Världspremiär för SM i Small Mountain Skiing

Historia har skrivits i den svenska friåkningsscenen. En brand spanking ny tävling tog under söndagen plats i Jämtlands hjärta i The major of stomptowns egna trakter, Duved. Flatljuset var värre än flatlössen själv, men det stoppade inte arrangörerna för de inofficiella svenska mästerskapen i Small Mountain Skiing (SMISMS) från att genomföra tävlingen.

I samlad trupp tågade ett gäng åskådare och tävlande upp mot ”ravinen” bakom Duveds Linbana, utanför Åre. Stämningen i Jämtland var på topp och det låg ett tryck av outsagda frågor i luften:Vem skulle ta hem pokalen? Vem blir den första svenska mästaren i Småbergs-skidåkning?Förutom de oartikulerade spörsmålen fanns det även några som var alltför brådskande och därför adresserades direkt på plats:
– Vem vill vara domare?
– Var ska vi köra?

Tävlingsledare och grundare, Calle Klockar Linder, ledde anmarschen med sin 1-åriga dotter i pulka genom ravinen i Duved, och i sann ledaranda delegerade han spontant ut uppgifterna till högst kvalificerade åskådare, efter kvick okulär besiktning av personerna i fråga.

Tävlingsformatet blev head to head i fyra omgångar: Åttondels, Kvarts, Semi och slutligen SM F-I-N-A-L. Representationen mellan kön och åkdon var tvivelaktig: 1 dam, 15 herrar och 0 brädåkare, alla tävlandes i samma klass. En kombinerad arbetsgrupp för jämställdhet mellan man och kvinna, samt mellan snowboard och skidor har nu tillsats inför nästa SM i Small Mountain 2019. En delegat från svenska snowbladesförbundet har dock redan lämnat in en protest mot arbetsgruppen då denna ”saknar representation från de fåtaliga med röststarka kortskidsåkarna i vårt avlånga land”.

Anfadern Calle Klockar Linder kallar så till åkarmötet och förklarar att väderfönstret för världens första SMISMS (Svenska Mästerskapen i Small Mountain Skiing) nu är öppnat och att vädret förmodligen kommer att vara skit hela dagen, så vi kör på en gång. Ljudanläggning och mikrofoner hade arrangörerna skjutsat upp med skoter, tyvärr lämnades utrustningen kvar längre ner i ravinen där finalåket skulle hållas. Kvalet skulle därmed ske i mer organisk och akustiskt anda.

”En klar fördel med Small Mountain-tävlingar är att det inte tar så lång tid att komma till åken. Det handlar ju trots allt mest om att droppa en klippa och kanske håva med lite stilpoäng ifall man hinner med en sväng innan åket är slut.”

Det första tävlingsfacet inspekterades i ungefär tre minuter innan hajken påbörjades. En klar fördel med Small Mountain-tävlingar är att det inte tar så lång tid att komma till åken. Det handlar ju trots allt mest om att droppa en klippa och kanske håva med lite stilpoäng ifall man hinner med en sväng innan åket är slut.

Åkarna på start har glömt bort vem som tävlar mot vem, och trots det relativt korta avståndet ner till domarbåset kan vi inte skrika högt nog för att få fram frågan om vem som åker först. Till slut kommer en startlista till SMISMS via SMS, det är go time! Flatljuset är såpass starkt att det var svårt att urskilja hängdriva mot landningen under den, något som adderade en känsla av extremsport i det hela. Stora känslor kan även få plats i ett litet tävlingsformat.

Första åkaren ut sätter nivån på resten av tävlingen: åk på bakstänkan och försök se snön under fötterna. Kriterierna för domarna lyder därefter att den som klarar av att komma ner med en rimlig position i skon får höga poäng. Det råder inga tvivel om att det är så långt ifrån ett ideellt tävlingsface i big mountain man kan komma. Åken är femtio meter, max. Lyckas man bara skena i trettio meter så har man tagit sig till botten och är därmed godkänd.

Efter en noga överläggning så har åtta personer tagit sig vidare från åttondelsfinalerna. Tävlingsfacet denna gång är samma som kvalåket, fast lite åt höger där ingen åkte det första åket. Det är bara rätt upp till start och köra igen. Problemet angående vilka som kör mot vilka kvarstår. SMS kontakten verkar bruten. Med det är bara att vinka och köra. Domarna är inte så pryda av sig.

Duvedsborna har hög representation i detta första nationella mästerskap i Small Mountain med 50 % av startfältet i kvartsfinalen. Deras fördel: De går alla på toklätta turlagg och kommer såklart först upp. Deras nackdel: Att köra så hårt som möjligt på ett tävlingsface blir svårt på fjäderlätta pinnar, särskilt om man glömmer att ta bort gåläget.

Två Duvedsbor åker ut tillsammans med två andra och plötsligt är det semifinal där två freeriders får köra mot varsin Duvedsbo. Pressen är hög, de är trots allt på hemmaplan. Tävlingsarenan har nu flyttats till ett nytt face där stämningen trappas upp med Tysk Techno och en bakfull men ack så skön speaker. Vi är nu tillbaka på plats där PA-systemet legat och väntat. Hela eventet sägs livestreamas på Facebook, bevis har ej hittats och undersökningen huruvida detta stämmer eller inte pågår.

