Elbil till Alperna: den snövänliga bummarbilen

Hur är det att köra elbil ner till Alperna i praktiken? Vi testade. 

Året var 2007, Red Hot Chilli Peppers funkade loss om snö, skidfilmer kom ut på DVD och Jon Olsson åkte fortfarande skidor. Svenskregistrerade bummar-bilar, fulla med långhåriga ungdomar med bandanas, vallfärdade ner till alperna för partyfyllda säsonger och hopp om djupt puder istället för inhemsk blomkålssnö.

Att köra bil ned till alperna var inget konstigt. Tåg till Alperna var inget alternativ vår värld, även om möjligheten kanske fanns (exempelvis några nyfikna korrespondenter från Freeride tog rälsen till Europas berg 2009) , och flyg var sådan lyx energidryckes-sponsrade skidåkare höll på med. Bilarna, ofta med namnet Våfflan eller Pärlan, tenderade i regel att vara Sveriges svar på Lada Niva – Volvo 740! Dessa fantastiska bummar-bilar, bestående av 70% svensk ingenjörskonst och 30% silvertejp, ståltråd och colaburkar, tog sig an isiga alpvägar bättre än vilken fyrhjulsdriven jeep med snökedjor som helst. Och, de var byggda tåliga nog att slutförvara kärnavfall i.

Snabbspola framåt 15 år till 2022. Säsongarna och bilarna har utvecklats och innovationen blomstrat – mer hos den ena än den andra. Medan håret på undertecknad säsongare utvecklats söderut till ansiktet och lämnat glesa fjällbjörkar på högzon, så har bilarna tagit gigantiska kliv i tekniska framsteg.

Diskussionen om elbilar går varm, både här på Freeride och på övriga internet. Hur funkar det med långdistansresande och laddning? Är det någon ekonomisk- och/eller miljövänligare fördel med el istället för bensin och diesel? Frågorna, funderingarna och de förutfattade meningarna är många. Vi försökte reda ut några av dem!

En liten disclaimer
Vi tre som gett oss in på att göra detta test är inga bil- eller motorexperter. Vi är inte heller maskintekniskt kunniga i någon större utsträckning eller experter på miljöfrågor för den delen. Men precis som många skidåkare vill vi göra skillnad till en mer hållbar värld där vi fortfarande kan åka skidor i framtiden. Vi vill fortsätta kunna resa till fantastiskt snöiga resmål utan att samtidigt lämna ett för stort klimatavtryck på vägen dit. Detta test utfördes i högsta skidåkar-anda och på samma sätt många av oss med skidor under fötterna reser på – med bil.

Resan med elbil mot Alperna startar

Länge hade vi funderat på att köra elbil ner till alperna. Dels för att vi tror på elmotorer som framtid för att få behålla snön, dels för att ta reda på om det verkligen är så jobbigt att behöva ladda bra mycket oftare än att tanka – men framförallt för att vi är väldigt nyfikna på hur det skulle funka med elbil i praktiken för oss resande skidåkare.

Efter en hel del diskussioner föll valet på en Polestar. Just för att de byggt racingbilar åt Volvo i många år och bygger sina nuvarande bilar på Volvos egna CMA plattform där även Volvo XC40 finns. Och för att den var blå, vilket blir bra på bild. Även om Polestar vill differentiera sig, så är det svårt att inte se och till viss del känna att det är en Volvo. Att kunna bränna Autobahn 15 år senare i en Volvo-ish bil gör att man återigen känner sig ung. Denna gång dock utan det långa håret, bandanan, och den (i ren McGyver-stil) fulkopplade stereon som placerats ovanpå det extra bilbatteriet i bagageutrymmet.

Efter en kortare introduktion i alla smarta funktioner, manicker och andra futuristiska tillbehör som finns i detta kraftpaket med sin vackra nordiska design, beger vi oss av. Vi speglar oss i en av Stockholms glasfasader och kan konstatera att i alla fall bilen är snygg, riktigt snygg! Särskilt med sina 20 tums aluminiumfälgar med gulddetaljer – och fotografen i mig skriker av visuellt klimax.

