Inför FVA: Att redigera – Del 2
I den andra redigeringsspecial bjuder Christoffer Aldell på sina främsta tips. Christoffer står bakom 46 films och har bland annat vunnit Freeride Video Awards och är i skrivande stund filmstudent i Los Angeles.
Christoffer under en pågående followcam. Var kreativ och blanda olika typer av filmning
Foto: Christoffer Aldell
Inledning
För många är redigeringsprocessen den roligaste delen i skidfilms-sammanhang. För perfektionister är redigering ett helvete som aldrig tar slut. Det kan nästintill aldrig bli perfekt och man får inte övertänka det för mycket heller. Det är därför viktigt att ha någon/några till hands att få hjälp av – helst någon som inte kan så mycket om skidåkning enligt mig. Gillar de klippningen/filmen så vet du att du har lyckats bra eftersom personer som inte har så mycket med skidåkning att göra är de bästa domarna du kan få. Gillar de din film så vet du att du har lyckats med allt från harmoni till rätt känsla.
Det är också viktigt att se till att de inte ser själva redigeringsprocessen, utan spara istället deras första intryck till den första versionen av din film. Har de tips på ändringar så ber du dem att titta när din nästa version är klar. Utomstående personer kommer alltid, och jag menar alltid, med något kreativt tips som du inte har tänkt på och som också gör din film bättre.
Många debatterar fram och tillbaka om vilket operativsystem och vilket redigeringsprogram som är bäst. Denna ständiga debatt om Mac vs. PC. Enligt mig är detta inte relevant – din stil, din känsla och framförallt kunskap är viktigast; därför tänker jag fördjupa mig mer inom detta och utelämna personliga smaksaker som teknik och prylar.
Planera dina klipp
Ett grundläggande tips innan man börjar redigera är att lägga ut sin utvalda låt till själva åk-sekvensen i filmen på tidslinjen och sedan gå över sina klipp. Vilka klipp passar bäst in på vilka delar av låten? Den visuella berättelsen flyter oftast bäst och känns ”omedvetet” bäst för tittarna om man planerar den. Sortera in klipp på tidslinjen; lugna sekvenser av låten passar ju naturligt med de klipp man vill ha i slowmotion, också med klipp som är filmade från avstånd eller längre klipp med mindre action. De snabbare klippen (follows, vidvinkelklipp, korta klipp, etc) passar bäst in i låtens mest fartfullda delar. Detta gör som sagt att tittaren omedvetet känner ett bättre flow i filmen än om du bara mixar klipp hur som helst. Hjärnan gillar struktur på en ”undermedveten nivå” – något många inte tänker på eller vet om.
Eftersom bilderna i filmer som dessa byts ofta (klipp efter klipp efter klipp) så ger en organiserad struktur av klippen till låtens olika delar extremt mycket hjälp till tittarens omedvetna uppfattning av filmen. En skidsekvens på två minuter kan innehålla extremt mycket klipp men samtidigt inte kännas rörig eller ostrukturerad om man har gjort ett bra jobb.
Christoffer jobbar med sitt manus, hans nya primiära sysselsättning
Använd dig av olika mini-storys
Något som också är bra är att hålla sig någorlunda till varje story i tidslinjen (du har 15 klipp från ett ställe, samt x antal klipp från 5-10 andra ställen) – försök då att strukturera de olika ”historierna” hand-i-hand på ett bra sätt så att du ger dig själv fördelen att få din film att kännas proffsig. Vad jag säger är inte att använda alla klipp i en exakt ordning, utan mer att inte blanda allt för mycket klipp fram och tillbaka (olika ställen, olika filmtekniker, olika fart i klippen), eftersom det kan ge en slarvig känsla hos tittaren och skapa en undermedveten frustration; något som gör att man oftast inte orkar titta klart.
