Veckans Val med Jacob Wester
Historiens kycklingvingar är redan uppätna men våra rapar ekar under morgondagens buffé. Vi tar det redan trendiga återanvändandet ut från UFF och Röda Korset, ompaketerar det i en ny krispig digital skrud och matar er med det. Välkommen till Veckans Val.
Hej Jacob Wester, vad gör du?
– Tjenare, jag sitter och kollar om det blir någon surf idag men det ser lite sisådär ut. Sen styr jag upp lite inför skidpremiären i Australien om två veckor. Vi ska fota Armadakatalogen där och sen har jag sett till att boka hembiljetten via Bali. Man måste ju passa på när det är bjudflyg.
Vad har du valt till Veckans Val?
– Till Veckans Val har jag valt en återblick till ett av den moderna skidhistoriens roligaste event. JOSS 2009.
Vad var det som var så roligt då?
– Just det här året tycker jag utgör en skiljelinje där det gick från att vara jävligt roligt till lite väl seriöst för min smak. Det tror jag har att göra med att ingen av oss tjänade särskilt bra med pengar då och inte hade något rykte på spel. Det är ju bara att titta på bilderna (skratt) och då var det vi som var eliten.
Vilket är ditt starkaste minne från JOSS 2009:
– Det var ju präglat av skitväder i två veckor, så det blev några av de svinigaste 10 dagarna eftersom vi inte kunde åka så mycket. Man ser det på tävlingsbidragen då alla fick vara kreativa och fantasifulla med vilka urbans man körde och så.
Bilderna är ju, hrm, roliga…
– Haha, ja, men jag tycker fem år är en rimlig preskriptionstid på det här. Roligast på de där bilderna är ju Henrik Harlauts tatuering på armen under rockfesten. Det där var ju sista året alla old schoolnamn var samlade på en plats.
Hur gick det i tävlingen?
– Äh, jag och Jon tjafsade lite eftersom han var så upptagen hela tiden vilket ju är förståeligt, men det var några meningsskiljaktigheter när han dök upp på natten och vi hade stått och skottat allting, men när jag kikar på det där nu så tycker jag att jag körde ganska dåligt. Men det blev bra tillslut ändå.
När vi pratar om tidiga JOI så tänker jag direkt på när du flög över hela landningen med en kangee10a under 2007?
– Det där är också ett roligt minne från Jon-serien. Det var motvind och jag hade använt fartvinden i ansiktet för att bedöma farten hela kvällen. När det sen slog om till medvind var det lite svårare och det gick åt h-vete (23:10 i videon reds. anm.)
Vem från det där gänget har du mest kontakt med nu?
– Hmm, det var ju andra året Tom Wallisch var där. Sjukt vad många som inte är med längre. Jag får nog säga Henrik Harlaut. Vi är ju team mates nu!
När man ser på de här bilderna så slås man ju av hur många superduktiga åkare som har försvunnit från radarn, vad är din hemlighet för att hålla dig duktig och aktuell så länge?
– Jag försöker att inte klamra mig fast vid något jag inte är bra på. Jag tror det är ett enkelt sätt att skada sig. Inget ont om Simon Dumont men efter 15 år i världstoppen som halfpipeåkare är det klart att kroppen går sönder. Så jag är inte så besatt av att försöka slå de yngre åkarna som ploppar upp på tävlingar. Då är det bättre att hålla till i pudret.
Då får man ta och gratulera till första Veckans Val!
– Tack, det känns bra att vara pionjär i genren.
Vem tycker du att vi ska snacka med nästa vecka?
– Jag tycker att ni ska ta någon som inte är svensk, kanske någon som är med på bilderna här?
