Coola kottsamlare i Abisko

Topptursfantaster och freeriders. Röjig after ski och seriösa föreläsningar. Stor lavinfara på ett nederbördsfattigt berg. Skidsvenssons och välkända profiler. Första upplagan av eventet pureFreeride Camp i Abisko blev en lyckad mix.

Det är bökigt med all packning. Dator, skidor, stor väska med pjäxor och alla kläder inför skidhelgen i Abisko. Tåget krymper för en sekund till storleken av en modelljärnväg, och tunga suckar hörs från flera av liggkupéerna. ”Hur fan ska allt få plats?” undrar resenärerna. Alexander Östlund finner sig dock snabbt tillrätta i sin kupé. Den tjugotvååriga boråsaren är laddad inför premiären av pureFreeride Camp, med såväl lavinkit som förväntningar på fina offpiståk. Han delar kupé med ett till synes välbekant ansikte, är det inte Free Radicals-veteranen och friåkaren Per Huss? Jodå, och vart är han på väg?
– Abisko också. Det är väl ett gäng kottsamlare där uppe, skämtar han.

En kväll, en natt och en morgon på tåg senare är både Per Huss och Alexander Östlund framme. De hoppar av tåget tillsammans med en stor del av campets övriga drygt åttio deltagare och börjar dra sin packning mot Abiskos Turiststation, som ligger på andra sidan järnvägsspåret. Utanför den stora röda huvudbyggnaden i tegel och betong hälsar pureFreeride Camps projektledare Camilla Antonsson alla välkomna.
– Ta för er av snacks och ekologisk juice, säger hon.
Vi sippar juice, knaprar på snacksen och lystrar till Camilla Antonsson medan hon deklarerar helgens program. Folk tittar nyfiket på varandra, precis som Alexander Östlund verkar resten av deltagarna ha stora förväntningar på helgen.

Från platsen där vi står och småpratar och bekantar oss med varandra syns offpistberget Nuolja, av somliga kallat Sveriges La Grave. Ett skidområde utan vare sig pistmaskiner eller snökanoner, och med en enda lift byggd 1966 som fortfarande går på likström och som sakta drar skidåkare femhundra fallhöjdsmeter upp på berget. På Nuolja finner duktiga skidåkare sitt lystmäte, barnfamiljer och nybörjare söker sig hellre västerut längs järnvägen eller E10. En knapp mil från Abisko ligger Björkliden (varifrån Nuolja på grund av vindar för övrigt snor åt sig mycket av sin snö), och ytterligare två och en halv mil västerut, strax före norska gränsen, ligger Riksgränsen.

BLAM! Abiskos lavintekniker är på hugget på lördagen. Campets två första dagar är avklarade. Vi kommer uppifrån Nuoljas bergstationen på väg ner mot Rihtunjura, åket där kvällens friåkningstävling Uvyrdslom skall hållas.
– Vi skråar tillbaka mot Bullen istället, säger Bård Strand.
Sagt och gjort, vi duckar under skidområdets gränslina – igen – och är tillbaka inne i den kontrollerade delen av Nuolja.
Sveriges La Grave har mycket gemensamt med sina nordamerikanska gelikar – stora delar av offpisten är kontrollerad och lavinsäkrad. Vi hittar indrevad (inblåst) snö på Bullen, som är en brant och kort liten läckerhet. Snön är riktigt fin och kontrasten mot den övre delen av vårt åk är stor – vi gick från stenhård-cement-is-skare till fjäderlätt Lapplandspuder av bästa sorten på några få svängar. Det är en lektion för Freerides utsända att Nuoljas bästa snö kräver lite kunskap för att hitta.

Vi tar liften upp igen och njuter av utsikten. Vi har Tjuonavagge, den klassiska bergsformationen som även kallas Lapporten, i ryggen. Framför oss breder Nuolja ut sig. Ett system olikt alla andra i Sverige, Abisko är en nationalpark och berget är helt oexploaterat förutom en äldre tvåstolssittlift och en enda markerad nedfart. Namnet på den markerade nedfarten? ”Nedfarten” givetvis. På Panorama Café, vid bergsstationen, träffar vi Per Huss och lurar med honom ut på några smådrops som vi rekat under dagen. Han åker med rutin och flyt på det bitvis stenhårda underlaget. Han verkar ha repat sig bra, trots den svåra kraschen i Alaska för drygt ett år sedan. Första kvällen på campet höll Per Huss ett avslappnat men seriöst föredrag om att leva med det udda yrket ”skidåkare”. Det var dödstyst i salen när han spelade upp den fruktansvärda kraschen från Alaska, märkligt att karln lever fortfarande – än mer imponerade att han står på skidor igen.

Fredrick ”Frippe” Ericsson föreläste under campet om hur han ska klättra upp för och därefter skida ner för världens tre högsta toppar under de kommande åren.

Bård Strand och Alexander Östlund paråker i ravinen ovanför Nuoljas Södra Transport.

