Friåkningstävling på kinesiska

Freerides Martin Åkesson samlade ihop ett Team Freeride och ställde upp i Changbaishan Mountain Challenge i norra Kina. I startfältet fanns deltagare från spridda delar av världen: från Armadas proffsteam, till trendy japaner och självklart en hel del kineser.

Det är slutet av mars och det är dags för ett av säsongens sista skid- och snowboardevent i Kina. Freeride är inte bara på plats utan ställer även upp i tävlingarna och sponsrar Changbaishan Mountain Challenge. Det är andra året eventet går av stapeln och trots att det varit en ovanligt snöfattig vinter i norra Kina blir det en värdig säsongsavslutning. Drygt tvåhundra åkare har tagit sig till en av Kinas nordligaste skidorter som ligger i provinsen Jilin för att delta i grenarna: Big Air, Log Slide, Rail Jam och Mountain Challenge. Changbaishan ligger bara ett lappkast från Kim Jong ll:s Nordkorea och lyckas man skida vilse till den delen av berget som tillhör Nordkorea säger ryktet att man kan få spendera två veckor bakom galler.

Mixen av åkare och nationaliteter var nästan otrolig: japaner, koreaner, amerikaner, kanadensare, ryssar, schweizare, filippinare och så vidare. Totalt var fjorton olika nationaliteter representerade och självklart var det flest från hemmanationen Kina. Totalt var det fler snowboardåkare än skidåkare som kommit hit för att visa upp sig och utmana berget Changbai. Nivån på åkarna var väldigt utspridd, från mer eller mindre nybörjare till internationella heltidsproffs. Armadas Chris O´Connell hade flygit över vapenbröderna JP Auclair, Philip Casabon och Anthony Boronowski för att visa hur man dominerar på ett par skidor. Tyvärr begränsade dock railsen och de relativt små kickarna kanadickerna från att visa kineserna och tillresta sin verkliga kaliber, men ett smakprov på åkning i världsklass bjöds det ändå på.

Chris O’Connell.

JP Auclair

Den första halvan av eventet hölls på den västra sidan av berget och där avgjordes Big Air-tävlingen. De japanska proffsen Atsushi Ishikawa och Yusaku Horii dominerade och kammade hem första respektive andraplatsen. Yusaku gjorde bland annat en switch backside 720, backflips och en och annan switch 540 syntes också till från andra åkare. Tredjeplatsen landades av Mark Koelker. Annars var det väldigt mycket chill och snowboardfilmer på programmet. Hela eventet genomsyrades av trevliga och roliga möten mellan olika sorters människor och själva tävlandet var helt klart något sekundärt. Viktigaste var att ha kul och helt klart viktigare att delta i tävlingarna (eller inte alls) än att vinna. De flesta verkade ha grymt roligt och den åkglädje som kineserna visade upp är svårt att hitta någon annanstans i världen.

Efter tre dagar flyttades tävlingarna vidare till norrsidan av Changbaishan. På programmet stod nu Log Slide, Rail Jam och själva Mountain Challenge-racet och den avslutande öltävlingen.

Anthony Boronowski testar lite moves över en tunna.

Philip Casabon bankar tunna.

Vad som hände på Log Slide-tävlingen (typ av railing och hopp på trästockar) kan vi tyvärr inte rapportera speciellt ingående om. Däremot hörde vi från Wang Lei att japanerna en än gång dominerade stort med frontflips och 270 till board slide. Vi tog istället chansen att utforska offpisten i området. Den första sträckan lyckades vi ta oss upp med en pistmaskin, de resterande 650 fallhöjdsmeterna med skidorna och snowboardarna på ryggen. Efter drygt två och en halv timme nådde vi toppen och hittade in till en liten toppstuga. Att snabbnudlarna, som vanligen kostar fem kronor, här kostade tjugofem gjorde ingenting. De här nudlarna smakade ovanligt gott och var värda var enda kinespeng.

