Säg upp dig och gör en säsong
Är du peppad på att lämna vardagen där hemma för att göra skidsäsong, men osäker på om du verkligen vågar och hur du i så fall ska gå till väga? Lugn, vi har snackat med fyra personer (alla över 30+) som tagit steget från hemmets trygga vrå till häftiga berg i Alperna och Kanada – på fyra helt olika sätt. Så luta dig tillbaka, och låt dig inspireras och motiveras!
Christian Lindman
– 34 år, Stockholm, gör en halv säsong i Chamonix tillsammans med sin familj.
Så, du hänger i Cham i två månader den här vintern. Kul! Hur har du gjort för att slita dig från jobb och vardag för att kunna spendera så mycket tid i bergen?
– Jag och min fru Anna fick en son, Theodor, i februari 2018. Så vi använder den föredömliga svenska föräldraledigheten för att kunna ta oss iväg. Sen skadar det ju inte att jag är egenföretagare och att Anna har en chef som själv gillar skidåkning. Vi har båda förstående arbetsgivare.
Hur har det funkat hittills att göra säsong med sin familj? Och framför allt med ett så pass litet barn?
– Det funkar toppen. Självklart är det inte som att vi är här utan barn och kan göra precis vad vi vill, utan vi får vara mer planerande. Vi har hjälp av en duktig säsongare som jobbade med att passa barn även förra året i Chamonix, så vi får cirka tre dagar i veckan tillsammans. Sen turas vi om att passa Theodor när vi inte har barnvakt. De dagarna åker vi med andra vi träffat här nere eller besökare. Farmor får också komma några vändor för att hänga med sitt barnbarn.
Har du gjort säsonger tidigare? Och hur mycket tid har du lagt på skidåkningen de senaste åren?
– Nope, detta är första ”säsongen”. Det är därför vi kände oss så peppade när Anna kom på att vi skulle kunna spendera några månader i alperna. Vi åker några veckor per år, både i alperna och Sverige, men det blir alltid något av en chansning med snö och väder. Detta är en helt annan upplevelse!
Vad skulle du vilja säga till andra som klurar på att försöka få till en liknande lösning, men inte riktigt kommit till skott?
– Det kan kännas stort, både pengamässigt och logistiskt, att dra iväg med barn till alperna så länge. Om man vill åka någonstans kanske man hellre då väljer en plats där man kan sätta barnen i en Bamseklubb. Men vi har hyrt ut lägenheten hemma och vi rekade ganska mycket innan, vi la ner tre dagar på att köra ner och bokade lägenheten tidigt då vi fick den för halva priset. Därför har det inte blivit en varken speciellt dyr eller omständig historia. Så det är bara att köra!
Marilyn Krukowski
– 36 år, Stockholm, gör säsong i Kanada tillsammans med sin sambo Magnus
Du hänger i Revelstoke och Nelson den här vintern. Hur har du gjort för att få säsongen, och livet, att gå ihop?
– Jag har snålat hela livet, varje dag. Vid varje köp frågar jag mig: ”vill jag ha det här eller vill jag kunna göra något kul för pengarna i framtiden?”. Det gäller ju under säsongen också. Dela billigt boende, äta billigt… Är man 36 och har en utbildning och ett bra jobb så är det inga problem att få ihop pengar till en säsong, bara man inte använder upp pengarna på onödigheter hela tiden.
Hur många säsonger har du gjort hittills – och var har du gjort dem?
– Fyra stycken har jag gjort. Jag blir lite förvånad själv nu när jag tänker på det. En var i de nordiska fjällen och en i Val Thorens. Sen gjorde jag en förra året där jag först var i Japan och sen gjorde en roadtrip genom Kanada och testade åkningen på många olika skidorter. Och i år är vi i Revelstoke och i Nelson i Kanada.
Vad är det som är så fantastiskt med att göra en säsong?
– Det är väl uppenbart! Man får åka så mycket skidor som det bara går under det året. Kolla gärna in min blogg www.not-too-extreme.com för att se hur härligt det kan vara att vara på en säsong!
Har du några tips på vad man kan göra/tänka på för att bryta sig loss från sina vanor och dra iväg?
