Möt Malva Björkman – äventyrare och skidåkare
Vi möter äventyraren och skidåkaren Malva Björkman i en intervju som djupdyker i hennes drivkraft och ambitioner.
Malva Björkman är en svensk äventyrsprofil och erfaren skidåkare med stark passion för upptäckande som också är ambassadör för Haglöfs. Uppvuxen med fjällen nära hjärtat, har hon tidigt utvecklat sina färdigheter i både offpist och alpina utmaningar. Som guide och friluftsentusiast kombinerar Malva sin expertis i skidteknik med äventyr i orörd natur, från fjällen i norra Sverige till internationella skiddestinationer. Hennes drivkraft är att utforska, inspirera och dela upplevelser som förenar teknik, uthållighet och friheten i bergen.
Där nyfikenhet, uthållighet och kärleken till bergen vävs samman, blir Malvas äventyr mer än bara prestationer – de speglar vem hon är och vad som driver henne. Det märks tydligt i hennes egna ord nedan.
Hur ser du att dina äventyr inom alpinism och skidåkning speglar vem du är och hur du ser på dig själv?
– Mina äventyr inom alpinism och skidåkning skulle jag säga speglar mig som person på det viset att jag är en seg och envis person. Jag håller på länge och mycket. En go mix av glädje, kämpar glöd och massa pannben är ofta med på mina äventyr. Jag ser mig själv som en person som gillar att pusha mina gränser. Jag är hungrig, hungrig på vad livet har att erbjuda.
– När jag klättrar is eller åker brant skidåkning fokuserar jag verkligen på varje rörelse, det handlar om både kontroll och kraft samtidigt. Det är ett sätt att se mig själv i aktion, nästan som med en annan persons ögon, och det speglar verkligen vem jag är.
Vad handlar din drivkraft om?
– Väldigt bra fråga. Min drivkraft… det som driver mig framåt är nog en blandning av rädsla och nyfikenhet. Jag vet att livet kan förändras över en natt, därför är det bara att leva varje dag. För en dag finns det inget “imorgon”. Samtidigt som jag strävar framåt är det min nyfikenhet som visar min riktning.
– Och när jag lever ut min nyfikenhet och testar mina gränser hoppas jag också att det kan väcka något liknande hos andra – att de får mod att göra det de drömt om, men kanske tvekat inför. Jag vill att mina äventyr ska fungera som en liten gnista, en inspiration.
Kan du minnas dina första upplevelser inom sporten?
– Jag minns hur jag som ung ligger på skärande sväng i Baggbobacken i Bjursås. En röd backe i perfekt lutning. Det fanns några krön där det var fint att få lite tid i luften. Ner till liften, heja på killen som jobbade helgen, upp igen för att släppa på och njuta av farten.
Vad var det som fick dig att tänka ”jag kan också” snarare än bara ”jag vill prova”?
– Efter min utbildning som fjälledare var det en klasskompis som startade guidebyrå. Jag var då också intresserad av att starta eget men tvekade på tok för mycket. Efter samtal med honom insåg jag att han inte alls var så erfaren som jag trott att han var. Det gav mig kraft att tänka: kan han, kan jag. Där och då startade jag eget och genom det har jag också hittat kraften att testa mig fram genom sport och äventyr. Denna händelse är nog ett av startskotten i min riktiga resa att våga tro på mig själv, våga testa och se att jag löser situationer.
Dina sporter kräver både fysisk styrka och mental precision. Hur hittar du balansen mellan kraft och kontroll?
– Detta har tagit mycket tid & träning. Exponeringen för dessa situationer har också varit avgörande för utvecklingen. Jag har mycket dialoger inom mig. Peptalk från mig själv till mig själv. Jag håller ofta på med bevisning för mig själv – har jag klarat något liknande tidigare? Om svaret är ja, kämpar jag lite till för det finns tecken på att jag kan klara det baserat på tidigare upplevelser.
– När jag klättrar is på min gräns eller åker skidor på en exponerad plats är det också en fråga om precision och rytm. Man måste lita på kroppen, utrustningen och instinkterna. Det handlar om att hitta det där sweet spot mellan mod, kontroll och flyt.