På vägen upp hade vi sett oändliga snöfält, riktigt schysta linjer och bowler. Snön var faktiskt också lika lätt och mjukt fluffig som den bara kan vara i Japan och några utvalda platser i Nordamerika. Åkningen skulle bli sjukt bra efter de senaste dagarnas snöfall. Trodde vi ja! Efter bara några svängar smällde stålkanterna hårt i några vassa stenar. Efter ytterligare några svängar samma sak igen, sedan igen och igen. Två och en halv timmes hiking i onödan! Trots att det låg en halvmeter puder så spelade det ingen roll, snön var helt enkelt för lätt. Resan ner blev inte alls som vi hade tänkt oss, men vi fick i alla fall reda på att Changbaishan har en otrolig potential, när det finns mer snö vill säga.

Nästa dag var det dags för en riktigt lyckad Rail Jam. Alla åkarna fick jamma loss under tjugo minuter och sedan en finalomgång efter det. I skidklassen var det inte oväntat Philip Casabon som var överlägsen och i snowboardklassen var det åter igen japanerna Atsushi och Yusaku som visade var skåpet skulle stå.

JP Auclair klappar det kinesiska lejonet.

…och tar sig snö ”över” huvudet.

Sista tävlingsdagen och höjdpunkten för veckan, Mountain Challenge! Förra året var tävlingsformen mycket passande ”Chinese Down Hill”, men i år, på grund av snöbristen på toppen, var tävlingsbanan förkortad. Istället gick starten nere från dalen och med tjurrusning och masstart uppför innan man kunde rikta skidspetsarna neråt igen. I strålande sol sprang, klättrade och stundom kröp deltagarna i drypande svett upp till toppen. För den som var snabbast upp väntade 1000 kinesiska renminbi (RMB) i cash och för att även ge de äldsta och tröttaste en andra chans togs tiden upp respektive ner som separata deltider. Med andra ord hade man tid att hämta andan och fylla på vätskenivån innan tidtagningen startade igen. Tiden ner var bara bråkdelen av tiden upp och det trots att det var en riktig utmaning att hitta rätt då banan inte alltid var tydligt utmarkerad.

Hur gick det då för Freerides insats i tävlingen? Bara två av oss fyra kom till start. Per Hellberg och Fredrik Guitman tog chansen att haka på Armadateamets vessla när de drog upp till toppen, och den här gången hela vägen upp till 2650 möh. Självklart berättade de senare att åkningen den här gången var så mycket bättre och att de nästan inte körde på en enda sten. Mer troligt var att både Per, Fredrik och Armadakillarna bangade av ren feghet. Även om man inte hade haft någon chans mot varken JP, Philip eller Anthony nedför (så mycket självinsikt har vi) så kanske man skulle lyckats spöa någon av dem uppför. Kan tänka mig att Philips otroligt säckiga kläder skulle kommit oss till fördel under den cirka en timme långa och svettiga hikingen, detta antagande fick vi dock aldrig reda på om det verkligen stämde.

Det visade sig efter att tiderna räknats samman att Martin lyckats knipa åt sig andraplatsen i snowboardklassen, trots att han åkte skidor! Konstigt. Visseligen tror vi att att han borde ha hamnat på en liknande placering i skidklassen, men något hade tydligen blivit fel. En besviken Jan Stala fick ingen placering över huvudtaget, trots att han hade en bättre totaltid än Martin. Snowboardklassen var aningen tuffare än skidklassen och Jan borde ha fått en placering någonstans i toppen. Ja ja, något fel hade det säkert blivit med tidtagningen och viktigast var ju faktiskt att delta och inte vinna, eller?

Den avslutande helgalna öldrickartävlingen (drick så mycket du kan) togs hem av två mycket stolta och värdiga vinnare från värdlandet Kina. När deltagarna från de flesta länderna spytt både till höger och vänster verkade de två kineserna nästan oberörda. Helt ofattbart eftersom dem druckigt 6-7 liter var och dessutom drack de ungefär 1,5 liter till middagen en halvtimme innan tävlingen.

Sammafattningsvis, ett annorlunda och kul arrangemang som dock har en bra bit kvar till internationell nivå, men helt klart finns viljan och entusiasmen där. Berget ligger väldigt vackert och har stor potential både för kommande event och åkning på egen hand. Men just nu krävs att man har kinesiska kontakter för att klara sig hyfsat problemfritt, framförallt beroende på språkförbistringar som lätt uppstår. Vi på Freeride vill också passa på att framföra ett stort tack till Andy Peng, alla på 9010 och övriga som gjorde eventet möjligt.

Text: Martin Åkesson, Foto: Jan Stala