Måndagskrönika – Har vi tröttnat på perfektionen?

Efter att allas vår favoritfransos Candide Thovex släppte sin andra video i följetongen ”One of those days” (nu uppe i makalösa 14 miljoner views), hemma i sin lekpark La Balme i La Clusaz, verkar det ha gått upp ett ljus för många i skidvärlden – kanske behöver man inte flyga helikopter och åka skoter i 4 timmar för att producera en like-bomb, ett viralt fenomen på intranätet? Extrem åkning i perfekta förhållanden långt från liftservade skidorter, med en kostnad motsvarande tio säsongskort i Åre känns kanske så ouppnåeligt för de allra flesta som ser på skidfilm, att publiken blivit mättad och börjat få upp ögonen för vågad åkning i mer realistiska miljöer? Själv minns jag hur jag i många år, nästan ett decennium, utan undantag snabbspelade förbi Alaska-bitarna på mina gamla VHS-band från MSP och TGR. Det var parkdelarna jag ville åt. Den enda ”big mountain” jag kunde sträcka mig till att kolla på var delar som i de gamla Free Radicals-filmerna, där Jesper Rönnbäck körde stort i uppåkta förhållanden och stompade långa backflips på slaskiga sidohopp bredvid Riksgränsens pister i sitt Goldwin-ställ med neonrosa bröstpaneler. Jag förstod ju själv hur imponerande de bedrifterna var.

En av min barndoms stora hjältar, Patrik Sundberg, gapar en stor transportsträcka mitt i pisten.
En av min barndoms stora hjältar, Patrik Sundberg, gapar en stor transportsträcka mitt i pisten. Foto:
zoom

 

Nu såhär i efterhand förstår jag varför jag inte ville se stålmän som Stian Hagen och Jeremy Nobis slakta spines eller åka couloirer. Min 12-åriga pojkkropp hade ju aldrig ens upplevt ett berg högre än Åreskutan, och kunde knappast relatera till den skicklighet, riskbedömande och erfarenhet som krävs för att droppa in på ett sådant face. ”Det var ju bara att åka ner, och göra några straight airs från klipporna på vägen”, resonerade jag, naivt ovetande om hur jävla knäskakande rädd jag skulle vara 10 år senare när jag själv stod på toppen av samma typ av åk. Idag är det istället parkdelarna jag spelar förbi. Det är tydligt hur våra erfarenheter formar oss som människor.

Inom vågsurfing-filmvärlden (som också framstod som ett totalt mysterium för mig, innan jag själv började surfa), blev publiken nån gång i mitten på 2000-talet trött på att se samma surfare få perfekta tuber i tropiskt klimat, jämnt och fint shapade av en varm frånlandsvind, utan en droppe vatten på fel ställe. Snabbspola till idag och en helt ny genre av surffilm har skapats, där surfare plötsligt välkomnar stökiga, stormiga förhållanden, gärna med fel vind (pålandsvind underlättar för airs), och inte har något emot att resa till platser som t.ex Bjørnøya, Norge, för att surfa i tvågradigt vatten och långt från perfekta hawaii-pointbreaks. Det är äventyret, inte kvaliteten på förhållandena som avgör.

Jag tror att vi står inför ett liknande skifte inom skidfilmsvärlden, och filmdelar som Candide’s blir allt mer vanliga. Det är inte längre helt nödvändigt att en puderlandning måste vara ospårad, eller att slasksnö betyder att man lämnar kameran hemma. I en internetkultur med direktdemokrati mätt i antalet likes och delningar är det helt enkelt ni där ute som bestämmer vad som är bra, och vad som får stryka på foten under snabbspelningsknappen.

Idag fick jag den här videon skickad till mig på facebook av en god vän med bra smak, så när hen länkar, trycker jag på play. Det ångrar jag inte en sekund. Isaac Freeman i Snowbird, Utah, illustrerar här tydligt precis vad jag menar med ovanstående kåseri. Skidpeppen är total, och få trick har imponerat så mycket på mig som dubbelbacken i slutet. Se, njut, och åk ut och gör era egna resortvideos!

 

Text: Jacob Wester
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. johhha
    0
    johhha | 2015-02-26 13:16          

    Candids film handlar om skidglädje inom leftsystemet, är ju vad man är uppväxt med med skillnaden att han kanske är "liite" vassare än oss andra :)

    Men fullt ös och hoppa och lek på det som finns tillgängligt det kan ju alla göra.

  2. kappakomplett
    0
    kappakomplett | 2015-02-26 11:02          

    Hur "relaterbart" är det som Candide Thovex gör i sina edits? För mig, som visserligen är en gammal gubbj*vel, så är det lika intressant som att se en tecknad Disney.

  3. karlhjalte
    1
    karlhjalte | 2015-02-24 20:33          

    #dødsrytt

  4. Oskarand
    0
    Oskarand | 2015-02-24 10:31          

    Båda delarna behövs. Ett att drömma om (aa den där puder resan till Japan kommer jag göra nästa år!).
    Days of my youth tycker jag är grymt bra då den verkligen fångar glädjen i åkningen. Segmentet där de kör i backen och bara leker är ett bra exempel.

  5. jojjelicous
    0
    jojjelicous | 2015-02-23 23:32          

    Word! Har väl snackat mycket om resort segmentet i, var det, MSPs nya film? Att det är mer relaterbart.

    Den sista backen i Isac's film är helt brutal för övrigt, jämför hur mycket längre han går än de tidigare hoppen.

  6. asppppppppp
    0
    asppppppppp | 2015-02-23 21:02          

    |
    V

  7. cookiedough
    3
    cookiedough | 2015-02-23 19:10          

    Mer Jacob Wester på Freeride tack, eller rättare sagt mer av Jacob Wester överallt tack.

  8. CookieMonster
    1
    CookieMonster | 2015-02-23 18:29          

    thänk ju, veckans bästa läsning.

  9. Petts
    0
    Petts | 2015-02-23 16:24          

    Både och kanske? Jag håller med dig i dina beskrivningar av hur man kan relatera till olika typer av åkning och hur man genom sina erfarenheter gillar det man ser. Men än idag kan jag titta på Afterglow - reklamfilm eller ej - och gapa. Jag kan överhuvudtaget inte relatera till den typen av förhållanden, åkning eller filmskapande. Det är perfektion på molekylär nivå och kanske det bästa jag sett inom genren.

    Intressant spaning dock. Fick igång tankarna.

  10. erikberg06
    2
    erikberg06 | 2015-02-23 15:03          

    Hur fan landar han de sista hoppen :o

  11. SiSt
    0
    SiSt | 2015-02-23 14:55          

    Ja.

  12. svveet
    2
    svveet | 2015-02-23 11:50          

    Det var ju just det som var det roliga med KAS filmerna.
    Man kände till de flesta åken och det var bara kul.

  13. the_teo
    2
    the_teo | 2015-02-23 11:27          

    Håller med till fullo!
    Dærav min egna favoritskidfilm, The Swarm. Så mycket rått kørande!
    https://vimeo.com/19876579