Jibbsession Stockholm

I helgen samlades ett gäng Freeridemedlemmar för att jibba i Stockholms innerstad.

Redan för två veckor sedan föddes idén, en tråd på forumet visade att ett intresse trots allt fanns – det skulle jibbas i centrala Stockholm. Så när nu kung Bore hade betalt trängselskatt och Observatorielunden vid Sveavägen i Stockholm låg inbäddad i det som vi stockholmare oftast brukar referera till som slask (snö hinner ju knappt nå marken innan den smälter eller plogas bort), ja då var det dags.

Det var en tapper skara som hade trotsat vädret denna lördagsmorgon; klockan 10.30 möttes vi upp vid tunnelbanestationen Rådmansgatan. Det blåste och snöade ymnigt, ”men vad gör man inte för sporten” var en fras som kom att användas flera gånger under de inledande timmarna. En kick färdigställdes, landningen preparerades med lite nysnö. Det såg mycket lovande ut, när det visade sig att ansatsen var otroligt svår att ta sig upp i. Efter några försök stod i alla fall Gustav redo, lite bakvikt i första uthoppet men sedan gick det bättre.

Under tiden hade skaran växt från de ursprungliga tre till åtta. Plötsligt stod de som man här på Freeride känner vid namn som gurra_skoj, Slopestar och inte att förglömma fiskfan och fotade, skottade och hejade fram de två som hade kommit ihåg att ta med sig laggen. Gustav hade nämligen fått sällskap av Niclas, i de ymniga snöfallet blev hoppen allt mer vågade, 180s, 360s och allehanda grabs.

Längs Sveavägen stannade stockholmare på lördagspromenad upp för att beskåda dessa galningar. ”Åka skidor i Stockholm, och hoppa dessutom?” Barnen jublade av glädje när någon satte ett hopp, småbarnsföräldrarna suckade djupt när de såg krascherna. Man kunde verkligen ana deras fasa över vad deras barn skulle ta sig till när de växte upp. Det var inte bara de förbipasserande japanska turisterna som passade på att fota, även kameramobiler plockades upp när det vankades hopp.

Efter någon timmes hoppande övergick man till lite railande, det nu mer kända Stadsbiblioteksrailet som Jacob Wester förevigade i den senaste Free Radicalsfilmen för att vara lite mer precis. En kick byggdes och ansatsen började i princip inne i biblioteksentrén. Med lite starthjälp lyckades åkarna precis få den fart som krävdes för att komma upp på railet. Men det skulle visa sig svårt att upprepa Westers prestation. Railet var inte bara långt utan även högt, något som Gustav fick erfara när han satte en skida på vardera sida om räcket…

När Niclas hade klarat nästan halva räcket stack ett huvud ut genom entrén, med bitter stämma förklarade den kvinnliga bibliotekarien med tysk brytning att man skulle påkalla polisen om vi inte begav oss iväg omedelbart. Ett sista misslyckat försök gjordes att ta hela railen innan den nu cirka 15 man stora gruppen åter tog sig an hoppet. Lite reparationsarbete krävdes innan man återupptog hoppandet i den tidiga skymningen.

Snön slutade falla, folk kom och gick, Philip gjorde nu Gustav sällskap i hoppandet. En sen lunch på det närliggande McDonalds säkerställde att man skulle klara den sista timmen. I skymningen avlöste hoppen varandra, när alla stod och packade ihop sina saker var alla grymt nöjda med dagen. Man enades om att detta är något som måste göras om.

Vill du hänga med nästa gång? Håll koll i forumet. Där dyker mer info upp!

Text: Henning Olsson