– Under det senaste året har jag börjat med mer seriös medveten återhämtning. Yoga, nervsystemreglering samt schemalagd fysisk återhämtning. Detta hjälper mig mycket i de tillfällen då kraft och kontroll behöver synkas ordentligt. Att vara riktigt återhämtad är viktigt för att känna sig alert och med i gamet.
Har du någon teknisk detalj – utrustning, förberedelse eller ett mentalt knep – som gjort extra stor skillnad för dig?
– Jag packar alltid ryggsäcken på morgonen, för att ha minnet så färskt som möjligt om var jag lagt allt i säcken och exakt vilken pryl jag har med mig. Alltid hjälm. Jag har kommit på mig själv tidigare, då jag åkt skidor utan hjälm, hur jag får sämre position och inte vågar stå på som när jag har hjälm.
– Det är små detaljer som detta som gör att jag kan fokusera helt på upplevelsen och prestationen, både mentalt och fysiskt.
– Och såklart listorna. Packlistor skapade efter varje aktivitet och längd på resa. För att göra livet lättare jobbar jag alltid med listor, allt ifrån dagsturer till flerveckors resor.
När du tränar eller förbereder dig inför något svårt – vad händer inom dig som vi inte ser utifrån?
– Tiden i ensamhet. Jag har mycket tid ensam. Utan intryck från omvärlden sorterar jag tankar och känslor. Läser mina listor och kollar upp saker de där extra gångerna. Det jag upplever då är hur mycket huvud och framför allt magen går från världens virrvarr till ordning och reda. Jag vill börja varje större projekt med ordning och reda.
– Det är också i dessa stunder jag känner den där gnistan, den känslan av att vara redo att ta nästa steg och att inspirera mig själv, och kanske andra, att våga mer.
Många pratar om att pusha gränser, men du verkar snarare flytta dem. Hur vet du när du hittat din egen gräns? Eller kan man veta det?
– Nej, jag har nog inte hittat min gräns än. Jag känner mest att jag hela tiden flyttar den, bit för bit. Just nu testar jag om min gräns ligger någonstans i närheten av bergsguideutbildningen. Om jag klarar den… då tror jag faktiskt att jag klarar vad som helst. För mig är det de svåraste jag kan föreställa mig just nu.
– Så nej, jag vet inte exakt var min gräns går. Jag upptäcker den först när jag närmar mig den, och varje gång jag gör det verkar den ligga lite längre bort.
I en samtid där man ofta pratar om “tjejer i extremsport” – vad tror du ofta missas eller blir ett förenklat budskap, och hur skulle du vilja nyansera det?
– Ja, jag har ju slutat tänka… jag slutade tänka i de där banorna. Jag valde att inte vara fången i det där hjulet som upprepar just det: tjejer som gör ditten och tjejer som gör datten. Jag är inte där. Jag är Malva som gör ditten. Jag har slutat tänka att jag är en tjej som gör killgrejer. Jag gör det jag vill göra. Och detta för att jag skiter i mycket normer.
– Jag tror det ofta missas att det handlar om passion, nyfikenhet och vilja, inte kön. Det är samma gnista, samma känsla, samma fokus, oavsett om du är tjej eller kille.
Istället för att fokusera på att ”öppna dörrar för kvinnor”, hur ser du på din roll som någon som fördjupar vad det betyder att vara äventyrare, oavsett kön?
– Jag lever i tron att om man vill se en förändring får man också vara förändringen. Vill jag se skidfilmer gjorda av tjejer så får jag också göra skidfilmer av just tjejer. Vill jag se starka tjejer som står upp för sig själva i skidbutiken och på berget, då får jag vara den tjejen. Det är ingen annan som kommer vara den.
– Att vara förändringen innebär också att visa andra att de kan skapa sin egen väg. Det är väl ändå den stora delen av att bli vuxen – att man tar ansvar. Ansvar för det man vill ha, och ansvar för att inspirera, leda och visa att allt är möjligt.
