Bakom Kulisserna: Byggandet av slopestylen i OS
Anders Forsell startade Snowparkconsulting under 2005 och har sedan dess byggt banor och hopp för snowboardvärldscupen under flera VM och nu senast slopestyle banan för OS i Sotji. Han arbetar i en ny bransch med att designa och bygga arenor i snö för skidor, snowboards och snöskotrar som har skapats eftersom kraven på alla hopp/arenor har blivit högre.
Byggandet tog fart i Syd Korea
Anders är själv en gammal brädåkare, men ansåg sig inte vara någon supertalang så han började istället intressera sig för att bygga hoppen. Han började med att köra pistmaskin under 1996 men 2004 sa han upp sig från jobbet i Åre i samband med att han fick ett erbjudande av Pisten Bully att åka till Sydkorea och jobba. Efter 7 veckor där började han frilansa och när han insåg att intresset fanns så kom idén om att starta Snowparkconsulting AB.
– 2006 fick jag chansen att bygga för FIS (internationella skidförbundet), på ett Junior VM i Korea, eftersom jag hade jobbat där förut och visste hur saker och ting fungerade. Jag gjorde uppenbarligen ett gott intryck och ett bra jobb för efter det har jag arbetat på Världscupen sedan 2008 och byggde mitt första VM 2009.
Designade och ansvarade för Slopestyle banan under OS i Sochi
Anders kontrakterades att designa och ansvara för Slopestyle-banan under OS i Sotji och arbetet började redan 2,5 år innan själva OS.
– Jag fick frågan om jag ville ta på mig uppgiften och som så många gånger förut så kastade jag mig in huvudstupa för att lösa uppgiften utan att egentligen sätta mig in i vad det innebar. Det viktigaste var förberedelserna. Jag hade säkert byggt den där banan 500 gånger i huvudet i olika scenarion och försökt hitta lösningar för alla problem som kan dyka upp, innan jag väl stod där på plats.
– Från början ville ryssarna bygga allt själva men vi lyckades driva igenom att vi skulle få plocka in ett team av byggare. Förutom mig och Wille Broman, som också jobbar för snowpark-consulting, tog jag in ytterligare 1 maskinförare och 3 st handshapers från olika delar av världen (Österrike, Sydkorea, Kanada, Spanien). Det är killar jag arbetat med flera gånger förut och jag visste att de skulle ställa upp till 110% oavsett vad som hände. Vilket de också fick bevisa när de fick arbeta i extremt väder med ihållande regn och långa dagar.
Under förra sommaren spenderades det mycket tid till göra slutdesignen på banan och beslut skulle fattas om vilka rails som skulle användas. Under de 2,5 åren som arbetet tog har det även hållits ett stort antal inspektioner för att kontrollera hur arbetet fortlöpt.
– Jag har aldrig någonsin varit så förberedd för en tävling förut. Jag körde mitt egna lilla OS-program under hösten. Tränade fysiskt och körde även mycket mental träning för att förbereda mig på vad som skulle komma med all press. Jag gjorde packlistor och trippelkollade allt jag skulle ha med mig så att jag kunde vara förberedd för alla scenarion. Då testeventet i fjol blev inställt klev vi rakt in i OS med en otestad bana, med otroligt mycket press på oss, ett fiasko var inte ett alternativ. Som så många gånger tidigare löste vi uppgiften och man är en erfarenhet rikare.
Jobba med projekt i mer än 15 olika länder
Anders har inte bara arbetat i Korea och Ryssland utan han har arbetat med att bygga banor i mer än 15 olika länder. Även om man arbetar i olika länder som har olika förutsättningar och kulturer så förväntas man utföra samma jobb med lika hög standard vart man än är. Att jobba i ett land som har vintersportskultur är inte som att arbeta i ett land som inte har det. Det är till exempel en stor skillnad att bygga en bana i Japan, Ryssland eller Österrike. Även om det kan
vara en utmaning i sig så ser Anders det som lite av charmen med själva jobbet.
SLOPESTYLEBYGGET I SOTJI
Design
Branding är inte tillåten på ett OS. Och det var något vi inte hade tänkt på när vi skulle designa banan och framförallt jibsen. Vi fick inte använda oss av något som kan associeras till ett märke eller en produkt, inte heller något som kan anses vara politiskt eller stötande. Detta begränsade oss ganska rejält, ideer på vodkaflaskor, Gas trains, U-båtar, Pipelines, Balalajkas, rymdmonument osv fick strykas. Det var en hel process att få igenom Matryoshkan (dockan) som senare blev ett av OS mest fotade objekt. Likaså den andra jib-featuren var för lik en gasledningsstation (vilket var meningen), och fick göras om lite. OS ringarna blev inte heller tillåtet som feature att åka på och fick strykas. Då det är en stor kontors-/restaurangbyggnad precis bakom starten så var vi tvingade till en kort och snabb start. Första feature- stair set. Vi ville få in så många combos som möjligt. Andra feature – vi ville ha en utdragen feature som länkade ihop 1:a och 3:e för att undvika att åkarna bara åkte och speed checkade mellan features, det skulle se intensivt ut på TV. Tredje feature – ville ha en clean feature där åkarna kan få kontrollerad fart in till hopp sektionen.
