Davos i Schweiz – en fullträff utan dess like
Vi har besökt Davos i Schweiz och pumpat puder, skickat bakåtvolter och ätit vällagad mat. Häng med på en otrolig resa!
Från att ha besökt några av Schweiz mest kända skidorter (läs exempelvis Carving-bonanza i Zermatt) så bestämde vi oss denna gång för att åka till en (för oss) helt okänd skidort, Davos Klosters, som faktiskt är en av landets största.
I det här reportaget skall vi ta pulsen på Davos, staden som faktiskt är en av Schweiz högst belägna städer. Här hålls årligen World Economic Forum och förutom detta så arrangerar Davos årligen stora alpina tävlingar, där exempelvis alpina världscupen ingår.
Davos första skidlift byggdes 1899 och var en bidragande faktor till att det senare kom att byggas Sveriges första skidlift, Åre Bergbana. Davos första släplift tillkom 1934, vilken var J-kroksliften ”Bolgen” som enligt sägen skall vara världens första bygellift.
Med mig på denna resa har jag en av de mest mångsidiga åkarna jag känner, Christian ”CJ” Jansson. Det är tacksamt att ha med sig CJ i backen för det här en är kille man inte behöver vänta på. Som Sveriges genom tiderna snabbaste skidåkare så står det klart ganska fort att man får vänja sig med att se hans ryggtavla försvinna i horisonten.
Destination Davos Klosters alpina skidområde är ett gemensamt område med fem olika skid- och liftsystem. Parsenn, Jakobshorn, Rinerhorn, Pischa och Madrisa. Dessa skidområden har totalt omkring 110 nedfarter (vilka utgör runt 300 kilometer pistlängd), med cirka 57 skidliftar, däribland både stolliftar, gondoler och ankarliftar. Vi har tyvärr begränsat med tid och kommer därmed endast hinna testa Parsenn och Jakobshorn!
Davos ligger som bekant i Schweiz, på den östra sidan inte alls långt ifrån den österrikiska gräsen. Mer exakt sydväst om mikrostaten Liechtenstein. Kort och gott, är detta något att hänga i granen?
Vi backar bandet en aning.
Vår resa startar i Stockholm och väl framme på Arlanda så styr vi stegen mot incheckningen. Alltid lika skönt när man fått lämna in väskorna och avklarat säkerhetskontrollen. Det är något förlösande med detta, lite som ett efterlängtat toalettbesök. Vi går nu med betydligt lättare steg mot gaten helt ovetandes över vad som väntar oss.
Resan med flyg går fort, cirka 2 timmar och 25 minuter från take off till landning på Zürich flughafen.
Det är numera nästan praxis att det finns åtminstone en skrikande unge på flygplanet och denna gång var inget undantag. Stor eloge till flygvärdinnorna på SWISS som direkt uppmärksammar och stöttar föräldrarna i fråga med ett litet gosedjur, som i detta fall passande nog, bestod av ett gose-plan.
Vi flyger 12 196 meter över havet i 806 km/h och Christian sover som en stock. Mina in-ear hörlurar är intryckta så långt att de nästan vidrör hjärnan, det är sen gammalt. Efter att vi plockat upp vårt specialbagage så beger vi oss till tåget, det är två byten;
1.) Zürich flygplats in till Zürich station. Restid ca. 10 min.
2.) Zürich station till Landquart. Restid ca. 1h 5 min.
3.) Landquart till Davos Restid ca. 1h 15 min.
Korta och relativt snabba byten är det som gäller så packa enkelt och så lätt det går för att underlätta manövreringen mellan tåg och plattform. Tågen går ofta så reser man som vi med lite marginal så gjorde det inget att missa ett tåg.
Vi anländer efter lunch och bestämmer oss för att göra det mesta av dagen och ger oss ut så snart vi fått nycklarna till rummet. Vårt hotell ligger mittemot dalstationen i Parsennbahn, vilket gör det till ett av de mest idealiska hotellen i Davos för skidåkning. På bara tio minuter når vi alla skidbackar. Du kan nå de andra fyra skidområdena på bara några minuter med hjälp av den kostnadsfria lokalbussen.
Busshållplatsen ligger precis bredvid hotellet som dessutom har en härlig afterski på eftermiddagarna. Skiduthyrningen, skidskolan och sportbutiken ligger precis på andra sidan gatan. Perfekt för familjer och sällskap som vill underlätta resan.
När det gäller val av skidor kan det vara svårt. Åka skidor ska vi men det är ännu oklart hur snöförhållandet kommer vara. Därför packar vi med var sina pist- och offpist-skidor. Första dagen är det pistskidor som gäller när vi navigerar oss igenom liftsystemet och scoutar området Parsenn som sägs vara ett av de bättre områdena i Davos.
Tips! Davos består av olika mindre skidområden som lätt nås med buss, kollar därför om boendet ligger nära en busshållplats för att underlätta vistelsen.
Skidorna är nyslipade: 87 grader. Men det spelar ingen roll. Med en så naturlig och fin vind-driva är bakåtvolten ett faktum. Här hänger CJ ut en rejäl raggarvolt och stompar den extra djup med tanken på de smala skidorna.