Att alla goda ting är tre vet ju de flesta. Såsom puder, breda lagg och Käseschnitte. Efter cirka 40 mil av nyfiket laddande av bilbatteri, snabba omkörningar och förväntan, anländer vi till vår första anhalt i en skogig utkant av Borås för att hämta upp vår tredje passagerare. Här ska vi även spendera natten för en sista chans till sömn i en vanlig säng innan vår 26 timmars maratonresa med destination: Schweiziska alperna. Detta lämpar sig perfekt för vårt första test: att ladda med en vanlig 230 volts stickkontakt över natten – i minusgrader. Laddar du på bensinmack eller köpt egen hemmaladdare, så laddar du vanligtvis med CCS eller Type 2 för att få en effektivare laddning. Men, ibland så ser verkligheten ut så att du måste ladda bilen i samma uttag du laddar din senaste iPhone på. För ibland befinner man i ett helt vanligt, klassiskt, svenskt hus på landsbygden, utan CCS eller Type 2.

Det är tidig morgon, frosten och dimman ligger fortfarande kvar över landskapet. Vår pansarvagn till takbox fylls med ännu mer breda skidor och bagageutrymmet pressas till max med väskor, pjäxor, hjälmar, kameraväskor och den obligatoriska plastpåsen. Ett snabbt öga på bilens instrumentpanel kan konstatera att effektiviteten på denna laddning inte riktigt nådde hela vägen fram efter en god natts sömn. Vi vaknar upp till strax under 50% laddning. Men det är ju såklart inget som stoppar skidsugna och ruttade senior-bummare. Ett laddstopp senare med ett CCS-uttag och en diskussion om tidernas bästa skidfilm till kaffet, så styr vi återigen Polestarloggan söderut.

Autobahn och beyond

Efter att vi lämnat Sverige, det vill säga betalat oss ut ur landet via Öresundsbron, testat en laddstation i Danmark och sedan betalat oss vidare för båt över till Tyskland, fortsätter vår fossilfria resa förvånansvärt smidigt. Att ladda efter ett par timmar är inte så jobbigt som många framställt det att vara.

Säga vad man vill om Tyskland och Autobahn. Även om de är till stora delar väldigt platta, så är de omåttligt effektiva på att göra sitt jobb – det vill säga du kör rakt fram, svänger höger 3 gånger och sen är du vid landsgränsen till Schweiz, typ. Tyskarna är också fantastiskt effektiva i att hålla dig rullande längs med denna hårt rockande highway to hell, ja iallafall om du ska köra via Helvetiaplatz i Bern, på vägen ner, som vi gjorde.

Här är det inte många mil mellan bensinstationerna, som alla är stöpta i formen 1a, 1b eller 1c. Det som gynnar oss är att vi aldrig har problem med att hitta en laddstation. Inte ens när vi håller oss till en och samma leverantör, Ionity, hela resan. Det som dock är skrämmande är alla dessa långtradare som står parkerade i stora horder vid varje bensinstation. Fullpackade med saker vi egentligen inte behöver eller lika gärna kunnat köpa begagnat. Att vår egna takbox är fyllda med två uppsättningar skidor och stavar var, tillsammans med väskor fullpackade med skidkläder av senaste modell, går oss helt förbi.

Autobahn är också vägen med stort V för de som lider av det medicinska syndromet, klumpfot. Det vill säga ett himmelrike för dig som gillar att komma längst på kortast tid. Att sitta i en elbil med över 400 hästkrafter (ca 2 000 000 fjällämmlar) med en så kallad dual engine, där varje hjulpar drivs av en egen motor, är det närmaste Nirvana mina två medförare kan komma. Det krävs ingen större rörelse med fotleden innan bilen går upp i överljusfart och allt jag ser genom bilrutorna blir till ljusstreck á la Star Wars.

Laddningens verklighet

Att skriva en artikel om att resa ca 450 mil till de Schweiziska alperna tur och retur och säga att alla våra 35 laddningsstop var frid och fröjd vore fel – för det var det inte. Men, det var heller inte ett problem i jämförelse med att tanka bensin eller diesel, helt ärligt. För att fortsätta i ärlighetens namn så tog det oss ett tag att komma in i det nya tänket som krävs när man kör elbil. Men när det väl satt så var vi alla överens om att det är inget problem.

