En flygtur vi minns: JOI naken

Vår osjungna hjälte som tog sig an JOI-hoppet 2011 i bara mässingen fick sig en flygtur han sent skulle glömma.

Vad som skulle vara en kul grej blev inte bara kul. I backspegeln känns det som att mycket tur spelade in att det inte gick värre än vad det gjorde, men pratar man med vår hjälte, Adam Müller förstår man att det vara lika stor del skicklighet som möjliggjorde för vår amatör-astronaut att gå därifrån utan hjälp.

Såhär några år efteråt är han inte överdrivet sugen att prata om det och han säger att det känns som längre sedan än vad det är.
– Allt känns ganska normalt men lite då och då kommer det folk som snackar om det där. Man vet inte riktigt vad man ska säga. Ja det var väl en sjuk grej liksom.

Få luftfärder känns så där oändligt stora men denna är absolut en av dom. Videon på flygturen vill aldrig ta slut och fallet är varje gång dubbelt så högt som när man såg den senaste gången.
– Tiden stod stilla i luften. Allt gick så grymt sakta som i slow motion. Jag insåg direkt när jag lämnade kicken att jag hade för mycket speed. Det är kört. Jag har tänkt på det där innan, undrar vad som händer om man overshootar ett hopp sådär sjukt mycket. Jag hade liksom legat och tänkt på ett sådant fall. Hur ska man landa. Då på kvällarna när jag legat och funderat har jag jag kommit fram till att man inte ska landa på benen. Har ju hört om bäckenben som far upp i magen. Den starkaste muskelgruppen är ju ryggen så jag körde på det. Sen var det ju skönt att slippa titta ner och bara vänta in det istället. Jag tror att något mer hade gått sönder om jag landat på benen. Nu var det bara två revben plus en liten liten punktering på lungan plus att min stjärt var helt blå.
– Det gjorde egentligen inte så ont men jag kommer inte ihåg riktigt

Vad som föranledde denna episka flygtur var inte bara den naturliga fartdräkten utan även vallan. Eller bristen på valla snarare.
– Det var Simon Ericsons skidor och han har väl aldrig vallat dom så jag tänkte att jag behövde extra fart, men sen så var det så jävla saltat så det spelade ingen roll. Jag tänkte bara att man behöver mycket speed. Hade jag tagit fart med baggy kläder hade jag hamnat någonstans i landningen. Ganska snabbt glömmer man bort det där att man bara har “fartdräkten” på sig.

Nu åker Adam inte så mycket park längre. I skrivande stund joggar han runt på Åres berg och letar lines till vintern och är grymt peppad på randonne och puder. På frågan om han kommer att hoppa lika stort igen någon gång i livet svarar han ganska enkelt:
– Ja det kommer jag nog men inte naken iallafall.

Text: Simon Tjernström
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.