Drömjobben: Filmskapare
Erik Henriksson har satt sitt sigill på bland annat Free Radicals och Sh*t-F*ck Skiing. Vi snackar jobb med en filmskapare.
Man skulle kunna tänka sig att strålande sol och klarblå himmel är ett av önskescenarierna när det ska till att filmas skidåkning. Men icke sa nicke. Erik Henriksson, filmaren bakom bland annat Free Radicals och “Sh*t-F*ck Skiing,” berättar hur även riktigt taskiga väderförhållanden kan bli galet bra film.
Hur blev du intresserad av att göra film?
– Det började väl rätt tidigt. Jag använde min kompis VHS kamera, en Hi8-kamera, och då började vi filma allt möjligt. Då gick jag väl i lågstadiet, jag tror att jag gick i trean. Och sedan är en av mina bästa vänners far filmregissör. Så då började man vara med på inspelningar och ja, på den vägen är det.
Sedan du började filma professionellt, hur har industrin förändrats?
– Nu får man betalt, det fick man inte i början. Det är ett sådant yrke som gör att man för att få erfarenhet måste vara beredd att jobba lite gratis. Det är en rätt hård skola. Det är som med allt med arbetslivet, att man får se upp att man inte blir utnyttjad men samtidigt måste man jobba lite gratis för att få kontakter och erfarenhet.
När man gör en skidfilm, till exempel, hur ser planeringsarbetet ut från ditt håll?
– När vi har gjort Free Radicals filmer har vi varit tre stycken. Då har det varit Niklas Allestig, Henrik Andersson (eller Henrik Bergman som han kallas) och sedan har det varit jag. Då har vi varit tre team och ibland har vi kört lite tillsammans, så Bergman och jag har varit på samma ställe och filmat. Då har man åkt runt med tre åkare, tre åkare till var filmare och sedan har man hört av sig till lite olika orter där man tänkt att man kan komma åka och filma.
– Men samtidigt är det ju som det alltid är, det går ju inte att planera exakt vad vi vill göra och vilka shots man skall få. Det är mycket hur vädret är. Ibland har man varit på ett ställe kanske bara… man åker upp en viss tid och så säger man, det här går bara inte och så sätter man sig i bilen och kör fem timmar till nästa ställe.
Hur har ni jobbat runt att åkarna ska vara säkra?
– Det har alltid varit dem som har haft det sista ordet, om de vill göra något eller inte. Jag vill säga att vi har inte drivit på att pusha någon på fel sätt utan det har alltid varit åkarna som har fått säga sista ordet om dem inte har känt… ibland har vi avbrutit på grund av dem inte har känt sig säkra. Då har vi bara avbrutit, det finns ingeting som är värt att riskera någonting.
Om man skulle vilja syssla med skidfilm, vilka tips skulle du ge?
– Det är väl att tänka lite annorlunda. Jag och Johan gjorde ju den här “Sh*t-F*ck”-filmen där vi tänkte så här, vi åkte ner till Engelberg för att filma puder såsom vi alltid hade gjort och så blev det rätt så dåliga förhållanden. Vi filmade ändå så det behöver inte alltid vara de bästa förhållanden utan det är egentligen bara ut och köra och kanske försöka bygga en story. Filma klipp och lägga klippen efter varandra det är inte så svårt, utan jag tycker att man ska försöka bygga någon form av story samtidigt som när man filmar skidfilmer och tittar på skidfilm så är det egentligen bara det man vill titta på. Man kanske inte vill ha för mycket story men någon form av story anser jag gör det lite mer intressant.
