Tema Bumma: Luffarens nya kläder

I denna den första delen av Freerides bummarskola delar Johan Jonsson sin syn på fenomenet att göra säsong. Det är en ädel, ofta fattig men förhoppningsvis snöig konst.


Foto: Johan Jonsson

För de flesta, undantaget de som har Rasmus på luffen som sin favoritfilm, så är nog ordet luffare inte speciellt positivt värdeladdat. Och skidluffare är väl ett ord som ingen ens hört talas om. Hur som helst är det här första delen i en artikelserie om skidluffare. Eller skibums, som de kallas lite oftare. Den sortens luffare är i alla i mina ögon en positiv förekomst.

Vi kan börja med att ställa oss frågan vad en skibum är. Det vet ingen, svarar jag tvärsäkert. Ordets nuvarande betydelse inhyser ett brett spektrum av personligheter. Det är allt från 19-åringar som bor packade som sillar i en svindyr etta i Chamonix, till afterskipluffsiga Djursholmsynglingar som spenderar vintern i pappas chalet i Verbier. Helt klart är i alla fall att tiderna har förändrats. Tobias Liljeroth skrev i vintras en väldigt rolig krönika i Åka Skidor och frågade sig vart bummarna tog vägen. I slutet gör han dock ett konstaterande som jag gärna citerar: ”Eller så har han egentligen aldrig funnits på riktigt. Vår romantiska version av den sorglösa skidåkaren i samhällets utkant kanske bara var en chimär, en drömbild som vi själva skapat av en person som vi drömmer om att vara, men egentligen, innerst inne, inte vill vara.”


Foto: Johan Jonsson

För vem vill väl egentligen vara arketypen för en skibum? Jag känner i alla fall ingen som tycker om att bo dåligt, vara hungrig, lukta illa och i stort sett alltid vara pank. För det var det som var en skibum, förut. Dagens skibums lever ofta på ett lite annorlunda sätt. Inte sällan åker de till Norge om höstarna för att tjäna ihop nog mycket pengar till sin säsong. Andra skaffar ett jobb på orten där de valt att spendera vintern. En del gör båda delarna. Själv jobbade jag flera ångestfyllda höstar som rivningsarbetare och asbestsanerare. Det var inte ett uns bättre än vad det låter och jag vill aldrig någonsin mer uppleva en bakfull söndag i bilen på väg till Oslo, med vetskapen om att jag ska upp klockan sex dagen efter och skotta sten framför en norsk elektriker som flinar och säger ”Skikkelig drittjobb huh?” samtidigt som han tänder en till cigg.

Men varför gjorde du det då? Om det var så jävla jobbigt och ångestframkallande. För konsten, brukar jag alltid säga om sådant som är jobbigt, vilket självklart är en lögn. För snön, kan jag däremot säga utan att ljuga. För snön såklart! Och det är därför bummare världen över väljer att plocka disk på sunkiga afterskihak eller rensa fisk en hel höst. För det vita guldets skull (om ni tillåter mig använda en klyscha). Att förklara min kärlek till snö behöver jag knappast lägga något utrymme på, för alla ni som läser det här, och funderar på att göra en säsong, ni vet hur det känns att lägga första spåret i ett stort puderfält – det är det bästa som finns (förlåt Bea).


Foto: Johan Jonsson

Att säsonga för snöns skull är dock ingen självklarhet för alla. Från en del orter hör man ibland skräckhistorier om folk i tjugoårsåldern som verkligen hamnat på dekis. Folk som har varit fulla varje dag under flera månader i sträck. Dessa människor kan man kanske i dagens läge kalla för skibums, men de är långt ute i periferin. Själv hade jag en säsong där jag var på väg mot denna periferi, och när jag kom hem gjorde jag några mindre roliga konstateranden. Jag hade varit tre månader i Alperna och hade gjort av med i runda slängar 100 000 kronor, eller 1000 kronor per dag. Jag hade åkt mindre skidor än jag någonsin gjort på en säsong. Jag hade dessutom ett filmbolag som förväntade sig bra och mycket material från min sida. Det kom inte. Istället kom det med ungefär fem åk i filmen. Jag vill aldrig tänka tillbaka på en säsong och känna så igen. Känna att jag har missat så mycket. Det är dessutom jättekonstigt när folk pratar om den säsongen. ”Kommer du ihåg det året. Det snöade så sjukt mycket! Bra hela tiden!” Jag minns det som en av de skidåkningsmässigt sämsta säsongerna jag varit med om.

