Scandinavian Send It Invitational 2011

2011-02-18 14:50

Den första upplagan av Scandinavian Send It Invitational är mer eller mindre avklarad och det är dags att summera det hela. Lagen kom, rekade, hajkade, huckade redigerade och hade på vägen jävligt kul. Spana in bidragen och lägg din röst på ditt favoritbidrag.

Foto: Peter Karlbom

Den 7 februari klockan 20.00 samlades lagen i Revelstoke på Village Idiot för burgare, öl, afterski-ljug och information angående kommande dagar. Stämningen var absolut på topp och man kunde känna att det var ett sjukt ladd och pepp i luften. Settingen var helt perfekt, skidor och Retallack banners prydde väggarna medan högljudda locals hejade fram sitt Vancouver Canucks och utanför stod pickuparna uppradade den ena större än den andra. Det var Kanada på burk helt enkelt. Alla hoppades på en bra vecka – och vilken vecka det blev!

Första dagen av tävlingen började med att lagen samlades i Nelsen Lodge klockan 8.15 för snabb info och utbyte av planer. Lagen skulle efter dagen mötas upp på Rockford för öl och afterski-ljug när de kommit ner. Om något lag mot förmodan inte skulle kommit ner innan 18.00 så skulle de andra lagen notifiera skidpatrullen om detta för att finna de sega/försvunna deltagarna.

Trevliga förutsättningar i Revelstoke
Foto: Per Nyberg

Det bjöds på en hel del nysnö och framförallt veckans enda solsken. Mitt (läs; PNyberg’s) lag drog oss direkt till skogen i South Bowl för lite djupa svängar och bra vinklar medan de andra höll sig på andra sidan berget. Revelstoke-grabbarna hade bra koll på berget likaså mitt lag då både jag och Daniel kan många bra spots, däremot slet Kicking Horse-killarna lite med sin första dag. Det är trots allt ett sjukt stort område och har Nordamerikas högsta fallhöjd (inte för att man använder allt men ändå). Efter att liftarna hade stängt och att sista man hade trillat in på Rockford så duggade superlativen tätt om hur fet dagen hade varit och vilka spots man kommer att köra dagen därpå. Nöjda och glada så stämplade vi ut för dagen.

Nästa morgon vaknade vi upp till inte alls till lika fint väder som vi hade fått dagen innan. Lite nysnö men inget att skriva hem om direkt men snön var redan riktigt djup och framförallt så satt den väldigt bra. Själv avslutades dagen med det brantaste och djupaste skogsåket i hela mitt liv, Karins åk. Kom ner 17.45 och var helt död i kroppen. Vi hade fått mycket filmat och belöningen (läs; ölen) var grädden på moset.

Rogers Pass
Foto: Per Nyberg

Rogers Pass stod på schemat för nästa dag. Samma rutin som tidigare dagar gällde och folk fick fort en idé om vart de skulle och vad som skulle vara bra. Detta var mycket tack vare de otroligt kompetenta och trevliga parkvakterna som pekade ut bra åk och vart man lätt kunde komma åt bra terräng. Det var inte så många områden som var öppna då det hade snöat ca 35 centimeter över natten – OOOHHH NOOOO – och en del av de fetaste åken som vi ville åka var såklart stängda.

Förberedelser i Rogers Pass
Foto: Per NybergSamtliga lag höll sig i Balu Pass som nås direkt från lodgen via den översnöade bron som ALLA verkar ta kort på när de är i krokarna. I år låg det cirka två meter packad snö över bron jämfört med förra året då man i stort sett gick på plankorna. Mitt lag begav sig upp till Cheops vilket är en effektiv hajk, och man plockar fort 670 fallhöjdsmeter. Kanske inte lika bekvämt för alla dock. Carro hade lite problem då hennes skidor mätte 115 millimeter under foten och hennes hudar var närmare 90 millimeter. Trots bakhalt och djävulskap kom hon upp med ett leende på läpparna…

Cheops är ett åk som jag själv bara har åkt en gång tidigare och var då ett av de sämsta åken jag har haft i Rogers. Varför? Jo vi var sex personer upp och jag förlorade sten-sax-påse så det sjöng om det. Alla andra fick fett med puder som rann ner på grund av den branta lutningen på åket och jag blev kvar med uppkört och hårt. INTE den här gången. Jana och Carro droppade in först och vi såg de försvinna i ett stort moln.
Ett gäng fallhöjd och en jävla massa faceshoots senare var vi nere. På vägen ner hörde vi hur de andra lagen kom ner från Grizzly Shoulder och Teddybear Trees, de hade haft en ok dag…helt klart.

Foto: Peter Karlbom

På kvällen drog mitt och Kicking Horse–laget till Golden och Revelstoke-grabbarna gjorde ett otaktiskt val och åkte hem till deras lägenhet. Eftersom det var torsdag så var det givet att vi skulle käka wings på Moberly pub. Moberly ligger ungefär 20 minuter från Golden mot Revelstoke. Man tar av highway one och kör ett stycke rakt ut i skogen. Sjukt coolt ställe som är supermysigt och har billigt och bra käk, kall öl och billjardbord för 1 CAD per spel.

Efter wing night så drog vi hem och kollade Snow-forecast.com som visade att det skulle komma en hel del snö till Kicking Horse till dag fem. Dock snöade det kraftigt i Revelstoke och i Rogers så passet var stängt fram till klockan lunchtid på grund av lavinkontroller och Revelstoke-gänget gick miste om nästan hela första dagen i Kicking Horse. Vi andra drog ut till Rudys Ridge och Molars och fick en hel del bra filmning gjord i den otroligt varierande terrängen som finns där. Dagen blev lång och avslutades för vår del med lite pillows. På kvällen möttes vi upp på Taps i Golden – good times!

Foto: Peter Karlbom

Teddybear trees
Foto: Per Nyberg

Sista filmdagen blev intressant. Eftersom Revelstoke-grabbarna hade gått bet på den första dagen i Kicking Horse så vi hjälpte dem att hitta bra terräng och bra snö. Detta var dock inte helt riskfritt då det hade kommit en hel del snö och att alla nord-väst- och västsidor hade blivit otroligt vindladdade under natten så var det inte bara bara att ta sig ut. Vi tänkte till och tog den säkraste vägen ner som även gav oss sjukt djup åkning hela vägen. Molars var helt off the hook och det var det djupaste jag någonsin åkt i den skogen. Snön satt bra på många ställen men vi släppte även några mindre slabs. ?Det här var en av de mest produktiva dagarna vi hade då det mesta var rekat och klart och bara att skicka på.

Inget möte den här kvällen då alla filmer skulle bli klara, vilket de blev utan problem.
Filmvisningarna lockade en hel del folk och blev riktigt lyckad. Många skrik fyllde lokalen medan vi visade upp alla snökristaller vi hade lyckats köra sönder under veckan som varit.

Nu undrar du vem som vann?

Det är upp till er, kära Freeride-medlemmar, att rösta fram! Kolla igenom de tre bidragen och tryck på Facebooklike-knappen inne i spelaren för att lägga din röst. Prispotten är alltså sponsring av POC för nästa år för vinnande lag.

Vill avsluta med att tacka alla som ställt upp på detta och givetvis POC som sponsrar med priser. Det har vart otroligt kul och lärorikt att sätta samman denna tävling och jag hoppas att det har gett inspiration och idéer till andra. Det är bara att köra hårt så kommer man långt!