Johan Jonsson – En hållbar satanist?

Energisk och kreativ på berget, försöker lära sig leva ett hållbart liv ur klimatsynpunkt och följer alltid 666 personer på Instagram. Johan Jonsson är den hårt arbetande och framgångsrika friskidåkaren från Malung. Men är han även satanist?

Jag ska träffa Johan i hans lägenhet han hyrt för säsongen i Engelberg. Via SMS blir jag ombedd att inte ringa på dörren, Gösta, Johans son som vid besöket är så färsk på jorden att han inte hunnit fylla ett, ligger och sover. Undertonen i SMSet signalerar att Johan inte är särskilt uppspelt över tanken att behöva natta Gösta ytterligare en gång denna kväll.

När jag kommer upp till Johans våningsplan är ytterdörren öppen. Inifrån köket hör jag röster som pratar lågmält. Jag hälsar i hand på den gäst Johan har för kvällen. Linus, som gästen heter, och Johan småäter på en hemlagad kaka som ställts fram i sin ugnsform på bordet. Jag blir erbjuden en bit och tackar artigt ja.

Snart förstår jag att den Linus jag hälsat på heter Meyer i efternamn. En polett trillar ned och jag vet mer eller mindre exakt vem jag har framför mig. Meyer är fotografen med lång erfarenhet från några av Sveriges största dagstidningar och han har en rad tunga bildreportage på sitt CV.

Stilla inser jag än en gång att jag stött ihop med en människa som jag tycker mig känna till mycket om, utan att för den skull varken känna personen eller ens träffat han eller hon tidigare.

Johan har jag på avstånd byggt en relation till via omslag på Åka Skidor och videoedits där han varvar skräpsnö i Engelberg med topptursäventyr i Sarek. Veckorna innan besöket hemma hos honom har vi några gemensamma arbetsdagar på Titlis och ikväll ska jag få lära mig mer om denna profil inom svensk friskidåkning.

Linus tackar för sig och beger sig iväg med en uppsättning lätt topptursutrustning han just lånat från Jonsson’s prylbank. Jag kan börja fyra av mina frågor genom luften i lägenheten mot en av skidsveriges mest etablerade friåkare, som gångna säsongen bland annat synts på två framsidor av Åka Skidor och på en rad bilder i gallerisidorna i skidtidningar jorden runt, däribland mycket anrika Powder.

Många år tidigare, strax efter millenieskiftet, hamnade Johan Jonsson i Alperna som en fd. alpin tävlingsåkare. På besök i Engelberg med en framtoning som placerade honom i facket för skibums fastnade han och föll handlöst för den lilla byn i bergen strax söder om Luzern. 17st raka säsonger senare är Johan tillbaka i byn för att genomför den 18e.

På förhand har jag fått en hint om att den unga Johan, som tog sig till Alperna för många år sedan, var stökig och något anti etablissemanget. Nyfiken styr jag in frågande till just den tidsepoken.

Hur rebellisk var du som ung skidåkare?
– Vad är rebellisk, att vara full och vara otrevlig och röka holk? Jag tyckte alla som var seriösa var lame. Drack ganska mycket på den tiden och var full ganska ofta.

Som vilken säsongare som helst?
– Jo men typ. Jag hade ju i och för sig ambitioner att jag ville slå igenom som skidåkare. Jag tror många säsongare inte har den ambitionen. När jag hade åkt med folk som var sponsrade och märkt att en del av dem var sämre än mig på att åka skidor tänkte jag att då kan man kanske hålla på med det här. Sen hade jag kanske någon illusion att man skulle leva rock’n’roll livet. För att vara skidproffs skulle man vara väldigt salt, full och omöjlig att ha o göra med. Men det stämmer ju inte, det tog några år att lista ut det bara. Några år av lortigt leverne. Man var förbannad på alla töntar som var töntar. ”Här är ni sponsrade och seriösa. Ni ska inte sponsra mig som är full varje dag då?” Så höll jag på i några år.

Vid köksbordet sitter jag nu en aning perplex, då den bild Johan målar upp av sitt unga jag inte alls stämmer med den Johan jag fått stifta bekantskap med på berget. Den påföljande frågan handlar således om paradigmskiftet som förändrade Johan.

När gick du från att vara ung och rebellisk till att bli mer professionell jobba så hårt som du gör idag?
– Det var för tio år sedan. Runt när jag började filma med Free Radicals. Det var någon som sa till mig att ska man få betalt så kan man inte vara full hela tiden. Det finns många som vill fylla ens skor, det finns många hårt arbetande skidåkare med talang som kan ta ens plats. Man måste bjuda till lite helt enkelt!