– Det är bara att göra, man ångrar sig aldrig. Se till att ha ett bra CV och en bra utbildning så fixar sig alltid jobb när man kommer hem sen, och då har man ingenting att oroa sig för. Sen gäller det att inse att man inte måste följa mallen för vad man ”ska göra” i livet, utan att man kan gå sin egen väg och hitta sitt sätt att leva på.
Carl Josefsson
– 43 år, Göteborg, gör säsong i Verbier tillsammans med sin fru Ulrika (se nedan)
Fyra månader i Verbier känns väldigt drömmigt. Hur hamnade du där?
– Jag och min fru Ulrika pratade förra sommaren om att göra en säsong den här vintern och valet stod mellan Chamonix och Verbier. Och när jag fick jobb på skidskolan Performance Verbier i Verbier så sa jag upp mig från mitt nio till fem-jobb som affärsutvecklare och så åkte vi hit.
Det är modigt att säga upp sig från sitt jobb! Var det svårt att ta det beslutet?
– Det har blivit viktigare och viktigare för mig att göra sånt som jag mår bra av, och att vara i bergen och åka skidor är en sån sak. Jag har också lärt mig att det aldrig är för sent att byta spår i livet. Vad som händer efter vintern får vi se. Kanske går jag tillbaka till ett liknande jobb som det jag hade, eller så gör jag någonting helt annat.
Hur kommer det sig att du har en skidlärarutbildning?
– En kompis föreslog för fem år sen att jag skulle följa med till Schladming för att åka skidor, ha kul och samtidigt gå första steget till att bli skidlärare. Så jag nappade på det och sen har jag gått ett steg nästan varje år. I våras gjorde jag steg fyra. Det var varit en rolig grej som också gjort att min egen skidteknik blivit avsevärt bättre, men det är först nu som jag jobbar som skidlärare en hel vinter.
Vad tycker du om skidlärarjobbet så här långt?
– Det är underbart att få vara ute hela dagarna i världens bästa ”kontor” och få göra det jag älskar på heltid, nämligen att åka skidor!
Ulrika Dahl Josefsson
– 39 år, Göteborg, gör säsong i Verbier tillsammans med sin make Carl Josefsson (se ovan).
Du spenderar vintern i Verbier, kul! Hur har du gjort för att ”bryta dig loss” från livet därhemma för att göra en säsong?
– Maken och jag älskar skidåkning och bergen. När chansen att göra en säsong dök upp resonerade vi att vi hellre kör än ångrar att vi inte testat. Vardagen kommer alltid att finnas kvar, men chansen kanske inte dyker upp igen.
– Och för att vara ärlig så har jag bara brutit mig upp delvis. Jag har världens bästa jobb som sjögående i Kustbevakningen hemma i Sverige och kan jobba intensiva patruller på ett par dygn i streck. Rassla av mycket arbetstid under en intensiv period, ta ut lite semester och på så vis få ihop en längre sammanhängande ledighet som jag kan tillbringa i Verbier.
Du pendlar alltså mellan jobbet hemma i Sverige och Verbier under vintern. Hur har det funkat såhär långt?
– Över förväntan. En stor fördel är att jag är stationerad i Malmö och kan flyga direkt CPH-GVA. Oftast hinner jag dessutom träffa systerdöttrarna i Malmö innan och efter mina jobbpatruller. Familj och vänner har ju blivit lite lidande av flytten till Verbier.
– Det stora negativa är mitt samvete över den miljöbov jag blivit i och med mitt pendlande. Familjen kommer inte få annat än utsläppsrätter och gåvointyg på bidrag till POW till jul och födelsedagar de närmaste åren.
Vad skulle du vilja säga till andra skidpeppade personer som funderar på att göra som du och sticka iväg på en säsong i alperna?
– Bara kör! Vardagen kommer alltid komma ikapp, det gör den även i Verbier, men då är den fluffig med puder då och då. Jag gillar den gamla floskeln ”ångra inte vad du gjort och inte det du inte gjort”, om du åker iväg och det inte passar dig så har du i alla fall vågat testa.
Text: Elin Turpeinen
