Saxat från blogg, läsvärt!
Min son tillhör sorten som är skejtare (åker skateboard alltså) och hans utseende är….tja, lite hängigt, baggy, för stort liksom, avtrillandes men ACK så dyrt. Hans luvtröja är i storlek XXL trots att han kanske kunde nöjt sej med L och hans jeans är i en storlek för rejäla karlar med ölmage. Nu har ju inte min son någon ölmage så dessa jeansen åker av….ja, faktiskt…när han kommer gående med dem utan skärp i midjan så ramlar de ner. Helt och hållet. Ned till knäna. Detta, mina vänner, är DYRA jeans. Asdyra, som min son säger. (fast han tycker att priset är rimligt för så snygga jeans!) När han beställde dessa jeans från Internet så kom de raka vägen från någon lagerbyggnad i Kina/Japan/Taiwan i en liten rulle till vår brevlåda och när man packade upp denna inslagna rulle så slogs man nästan till marken av den konstigt artificiella doften. Luktar det kanske så i Kina, minns jag att jag tänkte. Sonen tyckte förstås det var COOLT att de kom i en rulle direkt från Asien. Det tyckte inte jag.
Vi hade bråkat rejält om dessa jeansen innan han beställde dem för priset, 759 kronor, var inte rimligt, tyckte jag. Men det var minsann ett par "Artful Dodger" så det var minsann BILLIGT, sa sonen. De kostar minst 2000 ute i vanliga affärer.
15-åringar har ingen koll på pengar – i alla fall inte min tonåring. Pengar är lappar som man köper kul grejer med. Jag tror faktiskt det är hans syn på pengar. Lappar. Som i Monopol.
Jag måste erkänna att jag blir lätt galen av synen när han, trots allt, tagit på sej ett skärp och jeansen ändå hänger så långt ner på rumpan att hans neonrosa kallingar syns mer lovligt.(inte bara resårkanten…hela jädra ändan visas!!) Det där är något vi ständer ligger i konflikt om! Dessa jeans är därför inte mina favoriter precis…av många olika anledningar.
Så kommer vi då till det stora problemet: jeansen får inte tvättas. Nä, det SKA man inte med den sorten. Man får antingen handtvätta dem (han visste inte vad det var men det skulle jag göra med dem i alla fall!!) , inte tvätta dem alls eller så får man vänta 1 år. Varför de skulle vara mer tvättvänliga efter 1 år vet jag inte. Det vet inte han heller men det "står så", säger han.
Andra jeans har han haft en vecka och gnäller om att de inte är tvättade och att de är så smutsiga men dessa fick INTE tvättas. Inte alls. Jag har stilla frågat om han på allvar tror att man kan äga ett par jeans som aldrig ska tvättas? Att de ska bli så skitiga att de går iväg själv till tvättmaskinen. Det svarade han inte på. Jag tog så resolut jeansen häromdagen och körde på 30 grader fintvätt – utan att fråga om lov. Jaaa, jag gjorde faktiskt det. Jag tog lagen i egna händer.
Det skulle jag inte ha gjort!
Morgonen efter kommer sonen ut i köket med bister min och upproriskt ansikte och säger: "Vad fan, du har tvättat mina jeans! Du har fan tvättat mina jeans som kostade 759 kronor. Är du galen?"
Jag som brukar ta upp strider med sonen började skratta. Ja, jag skrattade! Det hela var så absurt och komiskt att jag inte visste hur jag skulle bete mej. Kanske är det så en galning känner sej – men oj vad jag fnissade. Jag sa:
-Menar du på allvar att du tycker att ett par så jäkla dyra jeans inte ska gå och tvätta? Menar du att du ska använda dem i tid och evighet utan att tvätta dem? Du som avskyr skitig jeans som använts i EN VECKA!" Sonen blev skogstokig och tyckte att jag var en urusel mamma som SKRATTADE åt honom och han kunde inte fatta hur korkad jag var. Argumentationen om jeansen fortsatte men han vidhöll sin ståndpunkt att jeansen INTE skulle ha tvättats och ska heller aldrig mer tvättas.
Jag kunde inte annat än att skratta (fick fortsättningsvis göra det inombords för sonen fick utbrott på mitt skrattande) och undra hur tonåringar är funtade!
Slutet på jeans-historien är nog inte kommen än. Det lär bli fler sammandrabbningar. En liten sådan kom när sonen kom hem från skolan i eftermiddags med orden:
" Du har banne mej förstört mina jeans. Kolla här på fickan…kolla på broderiet…det är en buckla där…det har du förstört för du tvättade dem…man ser bucklan…går det att stryka jämnt?" Sådär höll han på en stund tills jag ilsknade till och sa ifrån att nu hade jag hört nog om de här jeansen!
Sen slöt vi fred och freden håller i sej fortfarande.
Men är det inte märkligt så säg…dessa tonåringar med känslan av att pengar är gröna lappar från ett brädspel, där deras ego är så stort att Globen i Stockholm känns pytteliten i jämförelse, att de faktiskt verkar tro att de har rätt att skälla på en förälder precis när de vill och utan anledning och att de faktiskt kan tycka att ett par "Artful Dodgers" för 759 inte ska kunna tvättas. Ibland undrar jag i mitt stilla sinne om man överlever en tonårsperiod utan att bli skvatt galen…
Det enda jag vet idag är att några mer jeans från Kina/Japan/Taiwan i en liten illaluktande rulle blir det INTE. För de jeansen går inte att tvätta!