Åkarna har valt att hålla höjd i semifinalen från den första arenan och kommer därmed ut på toppen av facet och rekningen sker ovanifrån. Inga men. Toppturare #1, Olle Jonsson droppar ner i åket från hängdrivan mot ett vitt osynligt mjölktäcke, tyvärr med huvudet först. Laggen står inte pall för pressen. Toppturare #2, Linus Ohlsson lyckas dra några schyssta jibs ned för facet och efter 30 meters vertikal Small Mountain-åkning är han nere. Det är nu upp till Jesper Sandberg från Umeå att utmana honom för att få en åtråvärd finalplats. Jesper går på den största klippan man kan hitta och stompar sig genom åket som bara en norrlänning med dreads kan.

Plötsligt är det final. Undertecknad tillsammans med dreadsmannen knatar upp till toppen för att genomföra vad som kan komma att bli det största ögonblick i våra liv hittills. Inte ens NM kan toppa den här prestigen. Skribenten, eder ödmjuka Fabian Omne, står och kastar snöbollar i tio minuter för att måla upp en landningsbana genom flatljuset medan Jesper tittar hopplöst ner i det ändlöst vita. En överenskommelse görs. Oavsett om den första kraschar får den andra inte fega, det är kutym på svenska mästerskap enas vi.

Efter plågsam rekning och otåliga rop från publiken droppar Jesper in och gör dagens mest tekniska åk med en grab ut för drivan följt av ett drop i fallinjen. ”Satan!” Tänker jag och forstätter att kasta snöbollar ut för en annan driva. Den siste åkaren står på start, redo att droppa in. Alla ser vad han tänker bakom sitt plågade ansiktsuttryck. ”Det här gör jag ENBART för att folk kollar på mig och för att jag väntat liiiiite för länge”.

En backflip ut i tomma intet, halvt blundandes och ungefär 10 centimeter från att dunka både skidspetsar och bakhuvud i drivan när den i särklass fulaste backflipen kastas ut i ovisshetens land. Mirakulöst nog avslutas volten med båda skidorna på marken och en lätt förvirrad åkare bränner genom de sista tio metrarna av det korta finalåket.

Vi kan här slå fast att en tävling av högre rang inte hade genomförts med väderförhållanden såsom det var under dessa allra första svenska mästerskap i Small Mountain Skiing, men det är också det som gör hela eventet så förbaskat ballt.

Calle Klockar Linder, initiativtagare till eventet, samt lättad och endorfinfylld underteckand står i målområdet och myser lite extra efter en avslutad första upplaga av tävlingen. En tävling som vi garanterat kommer att få se mer utav. Jag satte mig ner med Calle för att reda ut vad det är som ligger till grund för att bestämma sig för att genomföra en sån här sak.


Filmen från SMISMS 2018 – världspremiär i Duved!

Intervju med SMISMS anfader Calle Klockar Linder

Var kom idén till detta ifrån?
– Idén om en friåkningstävling i Duved är gammal, men det var först i år vi fick ihop konceptet med en bra arena och rätt bedömningskriterier.

Varför head to head?
– Utslagstävling kändes som ett bättre upplägg än poäng. Kollade sen runt intresset lite och folk var på så då bestämde jag mig för att köra lite under radarn.

Så det var inte en officiell tävling?
– Nej, vi körde allting privat och på eget bevåg. Sponsorer är varmt välkomna till nästa år!

Tror du att eventet kommer tillbaka nästa år?
– Ja, nästa år får vi göra det officiellt så det kommer ännu mer folk. Det blev över förväntan i år, men det kan ju bli riktigt episkt nästa år med lite framförhållning. Vi släppte liksom evenemanget på Facebook två dagar innan tävlingen.

Vad är det fetaste/roligaste med det här konceptet?
– Att det faktiskt passar alla, man kan ha varit sugen på att tävla i friåkning men inte kunnat ta sig till NM i Gränsen eller Ride The Cow i Hemavan, plus att det kan kännas lite svårt att köra på de lite större facen. Då kan de köra här istället. Och är man rutinerat friåkningsproffs kan man ändå hitta småfeta grejer att köra, lite träning inför NM och RTC. Det i sin tur inspirerar förhoppningsvis resten och får dom att pusha sin gräns mer framöver. Dessutom var det grymt lättöverskådligt för publiken. 

Text: Fabian Omne
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
  • Gilla12   Kommentera (3)
  • Bra artikel? Mer av detta? Freeride prioriterar innehåll efter vad ni som läsare vill se på sajten. Sprid och dela med dina vänner så ökar chanserna för fler liknande artiklar!
  • KATEGORIER: ,
  • TAGGAR: , , , ,
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. DanneL
    1
    DanneL | 2018-04-13 08:27          

    Roligaste på länge! Någonsin funnits en mer självklar vinnare? "särklass fulaste backflipen kastas ut i ovisshetens land"

  2. linkan_110
    0
    linkan_110 | 2018-04-12 13:28          

    magiskt !

  3. Ludiu
    2
    Ludiu | 2018-04-12 11:17          

    Haha, briljant!