I en lång utläggning är det några meningar jag fastnar för. Ord som förklarar skillnaden mellan att åka skidor på sin semester eller jobbpendla med gondolbanan som transportmedel.
– Sen måste man vara beredd på att alla skiddagar inte blir åkdagar utan vissa, de allra flesta om man ska vara ärlig, blir arbetsdagar. Du måste gå långt, du måste vara uppe tidigt, du måste vara uppe sent. Du kanske måste åka i pissig snö som ligger i solen istället för att åka bra snö i skuggan bara för att lyckas med bilden. Missförstå mig inte, det är världens bästa jobb, men eftersom utbud/efterfrågan inte talar för skidåkarens fördel så måste du jobba jävligt hårt för att komma dit och behålla den positionen. En hantverkare i Stockholm kan vara ganska medioker på sitt jobb men det kommer ändå stå folk i kö för att anlita honom. Att vara skidproffs är raka motsatsen, det är några få i världen som sponsorerna står i kö för att få anlita, som inte behöver jaga sponsorerna själva.

Via Freerides sökmotor går det hitta en rad edits med din signatur i någon form, hur kom du att bli en sådana flitig upphovsman av skidedits?
– Jag vet inte, men jag tycker det är kul att driva igenom projekt. Det är kul att jobba med andra kreativa. Att jobba gemensamt mot ett mål. Som exempel på när jag jobbar med Oskar [Enander, fotograf. Reds.anm] så har vi ganska så lika syn på vad som är en bra bild och bra ljus. Samma med Bergman [Henrik Andersson*, filmare. Reds.anm], vad det är som är ett snyggt klipp. Det är kul att jobba med ett projekt med ett mål och så ser man att det blir ett fett resultat. Det blir belönande. Att skapa fina saker som förhoppningsvis inspirerar andra människor att göra liknande saker.

Ett par dagar efter intervjun får jag chansen att följa med Johan ut när han ska jobba med både Enander och Bergman. Mest energisk av alla är Johan. Idéer om platser att fota och filma på sprutar ur honom. På ett sätt som endast mycket god vänner kommunicerar överlägger sedan Johan med Enander och Bergman. De lösa idéerna växer till fullständiga direktiv för hur fotografer och åkare ska utföra sitt hantverk.

Nedräkning från fem kommenderas via radion. Sedan testas ifall det planlagda upplägget fungerar. Enander ger ifrån sig glada tillrop om det verkat gå vägen. Bergman är något mer lågmäld, men i hans ögon går att läsa huruvida han fick den sekvens han önskat. Så packas kamerorna ned i ryggsäckarna. Gruppen tar sig vidare nedåt till nästa plats som kan vara den plats där ett omslag till en tidning skapas. Alla är hantverkare som under många år förfinat sin skicklighet. Metodiken framstår varit densamma under många år.

Bilder och filmsekvenser som på något sätt bottnar i att lyfta fram tillverkare av utrustning är det som produceras. Johans sponsorer vill synas. Här öppnar sig en kontrovers. Den mellan yrkesrollen som i mångt och mycket går ut på att öka försäljningen av produkter som ska kombineras med Johans arbete för att få skidbranschen till att gå i en riktning med lägre klimatpåverkan. Just försäljningen av utrustning är en företeelser som ofta angrips av hållbarhetsaktivister.

Hur ser du på ditt professionella jag som jobbar med att synliggöra varumärken för att dessa ska sälja mer produkter?
–Självklart är jag kluven över det. Men jag tror inte heller på absolutism, där vi totalt måste sluta konsumera. Det vi måste sluta med är att köpa skit. Sluta köpa grejer på Alibaba eller Wish. Om inte vi betalar priset så är det någon annan som betalar det. De företag jag jobbar med gör bra produkter som håller länge. Jag vill inte att folk ska sluta åka skidor och ska du åka skidor måste du ha utrustning. Jag vet att de företagen jag jobbar med gör grejer som håller. Och det är viktigt. Det gäller ju allt man köper. Om man köper en skruvdragare så kan man köpa en dyr för 3000kr eller så kan man köpa någon billig skit på Jula och resonera: ”Om den går sönder kan man köpa en ny.” Det håller inte. Man kan till exempel köpa kläder hos butiker som jobbar med fast fashion som hävdar att de vill göra mode tillgängligt för de med låga inkomster. Om man vurmar för folk med lite pengar kan börja med arbetarna i sina fabriker istället. Om man bryter ned en t-shirt från HM, vad den kostar, och skulle dubbla lönen för arbetarna skulle en skjorta kosta 177kr istället för 174 kr. Folk måste sluta köpa billigt skit. Köp kvalitét istället!

