Så vann Henrik Harlaut Sosh big air

En ny typ av big air-tävling arrangerades i helgen i franska Annecy. Henrik Harlaut passar i pausen av sin filmturné på att dominera världens big air-tävlingar.

Tävlingen var speciell på många sätt. Till att börja med så var hoppet större än något tidigare byggt ställningshopp med 19 meters platå. Något som den tyske pistmaskinisten ansåg var omöjligt vid uppförandet. Stora hopp byggda på ställning med konstgjord snö har tidigare endast mätt upp 16-17 meter. Vidare så var landningen 44 grader brant. Dessa brukar endast mäta 40-42 grader på city big airs.

Den stora skillnaden var dock formatet. 17 åkare fick göra upp på ett sätt som återspeglade att de befann sig på en skidfilmsfestival. För ni kommer väl ihåg att under denna tid så pågår High Five där årets kommande filmer visas? Formatet går ut på att replikera historiens paradigmskiftande trick. Allt ifrån JP Auclairs backflip mute till Henrik Harlauts egen nosebutter dubbel 1260 tailgrab. Under semifinalen och finalen fick man välja ur en tricklista med stora och små snurrar, evolution eller basic som dom hette. Tricken var värda antingen 10, 9, 8 eller 7 poäng osv. Åkarna fick välja två av varje som sedan bedömdes. Alla fyra hopp i både semifinalen och finalen räknades. Tricken i sin tur kunde man kan få 100, 60, 30 eller ingen procent av.

Trots de två varmaste dagarna i september på 30 år [SIC!] lyckades arrangörerna få till både snö och fart tillräckligt för att åkarna skulle bli nöjda. För kom ihåg att snön till dessa typer av tävlingar produceras i tält på plats. Värme utifrån är sällan till en hjälp då.

Farten blev ett problem i den 26-gradiga värmen innan tävlingsledningen beslöt att förlänga inrunet med tre meter. Under en regnig Annecyhimmel ställde sedan Henrik Harlaut och James Woods upp och provhoppade hoppet med två massiva 360s innan semifinalen. Farten räckte.

Åkarna stortrivdes på det stora hoppet med den branta landningen. Minimal nedslagskraft i landningen om än en kort sträcka att stanna på, vilket gjorde att de knappt 10.000 i publiken fick se när många proffs dammade in i ställningen i botten med farter du annars mest ser i blå backar. Ingen kom dock till skada och tävlingen flöt på bra.

Henrik Harlaut körde under finalen i ett par röda shorts och en enorm Detroit Red Wingströja. Något som fick honom att sticka ut ännu mer från mängden.

– Det var från första dagen när det var så otroligt varmt plus att jag hade dålig fart. Jag körde ett åk med tjocktröja och skidbyxor. Sen tog jag av mig tjockträjan och byxorna. Men det var kul för det kändes som när man brukade köra på baksidan av ishallar, säger Henrik som låter lika avslappnad som vanligt trots att han precis vunnit 15.000 dollar

Henrik är tillbaka i Andorra och har precis sett klart på Street Leaugefinalen. Han säger att det var bättre stämning i Annecy än vanligt på tävlingar med mer lattjande. Något som är formatets förtjänst.

– Det var det fetaste tycker jag. Att man var tvungen att göra fyra olika hopp där alla räknades. Det blev lite taktik också där man kunde välja under tävlingens gång vad man skulle försöka göra. Det enda jag kan komma på som dåligt är att det borde funnits fler trick att välja på. Nu fanns det t.ex. bara ett trick som var värt 10 poäng. Det borde funnits två.

Tricken man gjorde byggde på gamla trick som setts i skidfilmer eller på tävlingar under de år som freestyleskidåkningen växt sig stor. För att kunna göra ett trick bra behöver du också veta hur just det tricket ska se ut. Varje trick har en upphovsman och det är han man skall försöka efterlikna. Något som är Henrik Harlauts specialitet.

– Alla hade väl koll på de flesta tricken, men inte som jag efter jag är ett sådant superfan! Jag och brorsan körde ofta den leken när vi var små och hoppade studsmatta. Vi skulle göra tricken som proffsen gjorde, så fick man gissa vilket proffs det var.

– I finalen gjorde jag först Candide Thovexs (poleplant) cork 720 blunt, Jon Olssons switch misty 900 tail, Michael Deachenauxs switch 1080 tail och sen min egen nosebutter dubbel 1260 blunt.

Just det. Trots sin ringa ålder har Henrik Harlaut ett eget trick med i tävlingen. Något som annars mest är reserverat för tidigare legender. Ingen kan heller klandra någon för det. Tricket har blivit synonymt med hans uppfinningsrikedom och gränslösa talang och stil.

– Jag visste inför sista tricket då jag låg tvåa bakom Fabian Bösch med 0,6 poäng, att om jag landar den perfekt så behöver han också göra den perfekt för att vinna.

– Det var verkligen en sjukt fet tävling och publiken var där och så himla peppade trots spöregn, säger Henrik Harlaut avslutningsvis som åker lika mycket för publiken som för kompisarna han tävlar mot.

Henrik Harlaut har ännu en gång både charmat och vunnit en stor tävling. Begränsningar verkar han till synes inte ha några och när man ser på tävlingen går det inte att hitta någon i startfältet som verkar ha lika roligt. Trots att det handlade om 25.000 dollar i prispotten. Och i år säger han att han vill tävla lite mer. Vi kan knappt bärga oss.

Sex månaders organiserande av en stor stadstävling är till enda. Rivningsarbetet av den enorma ställningen är redan igång och dom är inte klara förrän torsdag. Löven börjar skifta från grönt till gulrött även i Annecy. Snart byts ställningar ut mot berg och kullar och vi gratulerar Henrik Harlaut till en försäsong som inte kunde regisserats bättre ens av Ingemar Bergman.

För er som missade tävlingen kan ni se hela finalen igen här.

Repris – Final Sosh big air

.