Carving-bonanza i Zermatt
När åtminstone jag drömmer om piståkning så ska det vara perfekta carvingsvängar i välpreparerade, breda och långa backar! Varför inte sol och en klarblå himmel också, gärna minus två grader så det varken är för varmt eller kallt.
Freeride åker ned till Zermatt för att testa hur piståkningen så här års och träffar helt rätt. Vi som åker är Jesper Hayland och min goda vän Christian Jansson. Christian är Sveriges genom tiderna snabbaste speedskiåkare med en hastighet på hisnande 248 km/h. Vissa har och kommer aldrig åka så fort ens med bil. Och nu tänker ni kanske precis som jag, ”kan han svänga då?” Det korta svaret är JA!
Innan det bär av mot Schweiz i januari 2022, som fortfarande är coronapandemins tidevarv, behöver vi ta reda på vilka regler och restriktioner som gäller för inresa i landet. Under pandemin så är det viktigt att hålla sig uppdaterad vad som gäller för respektive land samt om det eventuellt sker ändring till och med under vistelsen.
Vid inresa för vår del gällde följande;
– Ett negativt Antigen- eller PCR- test.
– Covidbevis från E-hälsomyndigheten
– Digital inreseformulär ifylld och klar.
– Munskydd.
Munskydd gällde överallt i Schweiz under vår resa och detta i slutna utrymmen som till exempel taxi, tåg, flyg, hotell, kabinliftar, affärer och så vidare. Undantagen för munskydd är när man äter, så sitter man på hotellfrukosten så tar man av sig munskydd väl till bords. Ska du hämta en till macka eller en kopp kaffe tar du på dig munskyddet. Enkelt
Videoreportage från skidresan till Zermatt
https://youtu.be/2lIuqNR-xeE
Eftersom flygplatser generellt dragit ned på sin verksamhet på grund av pandemin, rekommenderar vi att man ”tar lite höjd” och anländer lite tidigare till flygplatsen då incheckning av bagage och säkerhetskontrollen kan ta lite längre tid än vanligt. Väl på planet är det munskydd på och detta tar man i princip inte av sig förens man kliver ur tåget i Zermatt.
Flyget från Stockholm Arlanda till Zurisch tar cirka två och en halv timme. Promenaden bort till tåg-transfern som tar oss vidare mot Visp, är inte alls lång.
Efter en stund på tåget börjar man att kunna se berg som tonar upp sig i fjärran och naturen slår om från ett mer kargt landskap till höga berg och otroliga vyer.
Bytet i Visp går fort och stationen är liten så promenaden till nästa perrong går smärtfritt. Tåget ser lite mer spartanskt ut än det monster till dubbeldäckare som tog oss från Zurisch. Rälsen ändras bitvis till en kugghjulsliknande räls som kommer göra att tåget kan klättra vissa partier eftersom vår slutstation ligger på 1608 meter över havet.
Väl framme i byn så står hotellets egna taxi och väntar på oss vid stationen. Att ta sig till och från hotellet med all packning är därför inga problem. Det är endast tillåtet med eldrivna fordon i Zermatt så kommer man hit med ett bränsledrivet fordon kan man förvänta sig att polisen kommer och att en bot är ett faktum. Detta bidrar givetvis till att byn känns fräsch och dessutom tyst. Det enda som låter är friktionen från de mönstrade däcken och tack och lov för det! Bilarna får nämligen köra 30km/h vilket går ganska fort i en liten byn med små vägar och tajta korsningar.
Byn har en variation av sevärdheter och ett brett utbud av märkeskläder och utrustning för skidåkning av alla dess slag. Priserna är ganska lika Sverige och en schweizerfranc motsvara ungefär tio svenska kronor vilket gör det lätt att räkna direkt i huvudet.
Vill man kan man även ta en promenad genom den äldre delen av byn som kallas Hinterdorf, här kan man se lador, stall och flertalet äldre byggnader som är uppförda någon gång mellan 1500-1900 talet. Det går enkelt att lokalisera sig tack vare den lilla älven som rinner genom byn och vattnet är klart och ser läskande ut!
På morgonen dagen därpå var det äntligen dags för skidåkning och vi tar skidbussen bort till gondolen som tar oss upp på berget. Zermatt är inte speciellt stort så oavsett vart man bor är det säkerligen fullt möjligt att gå till närmsta lift eller tåg. Bussarna går tätt och är därför ett bra alternativ om man inte önskar slita på pjäxor eller komma svettig till liften en varmare dag.
Varför inte testa skidor när man åker Europas bästa pister?
Vi valde två olika skidor till vår pistresa och alternerade sinsemellan på de två för att testa vad som var mest optimalt. Ska man ta med en smal eller bred skida när man åker till alperna? Jag tror att ni finner ett bra svar på detta nedan.
Fischer RC4 CT 175 cm med en svängradie på 15,5 meter (113-65-98mm)
Vår delade uppfattning är att skidan är pigg och verkligen vill svänga.
Så fort skidan kantas bär det av och det är svårt att ”fis åka” på den här typen av raceskida.
Åker man en hel dag så kräver den att man är stark i benen och är på tå varje sväng.
Skidan är vridstyv och extremt stabil, summa summarum: Rolig men krävande!
Fischer RC ONE 86 GT 182 cm med en svängradie på 18 meter (131-87-117mm)
Av de två så är detta skidan man verkligen kan cruisa med i pisten och som man framför allt orkar åka en hel dag på! Den har en rocker-teknologi och är titanium förstärkt så den går riktigt bra att svänga med och uppfattas trots sina former fortfarande som hyfsat vridstyv, även om det inte går att jämföra med vridstyvheten i RC4 CT. Skidan skulle nog passa ett större spektrum av åkare oavsett nivå och färdighet.
Vid lunchtid finns det gott om ställen att äta på uppe i berget och något de flesta har gemensamt är att de kan erbjuda en fantastisk utsikt över det mest fotade berget i världen, Matterhorn. Vattnet kostar lika mycket som ölen så en vattenflaska i ryggsäcken kommer man långt på.
Den längsta skidbacken i Europa mäter 25 km och leder från Matterhorns glaciärparadis ner till byn Zermatt, vi åkte lite mer än halva under ett av våra sista åk för dagen och kan intyga att det blev ett riktigt långt åk. Om man håller sig på den schweiziska sidan och inte åker över mot Italien så kan man förvänta sig 200 km pister i alla svårighetsgrader! Detta innebär förstås att trots man åkt mycket och är van svenska fjällen, kan man ändå förvänta sig en smärre käftsmäll när det kommer till mjölksyra i benen. Men, det är ett pris man med glädje betalar för att åka här.
Pisterna höll under vår resa en riktigt hög nivå och vi var i det stora hela riktigt nöjd med all åkning. Liftköerna var aldrig något problem. Det man får vänta på är i stället vissa gondoler.
Det enda negativa med vår resa är att man vill tillbaka och att åkningen i Sverige efter hemkomsten känns så där lagom tråkiga. Zermatt var bättre än väntat och jag är genuint imponerad av naturen, åkningen och hur enkelt det var att ta sig hit och hem igen. Att man väljer att köpa med sig en t-shirt hem med Matterhorn i bakgrunden säger ganska mycket om resan, det har helt klart gjort ett intryck som vi sent kommer glömma.
