera på att köpa två par skidor. Välj något riktigt stort som puderskida och komplettera sedan med något begagnat i 90-105mm-klassen som får fungera som allroundskida de dagar snön inte ligger djup. Fujativen kan du bortse ifrån i det här sammanhanget. Jag hade inte tagit plats i en flygpackning med ett par Fujative om jag skulle åka till Canada. Vill du åka ett och annat åk i parken, så välj en skida med twintip i 185-190 i den nämnda breddklassen och vänj dig vid storleken. Längden går åt utanför pisten.
Ett rent allmänt råd till åkare som är färska när det gäller offpist av den lite större arten är att inte vara rädd för att gå upp i längd. Däremot ska man akta sig för för styva skidor. Det är mycket enklare att hantera en mjuk och fladdrig skida i pisten tex, än att behöva dras med två tankers på fötterna under långa skiddagar. Är skidan lättkörd och rolig utanför pisten accepterar man lite fladder när det blir stökigt. Men med ett par stora, hårda och tunga skidor kommer man aldrig undan. Sådana skidor kräver ofta också en rejäl inåkningstid, och det är ju något som du inte har i det här fallet. Ett par skidor som är mer av typen hoppa på och köra är ett bättre val.
/MnO
röstar jag på
bra skrivet klipp in den texten som en ny topic i en ny tråd och andvänd den som förgrund till alla andra som har kommit på att bredast äär godast 