Nu tog vi det kanske till det extrema att köra ner från Sverige till Schweiz utan att stanna och övernatta, men vem vill inte känna ungdomens fartvind i ansiktet igen? Precis som med fossildriven bil behöver du också stanna och äta lunch, middag, fika och sträcka på benen. Särskilt om du har barn med dig. Vi valde då enkelt ett ställe med en effektiv CCS-laddstation när vi ändå behövde äta, köpa kaffe eller sträcka på benen, istället för att stanna, tanka och sedan hitta ett McDonalds eller annan vägkrog för matintag. Att du även kan spela Space Warp, Polestars version av Space Invaders, där din polestarbil skjuter ner fossila föroreningar istället för invaderande utomjordingar, är ett ganska roligt tidsfördriv emellanåt.

Vi använde oss av appen A Better Routeplanner, en karta/GPS likt Google Maps framtagen för elbilar, som ger dig den bästa och effektivaste rutten ner och märker ut vart du behöver ladda och hur mycket vid varje tillfälle. Det var just detta “ladd-tänk” som vi behövde få in i våra fossildrivna huvuden. För just det effektivaste och smartaste är inte alltid 100% laddning i batteriet. Vi föll direkt in i våra gamla (hjul)spår och tänkte laddning precis som när vi tankar en vanlig bil – från snudd på uttorkad till att det skvätter lite över kanten. Detta tog väldigt lång tid vid varje laddstopp, över timmen. Det beror på att 0–20% och 80–100% tar väldigt mycket längre att ladda än 20–80%. Dessutom så ska det även spara på batteriets livslängd att hålla sig inom ovan laddning. I våra förvirrade huvuden så kunde vi inte förstå varför appen (och även Google Maps) ville att vi skulle stanna och ladda 20% på ett ställe och sedan 50% på ett annat. Vi kan ju lika väl ladda fullt?! Men när väl poletten föll ned (senare än vad vi vill erkänna) så märkte vi att det var väldigt mycket effektivare så här.

Det var även ganska skönt med dessa små pauser! Att kunna sträcka lite på benen och få sig en nya friskt luft. Plus att du snubblar över fantastiska möten och spännande upplevelser vid dessa laddstationer, såsom baklucke-fest i Lübeck med dånande 90-tals techno. Var det dock alltid skönt att stanna till? Nej, såklart inte. Särskilt när man pressar autobahn en hel natt. Då vill man oftast bara avverka mil och asfalt så snabbt man kan (á la klumpfot) utan att stanna till under småtimmarna. Men för att fortsätta vara ärliga – hur ofta reser du så? Vanligast så stannar man till och sover någonstans längs vägen om man ska köra så långt. Då är det inte svårare än att välja ett hotell i A Better Routeplanner-appen som har laddmöjligheter och du vaknar upp till 100% batteri.

Vi är ju trots allt skidåkare. Vi vill åka skidor, befinna oss i naturen och bergen tillsammans med vänner och åka djupt, fluffigt puder. Att vakna upp i baksätet vid en laddstation, ett stenkast från gränsen till Schweiz, och se Alperna torna upp sig i horisonten gör en varm inombords. En syn som får vilken skidåkare som helst att dra på smilbanden. Även om natten inte bjudit på många timmars sömn och baksätet in en Polestar 2 inte riktigt erbjuder samma komfort som en Hästens säng, så känns valet att välja el framför bensin eller diesel självklart. Vi vill som sagt fortsätta åka skidor men samtidigt minska vår påverkan och avtryck samtidigt..

Miljö, el och likasinnade

Online och i spaltmeter går diskussionen om hur miljövänligt det är med elbil, egentligen. Då elen kan komma från kol, olja och andra mindre miljövänliga kraftverk. Vilket såklart är sant, men om vi tittar till oss här i Sverige så är fossila bränslen nästan helt borta när det kommer till elproduktion. Hela 98 procent av den svenska elproduktionen är fri från utsläpp av klimatgaser enligt branschorganisationen, Energiföretagen Sverige. Vilket gör det väldigt lätt för oss att känna att elbil ändå är ett bra val långsiktigt. För när du väl fått in elen i batteriet så slutar ju dina eventuella fossila utsläpp där. Vill du veta exakt var din el kommer från så erbjuder idag de flesta elbolagen sina egna laddstationer att ha hemma. Dessa kan du även driva den med dina egna solceller där du genererar din egna el till bilen.

Att fler och fler skidåkare värnar om vår älskade snö och väljer hållbarhet som sätt att resa är egentligen inget nytt. Norrmannen Nikolai Schirmer lanserade redan 2019 sin webserie, Endless Winter, där han detaljerat visar hur han minskade sitt koldioxidutsläpp med hela 28 ton. En annan som tagit klivet mot mer hållbart resande är den svenska äventyrsfilmaren, Emil Sergel, som berättar för oss om sina tankegångar innan beslutet:
– Jag ville slippa ångesten med att spy ut en massa fossila avgaser under alla mina resor, berättar Emil.

