Jesper Tjäders galna säsong!

Den gränslösa kärleken till skidåkningen och viljan att hela tiden utvecklas har lett till att en 19-årig kille från Östersund är en av världens mest progressiva skidåkare just nu. Yes Potato!

Efter en hektisk vinter är Jesper Tjäder a.k.a “Yes Potato” tillbaka där allt startade för några år sedan – i Åre Snow Park. Freeridehelgen är inne på sin andra dag och samtidigt som vi borstar undan slasksnön på bänkarna utanför säsongsstängda backrestaurangen 720 börjar åkarna droppa in i parken efter en lång, mulen sovmorgon.
– Jag shreddar mest runt, jag har gjort tillräckligt många galna saker i år så nu tar jag det rätt lugnt, säger Jesper, för dagen anonymt klädd i ett helsvart ställ.

Det han i första hand syftar på när det gäller “galenskapen” är den enorma luftfärden över “death-gapet” på Nine Knights i Livigno i början av april. Något som till och med killen som käkar tripplar till mellanmål var nervös inför.
– Det var det sjukaste jag gjort någonsin. Det var  ju liksom 37 meter till en isvägg. Hade jag hoppat 35 meter hade jag flugit rakt in i isväggen.

Hur tänker du inför ett sånt hopp?
– På första “hiten”  var det bara att köra störtlopp från toppen av backen nästan. Jag bromsade ingenting även om jag tyckte att det gick lite för fort så jag trodde att jag skulle flyga över hela skiten. Men jag kom precis över då så det var tur att jag inte bromsade. Sedan gjorde jag samma sak, gjorde en 540, och sedan körde jag igen och gjorde jag två dubbelbackflips, sedan var jag nöjd. Jag ville inte dö där.

Hur kändes det i luften, kände du att du hade kontroll på läget?
– Det var ganska speciellt eftersom landningen var så långt bort. Jag har aldrig hoppat i ett så långt hopp innan så det var en sjuk känsla att flyga över en halpipe. Jag visste ju att jag kunde klara det bara jag fick fart och var stabil i luften.

Vad sa de andra åkarna om hoppet?
– De var ganska imponerade för alla hade kollat på den där transfern hela veckan och tänkt att: “shit vad sjukt det hade varit, men det är långt”. Det var sista dagen jag körde det. Alla andra höll på och träna inför big air-tävlingen men jag sket i det och körde på transfern istället. Jag hann med ett träningsåk i alla fall. Men det var bra att jag körde gapet istället, folk gillade ju det.
Och trots den begränsade träningstiden gillade domarna Tjäders tävlingsåk och belönade honom med en tredjeplats i tävlingen.

Även switch trippelfrontflippen som han satte första gången han provade det, på JOI, blev en världsnyhet inom skidvärlden.
– Det har jag tänkt på sjukt länge. Det var någon schweizare för flera år sedan som provade och var nära att landa det så då tänkte jag att någon måste ju sätta det och JOI-hoppet var perfekt för det så det var bara att köra. De var ett bra läge i slutet av säsongen, skadar man sig så är det inte hela världen. Men det var sketchy och läskigt.

Jesper kommer direkt från norska Jotunheimen där han har varit och fotat till Sweet Protections katalog nästa år. På samma resa blev det  även toppturspremiär för Tjäder.
– Det var fett, första gången jag var på tur men det var inte sista, absolut inte. Jag har inte utforskat backcountryn än så det är dags snart.

I höstas släpptes Field Productions omtalade storverk Supervention där Jesper Tjäder har ett helt sjukt streetsegment där han bland annat sätter ett känt dödsrail i Lillehammer.
– Det är min favoritpart, eller efter Fonnaparten i Supervention faktiskt.

Efter Supervention-släppet har Field haft ett mellanår vilket ledde till att Jespers säsong framförallt har handlat om tävlingar. Många tävlingar.
– Det har varit mycket att göra, med OS och allt. Och när det väl var över så var det ju massa tävlingar kvar, det var helt kaos egentligen. Jag hade aldrig trott att jag skulle tävla så här mycket den här säsongen men jag bara gjorde det. Det blev ganska naturligt att tävla mycket nu när Field hade ett mellanår.

