High Five Festival= Franska för: skidfilm och partaj

Tidigare IF3 Europe, numer High Five Festival i Franska Annecy. En folkfest främst för befolkningen i södra Frankrike och västra Schweiz men även vi utbölingar välkomnas(av de allra flesta). Att redogöra för allt som händer skulle vara omöjligt. För mycket på gång och för många intressanta individer. Vi försöker bjuda er på en inblick i hur helgen kan spenderas och vilka man kan tänkas stöta på under en av skideuropas härligaste sammankomster.

Skidkultur genomsyrar trakten och de som identifierar sig som skidåkare eller outdoorentusiaster i allmänhet kommer känna sig som hemma. Industrifolk, skidproffs, filmskapare, fotografer och press festar, klappar varandras axlar och ler från öra till öra. Det under tiden på året då det kliar i skidnerverna hos många på norra halvklotet.

Under resan från Geneves flygplats klättrar man högt för att sedan dala mot nästa sjö. Under resan neråt uppenbarar sig topparna. De delvis florsockrade massiven ger en känsla som såhär på hösten är väldigt välkommen. Väl nere är det bara att dyka in i vimlet. Just så gör i varje fall vi.

Sessionerna, eller blocken- där 4-6 filmer/edits ryms i varje- rullar på med en halvtimmas mellanrum från runt 11 på förmiddagen till 22. Vår första börjar med ett av de mest bisarra skådespel vi upplevt i Annecy. Festivalens MC presenterar deltagarna i X Games Realski till vilda applåder. Då de väl tar plats på scenen och Mike Douglas tar micken för att presentera dem, avbryter man sedan det hela. Det följs av fem minuters förvirring, fniss och märkbar irritation som bryts först när Sean Pettit drar ett barnförbjudet skämt om en isbjörn och en säl. De förklarar att hela spektaklet ska tas om helt på engelska för att amerikansk TV (ABC) ska använda entrén till sin Realskisändning. Andra försöket är lite stelare. Får hoppas att PBPs Tyler Hamlet som dokumenterat lyckas klippa ihop något dugligt för TV-jätten.

Tack vare förseningarna tidigt i sessionen lämnade många sedan salongen innan det som kanske var huvudnumren. Nimbus independent presenterade After The Sky Falls. Ni vet hur formeln ser ut, det är inte nytt, men kanske det mest ”feelgood” under hela helgen.
Clayton Vila, Cam Riley och Sean Jordan har efter STEPT tiden bildat trio och skapat dokumentären For Lack Of Better med TGR. Mer genuin dokumentärkänsla än många skidfilmer utan att skidporren utebliver. Ska lämna så mycket som möjligt till fantasin. En av en handfull filmer från festivalen som verkligen satt spår, tillsammans med bl.a. After The Sky Falls. Vilket för mig är årets film. Låter det vara så.

Festivalen är mer än skidfilm. Diskussioner, branschträffar och framförallt fester avlöser varandra tätt. Det märktes under Kye Petersen filmvisning. Filmen i sig är underhållande och innehåller nog årets brantaste åk. Men det som höll humöret uppe för oss i galleriet bakom biostolarna var den duktigt berusade duon Parker White och Chris Logan. De båda hade tydligen intagit en flytande middag på någon fest. Det gav oss två högljudda amerikaner som oupphörligen roade oss alla med sina hejarop när vännernas filmer rullade. Mycket beröm delas ut och i vissa fall överröstar de en hel biograf.

En del mindre smickrande kommentarer skriks också, även från nyktra branschfolk och proffs. Arrangörerna envisas med att enbart prata franska, gärna för länge. Hela dagar är de en halvtimma efter schema. En förmildrande omständighet är de roliga spex som slutar i att publiken får allt från mössor till skidor från sponsorer. Det är såklart kul. Och att sitta i en biostol en halvtimma extra bland andra skidåkare är inte så farligt.

Mastermind bakom High Five Festival är före detta slopestyledomare i världsklass Rafael Regazzoni. Tillsammans med två kollegor har han skapat en folkfest i den franska staden.

– Festivalen har i år blivit bättre med fler filmer och mer som händer runt om. Tack vare populariteten har vi fått en treårsdeal med staden att fortsatt arrangera och expandera. Efter mycket dialog med åkare, branschfolk, producenter osv. har vi nya koncept för kommande år. Awards ska tillbaka men nu med en riktig jury som är skid och filmkunnig. Fler nyheter tillkommer också men den största blir en city big air.
Många är redan samlade och då får vi dessutom hit tävlingsstjärnorna som inte är med i film men ändå betyder mycket för sporten. Tänk att se exempelvis Pep Fujas, Øystein Bråten och någon som Henrik Harlaut i samma tävling. Med ett bra format kan det bli hur bra som helst.   

Festivalens officiella fester hålls på allt från stora nattklubbar med 20 bowlingbanor till en herrgård modell större som ser ut att vara rest för ett par hundra år sedan. De flesta festerna håller på till 5 på morgonen, längre på en del hotellrum. Därav är centrum och strandpromenaden ganska tomt på förmiddagar. Staden är en vacker kedja lindad runt den stora turkosa sjön. Runt staden reser sig alptopparna som monument för att vackert rama in det hela. Det är allt som påminner dig om att du är kvar i bergen då klimatet och stämningen är mer medelhavskt’. Turistfoton tas vid kanalen och runt om i gamla stan. Längre bort finns den uppskattade skateparken som slingrar sig nerför en slänt mot sjön. Överallt finns saker att se och göra.