Det här är en av bummandets största fallgropar – alkoholen. På vissa skidorter finns inte riktigt den här gropen. Väljer du att tillbringa vintern i Alagna kommer det nog inte folk och tjatar på dig om att följa med på krogen varje kväll. Om du däremot bor i Badgastein är risken överhängande att det finns en fest att gå på varje dag om du vill. Jag säger inte att man aldrig ska få bli på pickalurven. Det är en rättighet! Men gör det inte för ofta. Det är inte värt att offra en bra dag på berget till Porslinsguden. Dessutom är det ganska skrämmande om man sätter supandets pengasvinn i proportion till hur mycket man snålar med andra saker. Säg att man bränner 500 kronor en kväll på krogen. Jaha, det var det tänker man, samtidigt som man dagen efter går och letar efter nedsatta, gamla matvaror i butiken och brer torra mackor att ha med på berget, bara för att man ”inte har råd” att köpa en ordentlig lunch.


Foto: Johan Jonsson

Foto: Johan Jonsson

Att snåla in på fel saker är alltså inte något jag rekommenderar. Men vad som är fel saker varierar ju självklart från person till person. Innan man åker ner kan det vara lämpligt att se över sina tillgångar och sedan sätta sig ner och tänka igenom vad det är man tycker är viktigt. Eget rum eller dela med sju svettiga polare? Nudlar varje dag eller Chablis och trerätters till middag? Ett par allroundskidor eller fyra par specialskidor? Prata med personer som har gjort säsong förut, helst på den orten du tänkt vara på. Gör en överslagsräkning på hur mycket du är beredd att lägga på saker och ting. Och nästan lika viktigt – delar ditt ressällskap den här synen på vart pengarna ska gå?


Foto: Johan Jonsson

Dina reskamrater är otroligt viktiga för att din säsong ska bli så lyckad som möjligt. Jag har sett fler än en vinter spolieras av folk som drar iväg i tron att den där sköna snubben de träffade på Free Radicalspremiären på Trädgårn var den perfekta människan att spendera fem månader på samma rum med. När samma helyllekille (eller tjej) inte förstår att normala människor diskar efter sig och inte har TV:n på högsta volym när vännerna försöker sova, kan det lätt bli lite dålig stämning. Och då är det egentligen inte bara, även om han är en idiot, helyllekillens fel. Det är även ditt ansvar att kolla upp att ni fungerar tillsammans. Självklart är det inte världens lättaste sak att veta. Men generellt sett är det ju mindre risk för bråk och missförstånd ju bättre du känner personen du ska bo/resa med.

Jag hoppas att jag inte skrämmer dig, det är nämligen det sista jag vill. Att göra en säsong på en skidort är någonting jag rekommenderar alla människor som har någon form av skid- eller snowboardintresse. Man måste även komma ihåg att det självklart inte bara är luffare som gör säsong. Faktum är att det knappt är några luffare alls nu för tiden. Så du som känner att du egentligen skulle behöva börja jobba/plugga/producera barn eller något liknande – betänk följande anekdot: Vintern 2005 spenderade jag i Engelberg som kanske inte säsongare i den klassiska bemärkelsen men något åt det hållet. Jag delade på ett litet hus som heter St Hubert med tre andra killar. Det här är alltså tre år sedan och vi var skibums i någon form. Idag är en VD för reseföretaget Alpine Legends, en har ett flott jobb på EF i London och kör runt i en Porsche och en jobbar på en mycket ansedd reklambyrå i Stockholm. Den fjärde bummaren i huset var undertecknad. Jag kör tyvärr varken Porsche eller har några VD-jobb i sikte, men tack vare att jag spenderade flera säsonger nere i Alperna (med mindre alkohol de senaste åren), börjar jag nu så smått kunna livnära mig på skidåkningen. Skapliga luffare va?


Foto: Johan Jonsson

Tidigare nämnda krönika var inne och nosade lite på att skidåkare inte vill vara bummare, att de som gör säsong numer är ”freeriders”, med fullfacehjälm och prylar till vansinne. Tja, säger jag. Vill man bo fyra månader i Verbier och under den tiden vara freerider så är det självklart att man ska vara det. Vad man kallar det spelar ingen roll. En säsong kan man göra på tusen olika sätt och kalla det för tusen olika saker. Det viktigaste att väga in i sitt beslut att göra säsong eller inte, är att det allt som oftast blir fantastiskt roligt, leder till att man får vänner för livet, och att man självklart blir en bättre skidåkare, eller snowboardåkare. Så släpp sargen och börja planera redan nu, men glöm inte att läsa de resterande tre delarna i guiden!


Foto: Johan Jonsson
Text: Johan Jonsson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.