Enligt väderleksrapporten ska det kräksnöa och vara ”whiteout conditions” hela morgondagen. Vid läggning har vi således riktigt låga förhoppningar på sikten och därmed även åkningen kommande dag. De vi pratat med skall minsann ta sovmorgon och satsar i stället på en stadig frukost eftersom det ändå inte kommer vara lönt att ge sig ut tidigt.
Christian som har betydligt mer rutin när det gäller hotellnätter slår på tv:n på rummet. Webbkamerorna som snurrar i realtid visar statusen över de olika skidsystemen. Det går knappt att se något på skärmen på grund av all nysnö som ligger för linsen. Till vår förvåning ser vi ganska snabbt att snöovädret har lagt sig och solen tittar fram på himmelen. Vi tittar exalterat varandra i ögonen och utan ett enda ord börjar vi direkt att ta på oss utrustningen.
Första riktiga skiddagen börjar i skidsystemet Jakobshorn, det är en bussresa på knappa tio minuter från hotellet till gondolen som skall ta oss upp till första avsatsen.
Efter att ha besökt kända friåkningsorter både i Europa och andra sidan Atlanten så finner vi här lättillgängliga, lavinsäkrade och backnära puder åk direkt från gondolerna, flera dagar efter snöfall. Åk som hade varit slut efter tre timmar i något lite mer känt ”puderparadis”. Vi letade orörda fält och blev rikligt belönade, är man inte lika petig så finns det dessutom ännu mer att välja på!
Lutningen och variationen av offpiståkning är också något man förundras av. Vi hittar allt ifrån branta väggar till planare fält vilket gör att oavsett vilken nivå man är som åkare så kan man stimuleras! Är man ett gäng med åkare med olika nivåer av färdighet kan man åka olika vägar ner och ändå mötas vid samma lift.
Guide är ofta att föredra, inte minst på främst på nya ställen. Vi beställde en guide sista dagen vilket normalt sett är lite bakvänt. Min rekommendation är att boka första dagarna så får man även guidning vart i området man hittar den bästa åkningen. På så sätt undviker man att åka omkring på måfå de första dagarna och gå miste om grym åkning.
Ruedi går igenom upplägget för dagen och hans tankar om vart vi kan hitta de bästa åken med tanken på hur vinden blåst in snön och vart solen ligger på och inte. Guiden tar med andra faktorer än en själv och kan i vissa fall vara skillnaden mellan liv och död. Vi är duktiga skidåkare men en lavin skojar man inte bort och Ruedi har stenkoll! Förutom detta vet Ruedi även vart på berget man kan åka för att undvika stenar som ligger precis under snön.
Ibland har man tur och kan skymta stenbockar som är relativt vanliga i de här trakterna, dessa skall man låta vara ifred i den mån det går. Här ser vi en flock som letar mat precis intill där vi åker ner.
Middagarna åt vi på olika restauranger varje kväll. Höjdpunkten var middagen på Hotell Alpenhof. Med en otrolig närvaro av personalen och så även köksmästaren känner man sig nästan lite adlig. Vi tog kvällens meny där huvudrätten var bland det godaste vi ätit. Det vore nästan kriminellt att inte rekommendera denna restaurang om ni ska till Davos.
På tåget från Davos tillbaka till Zürich börjar det sjunka in vilket otroligt ställe vi precis lämnat. För att summera och reducera ner vår gemensamma uppfattning av Davos Klosters så skulle vi kunna rekommendera skidorten till alla vi känner oavsett färdighet på skidor. Jag själv hade till exempel gärna tagit med mig min dotter hit för att bland annat kunna introducera henne för offpiståkning på ett väldigt smidigt sätt. Med tanke på att det finns en bred variation av lättillgängliga åk med olika svårighetsgrad kan man successivt bygga upp självförtroendet och sedan öka progressionen med brantare och brantare åk.
Gillar man att jaga offpist men inte att behöva tura i timmar för att få ett orört åk så är Davos rätt ställe för dig. Vi gick som absolut längst tio minuter. Inga stighudar, inga onödiga pauser. Uppskattar man att gå på topptur så finns det naturligtvis också möjlighet till detta.
Det märks att detta inte är en mysig turistort utan en högt belägen stad. Med ”vanliga” affärer, hus och parkeringar så är den lika vanligt som vilken annan stad fast med mäktiga berg som omringar stadens utkanter. Vill man ha en annan idyll bör man åka till Klosters för Davos som stad är varken vacker eller särskilt mysig. Men allt funkar precis som en schweizisk klocka. Alla liftar fungerade, god mat och utomordentligt trevlig personal.
Jag har varit i Frankrike, Italien och Österrike. Nu drar jag alla över en och samma kam men gemensamt är ofta att det kan bli lite vilda västern. Exempelvis att man stänger liftar utan anledning, saker är trasiga och åtgärdas inte och så vidare. Vad jag försöker säga är att här kan man vara säker på att man får kvalité.
Det kändes som en fullträff och får jag någonsin chansen att åka tillbaka så kommer jag göra det. Den stora frågan som återstår att reflektera över är dock, – Varför flyttar man inte hit från Sverige? (Läs gärna: Krönika: Flytta, för bövelen!) Jag tror inte det är samma sak, det är faktiskt kontrasterna som gör det så himla bra. Nu har det återigen såtts ett frö inom mig som kommer göra att jag längtar till nästa resa, lite likt ett barn som längtar till julafton.
