Filosofiskt skidåkande i franska skidfilmen RISE
Ett av årets intressantaste filmsläpp är RISE, en fransk filosofisk skidfilm med åkare som har erfarenhet från Freeride World Tour (FWT). Freeride har träffat den tidigare FWT-åkaren och RISE-producenten Thibaud Duchosal.
Vilka åkare har ni med i RISE?
– Mathieu Imbert, Anne-Flore Marxer, Lucas Swieykowski, Pat Vuagnat, Phil Meier, Julien Lopez och Stian Hagen.
Vad är RISE:s filosofi och vad vill filmen fånga?
– Som skidåkare i västvärlden är vi privilegierade med att bara tänka på hur vi ska åka ner. Friåkning är nu så populärt i europeiska skidorter att snön fort blir uppåkt. Därför måste vi nu börja koncentrera oss på hur vi ska ta oss till toppen. Att lära oss mer om alpin klätterteknik kan göra det möjligt att nå platser och åk som tidigare var omöjliga att nå.
Är det därför det inte är med någon jibbing?
– RISE vill fånga den naturliga känslan, berget och friåkning. Jibbing har en mer urban kultur.
Vilka har varit RISE:s influenser?
– Jeremy Jones trilogi Deeper and Further, men även klättringsfilmer. Det är äventyret vi sökt efter. Den person som vi influerats mest av är troligen snowboardåkaren Xavier Delerue.
Hur såg tidsplanen ut?
– Vi filmade i fem och en halv månad, fyra månader klippning och två månader musik och diverse. Så totalt ett år.
Jobbade ni med olika filmteam?
– Ja, för att bli effektiv och få ihop alla exotiska skidprojekt filmades till exempel Ryssland och Japan samtidigt och därav olika filmare.
Skidfilmer är oftast monotona och fyllda av upprepningar. Även andra skidfilmer besöker exotiska ställen. Varför ska publiken välja att se just RISE?
– Vår filosofi är annorlunda. Vi försöker inte uppfinna hjulet igen. Men vi har försökt besöka ställen som tidigare varit obesökta. Det gör filmen unik.
Amerikanerna har länge gjort skidfilmer som har störst kvalité i fråga om produktion. Men tyvärr har många duktiga franska och europeiska skidåkare varit exkluderade.
Är den franska kulturen att det räcker att vara kung i sin egen dal död nu med RISE?
– De amerikanska filmbolagen är på en annan planet. MSP och TGR har över 300 000 euro i budget och jag skulle tro att Sherpas har något liknande. Vi har många bra skidåkare i Europa och likväl duktiga filmbolag. Men vi spelar inte i samma liga när det kommer till pengar och pengar gör en stor skillnad.
….och vilken budget hade RISE?
– Den totala budgeten för RISE var 35 000 euros, resorna inkluderade. För skidåkarna hade vi olika upplägg, men vi betalade mellan 1500 och 4000 euros per åkare.
Julien Lopez slänger sig med gott självförtroende ut för bergen i Freeride World Tour. Hur planerades hans del i filmen för att inte krocka med FWT-tävlingarna?
– Allt filmande med Julien var i slutet av mars och början av april, efter FWT-finalen.
Julien har fått kritik efter att han lagt ut ett filmklipp på sin hemsida där han först åker ifrån en lavin, för att sedan krascha och bli begravd. Belackarna tycker att han ska vara tacksam för livet och inte marknadsföra sig själv och händelsen.
Var detta något ni filmade med Julien?
– Lavinen var inte filmad av Laurent. Hur som helst var det inget han ville ha med i filmen för det fanns ingen länk till filmens berättelse.
RISE är snyggt filmad, vad har filmaren Laurent gjort tidigare?
– Vi har faktiskt gjort två filmer tidigare, Invincibles (2011) och Eye of the Storm (2013). Förutom det har han jobbat med märken som Michelin, Bollé och många andra.
Är det inte motsägelsefullt att några åkare i RISE använder ABS-ryggsäckar, men inte hjälm. Risken för skallskada måste väl ses större än lavinfaran?
– Jo, men det är vuxna individer som själv får bestämma.
Hur valde ni platserna för RISE?
– Att göra en skidfilm är som ett pussel. Olika skidprofiler ska passa med rätt skidmiljö. Alla platser har valts för att passa med berättelsen. Det mesta är valt mitt ute i ingenstans, utan infrastruktur. Allt var planerat i december, men vi fick stryka några projekt på grund av dåliga snöförhållanden, bland annat Grönland.
I filmen ser man klart och tydligt filmens sponsorer. Har sponsorerna påverkat valet av orter och materialet?
– NEJ! Arc´teryx är huvudsponsorn som gav oss ekonomisk hjälp. De gav oss 100 procentig frihet. De såg resultatet först på premiären. Det enda vi har presenterat för dem är idén om filmen. Detsamma gäller för de övriga sponsorerna.
Det är stereotypiskt att i skidfilmer bara ha med en kvinna, som ler och är vacker. RISE är inget undantag.
– Vi försökte få med fler kvinnor. Men det är mer en fråga om tillgång och planering, än att följa stereotypiska mönster.
Skidfilmer handlar mycket om väntan och RISE är trovärdig i det hänseendet. Men har ni övervägt risken att filmen tappar tempo?
– Detta har vi tänkt mycket på, men vi har inte fått någon negativ feedback på att filmen är för lång. Men vi vill göra klart att RISE är en äventyrs- och skidfilm, där väntan är en del av äventyret.
Frankrike har kanske de två bästa friåkarna i världen just nu, Aurélien Ducroz och Candid Thovex. Några man gärna hade sett i RISE…
– Vi har tidigare jobbat med Aurélien på filmen Invincibles, tyvärr var hans kalender fullbokad. Candide hade varit en dröm. Men han tog det lugnt den säsongen efter hans två-årsprojekt Few Words.
Hur ser framtiden ut för skidfilmer?
– Skidfilmerna blir bättre och bättre. Just nu är fokuset mer på det emotionella, inte bara action. Vi får lära oss mer om utövarna bakom äventyren och det kommer mer karakteristisk filmmusik i skidfilmerna, som i RISE har vi använt oss av ljudkonstnären Tony Anderson.
Vad händer framöver?
– Vi har ett projekt som heter SEDNA, skidåkning på Grönland. Det är jag, Anne-Flore Marxer, Phil Meier och Richard Amacker.