PureFreeride Camp blir ett precis så brett event som det verkade vara i programmet– skidsvenssons får chansen att både åka och hänga med välkända svenska profiler, som till exempel nämnda Per Huss och även den mer expeditions- och äventyrsinriktade Fredrick ”Frippe” Ericsson, snacka foto med skid- och äventyrsfotografen Fredrick Schenholm, diskutera toppturer i Lappland med Mikael af Ekenstam och prata filmskapande med Jerk Looman från Swedish Posse.

Konceptet för lägret är inte oprövat. Inspirationen är importerad från Norge. Mats Nyström som är säljansvarig för Norrøna Sverige och en av initiativtagarna till pureFreeride Camp förklarar:
– Norska skidmagasinet Fri Flyt ordnar tillsammans med ett antal sponsorer liknande läger i Norge. I Sunnmøre, Turtagrø och Lyngen. Framförallt campet i Turtagrø har varit en stor inspirationskälla. Turtagrø är världens största toppturssamling och startade 2001. Det är fortfarande ett fantastiskt arrangemang trots att det är så stort.

Mats Nyströms och de andra arrangörernas försvenskning av de norska ”high campsen” är enkel: en helg, en stor samling topptursintresserade freeriders, en anrik turiststation (Svenska Turistföreningen startade sin verksamhet 1902 i Abisko), riktigt bra after ski, ett fantastiskt topptursområde och ett gäng kunniga bergsguider.
– Vi vill få fram det roliga med att gå på tur, ge folk chansen att göra det i ett bra område. Idén till campet har funnits i två år drygt, men det var först i år vi lyckades få ihop projektet.

En sak som pureFreeride Camp velat trycka på är miljöaspekten. Norrønas satsning att minska sin miljöpåverkan kallas pure, vilket gav namnet till arrangemanget.
– Vi har jobbat med lokal, ekologisk mat till eventet som till exempel renskav. Turiststationen jobbar redan mycket med sin miljöpåverkan och har installerat bergvärme, de serverar KRAV-märkt frukost och butiken är också miljömärkt. Det jobbade vi vidare med och fem procent av alla intäkter från våra sålda Camp-pass går oavkortat till Naturskyddsföreningen, säger Mats Nyström.

Varför tipsar ni då om flyg på hemsidan, går inte det på tvärs med övrigt miljötänk?
– Vi diskuterade det länge, men folk måste få välja själva. Vi tipsade deltagarna och pushade mest på tågförbindelserna och det tyckte vi var rätt.

Till skillnad från Turtagrø, som ligger några timmar från Oslo nära de norska skidåkararna, ligger Abisko långt bort för de flesta av Sveriges skidåkare, 133 mil från Stockholm och 180 mil från Göteborg. Just Abisko är snöfattigt, till och med så kallad arktisk öken, medan Riksgränsen som ligger några mil österut tvärtom är bland de snösäkraste skidområdena. Frågan är alltså: Vem sätter sig på ett tåg i cirka tjugo timmar för knappt fyra dagars skidåkning? En av dem som gjorde det var Alexander Östlund.
– Jag gillade campet, säger han. Jag trodde kanske att det skulle vara fler freeriders, men jag är mycket nöjd. Den sociala biten har varit schysst med blandat folk i olika åldrar och olika nivå och erfarenhet av skidåkning.

Från Abiskos Turiststation till Nuoljas enda lift är det en kort promenad.

Fredrick ”Frippe” Ericsson tycker att skidåkning är riktigt kul.

Någon kritik då?
– Ja, om det blir fler deltagare nästa år hoppas jag att de delar in toppturerna lite mer efter vana, det saknades lite i år.

Höjdpunkt under helgen?
– Vi gjorde en fantastisk tur cirka fyra mil norr om Narvik tillsammans med bergsguiden Dick Johansson. Det var så nära högalpin man kan komma utanför Alperna. På toppen såg vi ett vackert panorama och två fjordar, dessutom ett vertikalt stup på nära tusen fallhöjdsmeter. Det blev ett fint offpiståk ner till vägen, precis som man hade hoppats på.

Kottsamlare – topptursnördar – eller inte, pureFreeride Camp i Abisko 2009 blir en lyckad mix. Dagarna går for och fylls av diverse aktiviteter: offpistguidning på Nuolja, toppturer, föredrag, isklättring, friåkningstävlingen Uvyrdslom och after ski. Under helgen snackas det om vikt på olika typer av randonée-bindningar, kvalitet på stighudar och hur man smidigast – och lagligt – får sina patroner till ABS-ryggsäcken (Avalanche Balloon System) att passera genom säkerhetskontrollen på flygplatsen. Stundtals är eventet på den nivån, andra gånger är samma event-deltagare involverade i ett vilt röjande framför after ski-bandet Balboas, inte minst när Jerk Looman greppar micken för en oförglömlig version av Rage Against the Machines ”Killing in the Name”. Zack de la Rocha – originalsångaren – hade fått kämpa hårts för att skapa samma gung i Abisko.

Text: Anders Wingqvist, Foto: Anders Wingqvist