Alexander Nordvall – den långa och hårda vägen mot livet som bergsguide

Den långa listan över vad som krävs för ett ens få söka (!) till utbildningen för att bli bergsguide kan säkert avskräcka många. Men inte Alexander Nordvall. Den 26-åriga alpinisten från Gällivare spanade in listan för ett par år sedan, insåg att han redan var halvvägs där – och bestämde sig för att anta den tuffa utmaningen.

Fem års klättererfarenhet, fem års skiderfarenhet, minst 50 alpina bergsturer och minst 20 toppturer. Det är ett fåtal av alla de krav som Svenska Bergsguide Organisationen, SBO, ställer på den som vill börja utbilda sig till bergsguide.

Det är inte svårt att konstatera att yrket inte lämpar sig för vem som helst. Och tur är väl det, med tanke på det otroliga ansvar som guideyrket innebär.

Men medan kravlistan får vissa att flämta till, sluta läsa och gå vidare i livet, så får den andra att bli motiverade till att anta utmaning. En som hör till den senare kategorin är Alexander Nordvall:
– För två, tre, år sedan såg jag för första gången vad som krävs för att bli bergsguide. Och då insåg jag att jag redan hade gjort mycket av allt det och egentligen bara behövde komplettera ett fåtal turer för att vara kvalificerad, berättar han.
Han fortsätter:
– Jag kände att ”jag ska ju ändå klättra, så då kan jag lika gärna försöka bocka av det jag har kvar”. Och så blev det, berättar Alexander Nordvall som påbörjade sin utbildning till bergsguide tidigare i år.

Men för att riktigt förstå hur lång och tuff vägen till den prestigefyllda utbildningen är så måste vi backa bandet. För även om det var först för några år sedan som Alexander medvetet började röra sig åt den riktningen, så har han ”omedvetet” gjort det i nästan hela sitt liv:
– Det var ju först då som jag aktivt började bocka av allt på listan, men jag gjort den här typen av saker länge. I grunden är jag skidåkare och det är vad som först förde mig in på den här vägen med toppturer och friåkning, förklarar Alexander.
Han fortsätter:
– Och för sex år sedan började jag också med klättring. Jag var desperat nyfiken på att utforska fler aspekter av bergen och valde att verkligen satsa på klättringen. Mycket har man fått lära sig på egen hand, och det har gjort att jag utvecklats väldigt snabbt, just för att jag dessutom varit så himla aktiv. Men det var inte så att jag då tänkte att jag skulle bli bergsguide, utan klättringen blev bara en rolig sysselsättning och en dörröppnare till fler möjligheter bland bergen.

Sedan dess har han mer eller mindre bott i sin klättersele. All tid, energi och ekonomi som funnits till övers har lagts på spännande och utmanande turer uppför häftiga bergstoppar, mäktiga isfall eller åkandes utför slående rännor. En livsstil som Alexander beskriver som både fantastisk, men också allt annat en enkel:
– Jag vill verkligen att det framgår att man måste offra allt vad en normal människa tänker att man behöver för att kunna göra det här. Man måste våga ha korta anställningskontrakt, (själv jobbar Alexander just nu i skidpatrullen på Narviksfjellet, reds. anm.) , ”obetalda semestrar” och verkligen ta sig tid att vara ute. Det går liksom inte att stanna hemma för att man är lite sugen på att ligga kvar i sängen, utan det är bara att ta sig ut. Så det här är verkligen inte någonting för vem som helst, säger Alexander.

– Vi, jag och min flickvän Sofie som jag gör de flesta turerna tillsammans med, har till exempel varit mycket i Chamonix om somrarna. Och då verkar många tro att vi är där på semester, men så är det verkligen inte. Vi går upp klockan fem varje morgon för att hinna med de turer vi vill göra. Är det fint väder så är vi ute och sen är vi hemma klockan sex på kvällen. Det blir som ett heltidsjobb med hårt slit, men det är värt det.

Spanar man in Alexanders Instagramkonto, eller bloggen @Outdoorsouls som han har tillsammans med sin flickvän, så är det inte svårt att se vad som får honom att välja att leva sitt liv på det här sättet. Flödet är fyllt av slående utsikter, mäktiga toppar och kittlande äventyr. Det ser verkligen drömlikt ut.

Och det hade ju faktiskt kunnat stanna där. Att han hade nöjt sig med att själv uppleva alla spektakulära turer och sedan dela med sig av dem i sociala medier. Men någonstans längs vägen har han upptäckt glädjen i att ge den här typen av upplevelser till andra. Att ta med andra på äventyr och dela med sig av den passion som han själv känner.

Och det är precis där han befinner sig i nuläget – på väg mot att ge andra lika storslagna upplevelser som han ger sig själv:
– Det är verkligen det som är den största delen till varför jag väljer att bli bergsguide. När jag har haft med mig kompisar på olika turer, eller hållit i kurser för personer jag inte känner, och sett vilken upplevelse de får av det får jag en så otroligt fin känsla i kroppen. Man märker hur glada och tacksamma de blir och det är helt oslagbart. Men sen är det också så att jag gillar utmaningar, och att få ett yrkescertifikat för någonting så ovanligt som bergsguide kännas väldigt lockande och viktigt för mig personligen, säger han.