Att investera i en ny elbil, en Tesla Model Y närmare bestämt, är ingen liten investering. Men efter mycket egen research och en anlitad konsult, som bara jobbar med finansiering av elbilar, hjälpte till med siffrorna, så blev beslutet självklart:
– Miljön var såklart den stora biten, även om det också blev ekonomiskt billigare. Särskilt när dieseln blivit så dyr. Min förra dieselbil, som var värd runt 48 000 kronor, hade samma månadskostnad som min Tesla har nu, säger Emil och fortsätter. Mitt nästa projekt är att bygga solceller hemma. Det känns som det naturliga steget att generera egen el för att driva bilen.

Även Emil har sett att det inte alltid är fördelar med elbil, även om det bara är en tidsfråga innan infrastruktur av laddplatser är utbyggd.

– Det är egentligen bara när man kommer ut i ingenmansland som det kan bli svårt att hitta en station. Men med lite planering så är det inga problem. Förutom i de mest avlägsna orterna kanske, så hittar du laddstationer i hela Norrland.

– Dock så behövs hela infrastrukturen byggas ut för att kunna klara av en större andel eldrivna bilar. Som det är nu så skulle Sälen – Stockholm under vecka 9 vara helt omöjligt om alla körde elbil, avslutar han.

Vår upplevelse och slutsats

Vad är då domen för att använda elbil för långdistansresor som skidåkare? Och för att återigen vara helt ärliga och transparenta – det var ingen större skillnad mot att resa med fossildriven bil. Men, det kändes väldigt mycket bättre i magen att veta vår resa hade minimalt med utsläpp. Även när vi monterat Thules Rolls Royce till takbox och fyllt varenda ihåligt utrymme i bilen med väskor, så ökade inte våra utsläpp. Vilket det hade gjort med en vanlig bil. Dock så förbrukade den mer el på grund av detta (precis som en vanlig bil).

Vår gemensamma slutsas från detta äventyr är att elbilar inte är så jobbiga som många försöker få det till att vara. Vi kom strax över 200 km per laddning med en gigantisk takbox och överpackad bil, vilket såklart är avsevärt mindre än vad du kommit om du kör till vardags. I det långa loppet, som var anledningen till detta test, så var det minimalt med tid som vi faktiskt tappade – då vi kunde slå ihop laddning med matstopp, kaffe och toalettbesök. Eftersom reseplaneraren även optimerade vår laddning, så laddade vi som längst 45 minuter, men oftast runt 20 minuter innan den tyckte vi skulle fortsätta vår resa. De 160 mil resan ner till vår första destination tog 3 timmar längre än med fossildriven bil. Och vad gör det under en resdag att komma fram kl 18.00 istället för 15:00? Oavsett tidpunkt, så kom vi fram till vårt första stopp i de Schweiziska alperna – Mürren, med en bra känsla i magen och ett enormt sug på skidåkning. En skidort du kommer få läsa om till hösten!

Elbil till Alperna: Plus och minus

+ Minimalt med fossila utsläpp.
+ Billigare resekostnad (beroende på vart och hur du laddar).
+ Behagligare resa pga fler små pauser.
+ Smidigt att kunna kombinera laddning med riktig matpaus.
+ Prestanda som ett rymdskepp.
+ Dricker man kaffe vid varje laddstopp så stannar till slut tiden

– Segt behöva stanna mitt i natten.
– Alla laddstationer på mindre orter har inte CCS (ännu).
– Du behöver en handfull appar för laddning, betalning och annat.
– Det är inte lika roligt att sova i bilen när man är nära 40 år.

Siffror och annan info

Antal laddstopp: Totalt laddade vi 35 gånger
Körda mil: 455 mil
Laddkostnad: 4650 kr (Vi betalade 3,50 kr per kWh via ett samarbete Ionity har med Plugsurfing för nya elbilar).
Laddsystem: Vi laddade så ofta vi kunde med Ionity (ordinarie pris låg mellan 6,50 och 9 kr per kWh).
Appar: A better Route Planner, Plugsurfing, Google maps.

Text: Johan Ståhlberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
130 kommentarer Kommentera   Läs alla kommentarer (130)