Att skapa ”mini-stories” i en skidsekvens är ett tecken på bra planering vid filmning som ger ett mycket proffsigt och kreativt intryck. Det tyder ofta på att du har tänkt längre än att trycka på rec/stop. Vad jag menar med ”mini-stories” kan till exempel vara en stundtals återkommande plats under en hel låt-sekvens där en händelse sker successivt; dvs den introduceras i början av din låtsekvens och slutförs i slutet av just den låtsekvensen. Ett vilt exempel är två personer som tävlar från toppen av backen ner till liften. Detta blandat med klipp som ”gå uppför backen, knäppa jackan, titta ut över parken, ta fart, hoppa, landa, gå upp, timelaps, miljöbilder från miljön åkarna åker i, etc” är vad jag kallar ”mini-stories”. Något som enligt mig inte passar in är naturbilder som inte har med skidåkning att göra, samt människor som använder sig för mycket av detta; håll det på en lagom nivå. Det handlar ju främst om själva skidåkningen trots allt!
Använd dig av musikens takt
En annan mycket viktig sak enligt mig, som omedvetet skapar harmoni hos tittaren, är om du lär dig att klippa i takt till musiken. Ta reda på musikens takt och försök klippa därefter. Klipp-byten, klipp-längd, upphopp, landningar och liknande bör alltid ligga i en väldigt bra takt till musiken (se musikens utslag i tidslinjen och klipp efter ”beats”) för att skapa en skön känsla. När vi är inne på ljud vill jag också passa på att påminna om att tänka på klippens egna ljud – se till att ljuden fadas ner på ett snyggt sätt om du vill ha med ljud från vissa klipp. Om t.ex. en person landar en rail och du har applåder i klippet, se till att inte klippa det rakt av utan smeta ut en fin fade på applåderna in på nästa klipp (överlappa ljuden smått). Meningen är ju att man inte skall ”tänka” på att applåderna ”försvinner”. Detta är dock en smaksak liksom allt annat, men viktigt enligt mig.
Effekter fungerar också absolut bäst om de går hand-i-hand med musiken. Effekter kan dock bli jobbiga om de inte flyter in naturligt i filmens takt eller ifall de tar för mycket uppmärksamhet tidsmässigt och/eller bildmässigt. Akta dig för att överanvända effekter då det kan ge en oproffsig upplevelse. Det är framförallt vanligt att ”nybörjare” inte kan hålla fingrarna i styr och använder sig av mer effekter än klipp. Jag tror att de flesta av er vet vad jag pratar om och de flesta av oss har säkerligen också varit där och gjort misstagen själva. Effekter fungerar som bäst när de syns som minst, och när syns dem då som minst? – Jo, när de flyter in naturligt i filmen.
Christoffer, med mest kläder, instruerar sina skådespelare under en inspelning av en svart komedi.
Färkorrigering och färgkänsla i dina klipp
Nu när vi kommer till slutdelen av redigeringen, och jag reserverar mig för att ha glömt 200 saker hittills, så får jag inte glömma att nämna färgkorrigering. Färgkorrigering är något som jag själv har varit dålig på stundtals. Även fast jag har vetat att det är viktigt så har det hänt att jag helt enkelt inte har haft tid mer än till små-korrigeringar ibland på grund av deadlines. Vill man gå steget längre och färgkorrigera ordentligt (vilket jag verkligen uppmanar er att göra) så vill jag påminna er om att hålla era färgkorrigeringar och färger till en liknande färgkänsla i alla era klipp under en hel sekvens (en låt/en plats). Nu tjatar jag återigen om undermedveten frustration hos tittaren. Harmoni även i bilder/färger är viktigt – även färgerna ska kunna gå hand i hand.
Avslutningsvis
Försök att undvika gråa/blåa klipp från mulen dag till varje pris. Det finns inget mer nedstämmande att titta på när det gäller skidfilm än felaktigt vitbalanserade bilder från en mulen dag.
Jag måste även passa på att påpeka att jag är väldigt positivt överraskad över hur grymma alla på Freeride har blivit när det gäller att göra skidfilm och jag ser fram emot att se alla bidrag i årets Freeride Video Awards.
