Skandinavisk dominans i US Open

Johan Kristofers rapporterar direkt till Freeride från US Freeskiing Open Slopestyle-tävlingen i Copper Mountain.

Här är Johan Kristofers egna rapport från Slopestyle-tävlingen:
Vilket US Open! Efter att ha flyttat tävlingen från Vail till Copper Mountain var förväntningarna stora. Tidigare år har kritiken haglat mot att en del av åkarna bara hunnit med två träningsåk innan kvalen började. Årets schema löd annorlunda. En hel dags träning innan tävlingen, och dessutom var de fem kvalgrupperna uppdelade på tre dagar.

När vi kom till Copper på morgonen den 16 februari trodde vi att man checkade in, hämtade sin nummerlapp och sitt liftkort för att sedan vara på väg till backen. Något som borde ta högst tio minuter… i Sverige. Efter två timmar av signaturer på kontrakt och strul med betalningar var de flesta hur som helst på väg upp i liften, strålande solsken och lite för kallt… Något man fått vänja sig vid under de senaste två veckorna på plats.

PK Hunder
Foto: Flip McCrick

Hur som helst. När vi kommer till banan står ett gäng där, efter att ha hittat en vän som hoppat igenom hoppen en gång är det bara att droppa in tätt efter så att farten blir rätt, att se hur allt ser ut innan första åket verkar ingen ha tid med.
Efter ett par timmar stänger träningen. Vi får reda på att kvallistorna kommer att finnas klockan sju morgonen efter, alltså i onsdags. Ett stort buande utbryter i lokalen, men det är inget att göra åt. Nästa morgon samlas 200 nyvakna jibbers och ser över listorna. Fem skandinaver i de första två heaten, varav tre kvalade vidare. Jacob Wester, Eric Strand och PK Hunder. I heat tre och fyra kvalar Henrik och Oscar Harlaut samt Stian BB och Thomas Dolplads. Det femte och sista heatet äger Oscar Sherlin, alltså åtta kvalade skandinaver av tolv medverkande. Ej medräknade är då herrarna Håtveit och Olsson. Därmed blir det tio personer som får försvara de skandinaviska färgerna, och på vilket sätt de gjorde det!

Andreas Håtveit
Foto: Flip McCrick

Efter semifinalen hade namn som TJ Shiller, Charles Gangnier, Simon Dumont och Corey Vanular åkt ut. TJ sa innan tävlingen att han inte gjort en enda switch 1080 hittills i år och Charles landade inte riktigt lika stabilt som vi normalt ser honom. Jacob ramlade på samma vis som förra året medan Henke, Oscar och Eric inte riktigt verkade räcka till.

I finalen tyckte vi som stod i publiken att två åkare stod ut mer än de andra, nämligen PK och Jon. Båda åkarna såg ut att hantera högersnurrar minst lika bra som vänster. PK gapade en flat-gap-down box till down delen med en switch 450, och fick publiken att tappa andan med sina corkade 9or true nosgrabs. Jon stompade switch misty nior åt båda hållen och såg ut att göra landningen i det fjärde hoppet till ett frimärke varje gång han satte ner kangaroon. Jons svaghet, som han själv uttryckte det tidigare i veckan skulle ligga i railarna. Allt tvivel var som bortblåst under tävlingen. Stomp, stomp så var han nere. Efter en dryg timmes fantastisk åkning begav sig alla ner mot prispallen i byn. En vinnare skulle koras!

Jon Olsson
Foto: Flip McCrick

Alla norrmän och svenskar var på topp! Att fem personer i finalen var skandinaver och att det fanns chans till en trippel skandinavisk prispall fick alla på strålande humör! Alla utom Jon. Efter att inte ha vunnit tävlingen på sju år så var det vad han ville mer än något annat. ”All I want is to win”, säger han med lite sorg i rösten några minuter innan prisceremonin börjar. PK är som vanligt lugnet själv. Han skulle lika gärna kunnat sitta i kyrkan och sjunga psalm på en söndag.

När de börjar prisutdelningen visar det sig att Thomas (NOR), kom sjua och Stian BB (NOR) femma. Topp tre. Det vet ni säkert redan. Men jag börjar bakifrån för att göra det spännande Om det är någon som inte vet ännu. Andreas Håtveit, 3:a. PK Hunder 2:a, och Jon Olsson… äntligen etta! Alla var glada och ingen missnöjd så vitt jag kunde se.

Jon Olsson och Andreas Håtveit är glada över sina placeringar.
Foto: Flip McCrick

I kväll är det Big Air, hoppet är stort, landningen är brant och 30 meter efter landningen tar slut är en väldigt hård stenmur! Kan bli intressant.

För fler bilder besök denna forumtråd.