Som nämnt så påbörjade Alexander sin bergsguideutbildning genom SBO tidigare i år. Tillsammans med sina åtta andra klasskamrater, sju killar och en tjej, genomförde han då en snö- och lavinkurs i Davos med fokus på lavinräddning. Framöver väntar liknande kurstillfällen med fokus på olika färdigheter inom klättring, isklättring, skidåkning och topptur:
– Hela kursplanen är på tre år, med möjligheten att göra den på max fem år. För min del vore skönt att bli klar så fort jag kan, men det handlar ju om att tid och ekonomi ska gå ihop. Vi betalar för både resor, boende och själva kurserna i sig, så billigt är det inte. Det gäller alltså att jobba hårt emellan, vara ute mycket och spara så mycket pengar som möjligt, säger Alexander.

Men trots alla uppoffringar som vägen mot att bli bergsguide innebär, så är Alexander övertygad om att han valt rätt. Och att han kommer att fortsätta spendera så många dagar utomhus som det bara går råder det inga som helst tvivel om:
– Visst finns det enklare saker att göra i livet. Men att ha möjligheten att ta sig till alla de här platserna som man tidigare aldrig ens i sin vildaste fantasi trodde att man skulle kunna vara på är så otroligt fascinerande, säger han och fortsätter:

– Att ligga på en smal hylla i sin sovsäck högt uppe i bergen efter en lång klätterdag, för att se hur solens sista strålar skiner på bergstopparna medan du knaprar i dig en ost och lite halvfärdig frystorkad mat, och är fullständigt utmattad men också så otroligt tacksam för bergen och dina egna prestationer. I sådana stunder ler du och njuter, för då inser du verkligen att allt du offrat för att ta dig dit är fullkomligt värt det.

FAKTA: Det här krävs för att få söka utbildningen till att bli bergsguide i Sverige

Allmänna förkrav:

  • Den sökande ska vara medlem i Svenska Bergsguide Organisationen (SBO) då utbildningen påbörjas.

  • Den sökande ska fylla minst 22 år det år utbildningen påbörjas.

  • Den sökande ska vara fullt frisk med friskintyg från legitimerad läkare.

  • Den sökande ska ha minst fem års klättererfarenhet med hög färdighetsnivå inom klättring och kamraträddning.

  • Den sökande ska ha minst fem års skiderfarenhet och kunna åka skidor obehindrat i olika typer av terräng, snöförhållanden och branthet.

  • Den sökande måste ha genomfört första hjälpen-kurs och HLR eller motsvarande.

  • Den sökande ska ha genomfört Svenska Klätterförbundets klippklätterinstruktörsexamen eller motsvarande. Observera att det gäller särskilda regler för sökanden från andra länder än Sverige, t.ex. Finland, Danmark och Island.

  • Den sökande måste ha ett intresse av att vilja dela med sig av sin kunskap och sin entusiasm samt vara positiv och ansvarskännande. Referens från IFMGA bergsguide.

  • Den sökande ska behärska engelska i tal och skrift. Utbildningen bedrivs på svenska och engelska.

rskilda förkrav:

Den sökande ska presentera och intyga:

  • En förteckning över minst 50 st alpina bergsturer klättrade som försteman eller varannan replängd som försteman/andreman. Turerna ska minst inkludera: 10 st på klippa (i storskor med minst 250 höjdmeter eller 10 replängder), 10 st på is (lägst WI5), 10 st i mixad terräng (sommartid och vintertid), 20 st av turerna ska ha en nedstigning till fots på annan led

  • Minst en tur ska innebära en större utmaning både tekniskt, fysiskt och psykiskt. Av de 50 st turerna ska minst 10 st vara av alpingrad D eller mer än 800 höjdmeter klättring.

  • En förteckning över minst 20 st klippklätterturer av lägst svensk grad VI klättrade som försteman från minst 5 st klätterområden. Turerna ska vara gjorda på egna säkringar (trad).

  • En förteckning av minst 5 st flerreplängdersturer på klippa av minst svensk grad V+.

  • En förteckning över minst 5 st artificiella klätterturer av lägst grad A2 klättrade som försteman eller varannan replängd som försteman/andreman.

  • En förteckning över minst 20 st skidbestigningsturer/toppturer med minst 700 höjdmeter varav: 10 st i Sverige/Norge, 10 st med minst 1000 höjdmeter, 5 st i glaciärterräng

  • En förteckning över minst 3 st alpina långturer på skidor med vardera minst 2 övernattningar. Åtminstone 1 st långtur ska innehålla bivacker (tält/snöka) och samtliga turer ska vara icke rösade.

Källa: Svenska Bergsguide Organisationen, www.sbo.nu

Text: Elin Turpeinen
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.