När fick du upp ögonen för hållbarhets- och klimatfrågor?
– Jag vet inte, jag kanske började tänka på det successivt mer och mer de senaste åren. Jag tycker fortfarande att det som är viktigast är så klart hur staten, politiker och stora företag beter sig och vilka förändringar de gör. Men att säga att det inte spelar någon roll vad man själv gör är som att säga att haven blir förorenade men så slänger man själv en plastflaska på stranden. Det är precis samma sak som att sätta sig på ett flygplan. Med plast har vi lärt oss att inte slänga saker i naturen men när det kommer till resande så vill vi själva åka till japan även om det är dåligt för klimatet. Jag tycker inte flygandet ska förbjudas, eller att vi ska sluta resa. Det enda som kan påverka är priset, det har blivit billigare och billigare. Att höja priserna på flygresor skulle såklart göra att färre familjer har råd att åka till Thailand och färre skidåkare kan ta en sväng till Japan. Men det är inte så att jag tycker det är någon mänsklig rättighet att flyga över halva jordklotet, och inte så att jag skulle tycka synd om de som får semestra närmare hemmet.

Johan fortsätter den långa utläggningen med hur han personligen resonerar kring resandets egenvärde.
– För mig handlar det mycket om att det inte blir bättre åkning för att jag åker längre. Det är inte som att snön blir bättre för att man passerar en massa tidszoner. Visst det snöar mycket i Japan men jag tycker inte det är så kul där. Sen finns det några vintrar där det snöat mest i hela världen på delar av Vestlandet i Norge, men det är inte några som vallfärdar dit. En del reseföretag har odlat myten om att det är när man reser långt bort som det blir fett. Det stämmer inte alltid, det kan stämma ibland, men det kan i vissa fall bli bättre om du inte bränner en massa pengar, resdagar och får jet lag. Ofta kan det bli bättre om du spenderar en kortare resa och får fler skiddagar. Kortare flygresa eller helst ingen flygresa alls.

I detta långa svar på en relativt kort fråga snuddar vi på politiska åsikter. Samtalet har dragit ut på tiden. Det har funnits för mycket intressant att prata om, men det är dags att vika ihop min dator.

När laptopen ligger platt och tyst på bordet mellan oss tar samtalet, som alltid, en ny riktning. En nya lättsammare ton uppstår i vilken det dyker upp nya ämnen. Det lättsamma styr dock snabbt samtalet in på något allt annat än lättsamt. Politiken, som intresserar oss båda, återkommer. Johan hinner göra en kort redogörelse för varför han inte tror på den nyliberala, råa kapitalismen där både miljö och människors arbetsvillkor gladeligen kan offras så länge det blir en payoff i form av ”tillväxt” eller ”vinst”. Han tror det finns större värden bortom att räkna kronor och ören.

Så får jag också förklaringen till varför just talet 666 väcker ett intresse hos Johan. En något mörk människosyn målas upp, om än med en glimt i ögat som antyder en viss ironisk hopplöshet kring mänskligheten. De flesta människor beskrivs som egoistiska och inte beredda att vända andra kinden till, vilket kristendomens lära predikar. Ett konstaterande som får bli den definitiva slutpunkten för kvällen. Imorgon är en ny dag. Vintern är kortare än man tror och varje dag måste därför tas tillvara på.

*Första året Kaj och Sverre filmade med honom (Free Radicals), kanske 1998 eller så, så tyckte de att han var så sjukt noggrann (och kanske lite långsam) – ”Du är ju som Bergman.” – Johan Jonsson om varför Henrik Andersson kallas för Bergman.

Kort om Johan

  • Född och uppvuxen: Malung, Dalarna
  • Bor: Frösön, Jämtland
  • Skidgymnasie: Malung
  • Hemmaberg: Titlis, Schweiz
  • Aktuell: (Relativt) nybliven far och en av Sveriges hetaste friåkande skidåkare.
  • Instagram: @jonsbert

Mest viral edit signerad Johan Jonsson

Text: Axel Adolfsson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.