Nog om fest och turistande. Vi la istället förmiddagen på ett pressmöte med Recco. Namnet Survive Like A Pro kan låta avskräckande. Det handlar om att inse verkligheten i att mycket av det skidåkare gör faktiskt är farligt.

Manuel Duermoser på Recco, fransos boende i Sverige sedan ett par år tillbaka, säger om sin målsättning med att samla de här människorna för ett viktigt samtal:

– Det är en perfekt kickoff där man samlar mycket industrifolk, proffsåkare, filmskapare och allmänheten. Vi från Recco vill i samarbete med de här kunniga personerna belysa mycket av den kunskap och förarbete som krävs för att skapa alla de här fantastiska filmerna.

Vi jobbar mycket med den här typen av evenemang. Förutom att tillverka produkter för att rädda liv håller vi utbildningar med freeride camps osv. Det är viktigt för oss att hjälpa till i den mån vi kan utanför produkterna.

Tack, för utbildningen och för dina tankar. Några ord på svenska till läsarna?

– Jag tycker om Stockholm! Be safe, när du åker skidor i puder. Var smart, bring smarta vänner och bring rätt equipment.

Panelen bestående av: Sandra Lahnsteiner(Skidproffs och filmproducent), Thibaud Duchosal(Skidproffs, filmproducent), Rene Ghilini(Bergsguide/ legend), Bruno Bertrand(Salomon- marknad och team manager), Dominique Létang(Direktör för Anena), Aissam Dabbaoui(High Five).

Alla talare hade egna infallsvinklar och möter olika svårigheter i deras egna roller. Huvudsakligen kan de enas om att kunskap är det som huvudsakligen måste förbättras och att anpassad utbildning är lösningen.

Duchosal stöter ofta på oerfarna åkare som inte fått någon information alls när de hyrt utrustning eller köpt liftkort. Han föreslår att skidorterna, med kringorganisation, bör ha någon form av kommunikation till alla gäster.

Ghilini och Létang håller med men vill också se en lösning där reflektorer eller liknande system är obligatoriskt. Alla som vistas i de här miljöerna ska vara sökbara.

Ett av de mer konkreta stegen som tagits på utbildningssidan är Salomons Mountain Academy som Bertrand talar varmt om. En webbaserad utbildningsplattform som ännu är i betastadiet men som verkar lovande. Även noviser kan här lära sig de mest basala delarna innan de ger sig ut på seriösa äventyr och går vidare till utbildning och övning på plats.

Efter konstant filmtittande och häng med trevligt folk kan en bli lite mätt och glömma hur fett det är med skidfilmsfestival. Men då dyker något upp och väcker liv i en.

JF Houles HOULIGAN. De som hade koll på IF3 i år vet att filmen vann en del priser. De som har koll på JF vet att han varit i absoluta världstoppen i slopetyletävlingar och streetscenen många år. Sen försvann han lite. Vad hände då? Vad bjuder han på nu som väcker så mycket entusiasm hos undertecknad? De frågorna besvaras ganska tydligt i filmen- som kommer gratis på youtube i november. Level 1 Productions bossen Josh Berman hoppade ur sin stol för att krama om Houle redan 5 minuter in i filmen. Ett långdraget och tydligt uppskattat bevis på beundran från en tidigare medarbetare. Det är en JF med polerad stil på otroligt väl valda spots. Dessutom en storyline och foto/ klipp i högsta klass. För att citera Andreas Olofsson:
–”Hela sista parten var det typ onödigt att sluta applådera”

Peppen var i och med HOULIGAN tillbaka med måtta. Det bjöds även på season edit från Lisa Zimmerman och Coline Ballet-Baz som båda imponerade. En sorts edit/resort-reklam hybrid med Julien Regnier och Kevin Rolland som var mycket underhållande. Dessutom en webisode från ryska Life Steeze Media som var väldigt snygg om än lite fattig på innehåll.

Legs Of Steel har fångat hollywoodkänsla med sina dyra gluggar i Passenger. En väl genomtänkt story om vinterns antågande och ett avslut med sedvanligt sinnessjuk parkshoot bonanza ramar in en hel timma skidporr. Japansegmentet lämnar en del att önska jämfört med exempelvis Pollards och Pettits filmer. Men det tar de igen i efterföljande del från Revelstoke. Allra helst vår svenske representant i filmen Oscar Scherlin kommer verkligen till sin rätt i terrängen där.

Just Scherlin är en av få svenska åkare som har en huvudroll i en skidfilm på High Five. Orsakerna är många. En del åkare har satsat mer på tävlingar, en del jobbar med tvåårsprojekt och andra har helt enkelt hamnat mellan filmbolag eller lagt ner.

Då The Bunch troligen inte levererar långfilm nästa år får hoppet på jibb/street sidan sättas till BRS. Inget dåligt hopp då Hyllengren nyligen blev korad årets genombrottsåkare på IF3 för sin del i Bon Vivant som kommer snart. Matilda Rapaport kommer också synas en hel del under nästa premiärsäsong i Shades Of Winters Between.

Det nationella perspektivet är kanske förlegat också. I stora världen är väl vi tvåplankare lite av ett eget folkslag där landsgränser spelar mindre roll än nederbördsmängd, terräng, tillgång till räcken osv. På High Five firas i varje fall alla på samma sätt.