Byggnation
Under hösten 2013 tryckte vi på för att få ta in offerter från 5 erkända railföretag i Europa som skulle få tillverka railsen för slopestylen. Detta gick inte Ryssarna med på så railsen byggdes i Moskva och fraktades till Sochi. Vi fick också kritik för kvalitén på railsen av åkarna och en del rails blev vi tvungna att laga under tävlingen. Anlände till Sochi 5:e januari. Bra med snö och beordrade full snöproduktion för att vara på säkra sidan. Första veckan var det kallt och det snöade. Sen började värmen komma, först några dagar med varmt väder sedan började det regna. Det regnade konstant i 7 dygn non stop, vilket gjorde snön så blöt att vi började ha svårt att ta oss fram med maskinerna. Vi fick till och med bygga rail sektionen med vinsch. Byggjobbarna som skulle bygga ställningen till start plattformen gick helt plötsligt i strejk i en vecka för de inte fått betalt, så där stod vi utan start och kunde inte matcha in och bygga klart den översta delen på banan. En stor hjälp då snön var så blöt var att alla rails flögs upp med helikopter. Då vi inte hade någon maskin med kran eller någon grävare så fick vi flytta alla rails för hand med hjälp av volontärer. Då de flesta railsen var över 10m och vägde upp till 850kg så blev det rätt omständigt. När vi var i den byggfasen och vi inte kunde se någon förbättring i väderprognoserna fick vi bygga allt oversized och försöka kalkylera med hur mycket det skulle smälta och hur mycket
snön skulle sjunka ihop. Då marken aldrig fryser så tinar det både uppifrån och underifrån. Så vi byggde allt så stort som vi hade snö till.
P.g.a. allt regn började vi få problem med vatten under snön, och hade en hel del bäckar under snön här och var i banan. Veckan innan första träningen så blev det kallt igen, med så mycket vatten i snön blev den som betong. Vi drog på kanonerna igen för att vara säkra, och de stod på till två dagar före första
träning. Nu började det bli stressigt. Då vi byggt alla kickar oversized var banan inte åkbar. Vi fick skotta fram alla rails och kickar så att man kunde testa banan.
Frågan var bara hur mycket vågade vi ta bort? Väderleksrapporten visade sol och klart väder, det skulle börja tina igen och banan måste hålla för 1,5 veckas hårt slitage under träning/tävling. Vi lade oss på plus för att vara säker. Vi körde första testet dagen innan första träning, då vi ville producera så mycket snö som möjligt. Känslan när man står och tittar på första åkaren som droppar in och vet att ingen (testeventet året innan blev inställt) någonsin har åkt där förut. Antingen funkar banan eller så funkar den inte, där det senare innebär eject out för gott. Det var nog det mest påfrestande ögonblicket i karriären. Då alla, verkligen alla, ville se testet av banan och organisationen hade missat att spärra av banan var det säkert över 200 pers i banan och säkerheten kunde inte garanteras för åkarna.
Testet avblåstes efter bara några åkare, vilket gjorde att vi gick in i första officiella träningen med en inte fullt ut testad bana. Då media precis hade anlänt till Sotji, Slopestylen var först ut och åkarna var inte riktigt nöjda med banan så gjorde media det till en mediahype. Bl.a. Torstein Horgmos krasch på
första rail featuren och vi justerade kickarna på hoppen, två helt skilda delar av banan, men det la media ihop och fick det till att banan var farlig.
Det kom lite som en chock när vi senare fick se hur stort det hade gått ut i media och vad de skrivit. Kommer ihåg att jag och Alli satt i liften på väg upp och tittade på hoppen i alla vinklar och kunde inte se vad som var så fruktansvärt fel…
De justeringar som gjordes var att kapa av 50cm på toppen av kickarna på hoppen och lägga lite mer tranny i dem. Inget mer gjordes. Åkarna hade problem i början med stora kickarna och långa trannys. Men så fort de vant sig vid de annorlunda kickarna funkade banan bra. Det var ca 2,5m step down på 20m hopp, mer var det inte. När väl tävlingarna drog igång så kom finvädret…och vad som hände sen har de flesta sett på TV…