Har det blivit för mycket tävlingar tycker du?
– Det är fett med tävlingar men det har varit ganska mycket den här säsongen. Man är helt förstörd, man har rest så sjukt mycket den här säsongen så varje gång man sätter sig på ett flygplan vill man typ spy. Det är rätt skönt att vara här på Freeride nu och bara chilla och träffa alla kompisar.

Att resultaten har gått hans väg har gjort det lättare att ladda om, tävling efter tävling, berättar han. Vinter-OS, Nine Knights, Frostgun och Jon Olsson Invitational, nämner han som säsongens “fetaste” tävlingar. Att han inte ens tar upp den totala världscupsegern i slopestyle säger en hel del om hur bra hans säsong faktiskt har varit.
– Ja, just det, det var ju också ganska fett. Jag gillar världscupen för det är välorganiserade tävlingar, många som man känner som är där och courserna är också riktigt bra. Det är sjukt att man tog hem det, jag vet inte hur det gick till.

Laddet har funnits där även tidigare säsonger men skillnaden i år är att han har tagit ner nästa samtliga åk också.
– Egentligen har jag hållit samma nivå som förra året men nu har jag blivit mycket säkrare på tricken. Och så kanske jag har kört lite svårare railtrick också. Jag har nött alla trick sjukt mycket så nu sitter det varje gång på tävlingarna.

Känns det som att det är den här säsongen som du har breakat på riktigt?
– Det är den här säsongen det verkligen har släppt totalt men säsongen innan fick jag ju kontrakt med Red Bull och det gick bra med filmningen så då kändes det också som att det var på gång.

Trivs du med livet?
– Ja. Man åker runt och gör det man älskar hela tiden. Det är ju det man har drömt om så det är helt sjukt att man kan göra det.

Det är viljan att lära sig nya trick, att aldrig slappna av och känna sig nöjd, som har tagit honom till den absoluta världstoppen, menar han.
– Jag gillar att lära mig nya trick, det är det fetaste som finns. Det är den bästa känslan. Och gör man det hela tiden så blir man ju bra liksom. Sedan har jag så kul när jag åker varje dag och det är också viktigt.

Är du glad att du peakar nu nu när utvecklingen går så fort och sporten blir allt mer strukturerad eller kan du känna att det hade varit roligare att vara med i sportens begynnelse för drygt tio år sedan när det var lite mer avslappnat och inte krävdes lika mycket för att nå toppen?  
– Jag vet inte. Det är ganska fett att jag är med nu och styr sporten åt något håll idag. Och håller det lite galet och flummigt skulle jag säga, det är sånt jag gillar att göra. Men det verkade fett för tio år sedan också. Man märker ju att  alla “gamlingar” tycker att det var fetare förr. Jag tyckte också det var fett när jag var en liten kid och såg Teddybear Crisis och tyckte att det var sjukt.

Det känns som att det krävs rätt mycket för att sticka ut idag när nivån är så pass hög?
– Jo, nu är det många som kör och alla lägger upp edits så det kommer nytt folk hela tiden men jag tycker bara det är fett att man ser så mycket sjuka grejer av random folk som  bara lägger upp en edit liksom. Det är fett när man ser nya saker som man inte har tänkt på själv. Mer sånt!

Har du något speciellt trick som du vill landa nästa säsong?
– Jag har massa idéer hela tiden. Det är en lång process för att lära sig nya trick men jag har en massa helt sjuka trick i huvudet. Får se vad jag drar till med, det blir väl någon ny trippel bland annat.

Fyra volter?
– Om det är någon quadflip jag ska göra så är det switch quad frontflip, det är den enda quaden jag skulle kunna tänka mig.

Planerna för nästa säsong är annars att köra vidare i världscupen, köra de stora tävlingarna, få en inbjudan till Dew Tour och X Games och gå i Harlauts skidspår och köra NM!
– Jag skulle vilja köra NM nästa år så jag skulle vilja dra någonstans och köra puder nästa säsong. Jag har aldrig riktigt provat det så jag vet inte om jag är bra eller dålig.

Har du saknat filmandet den här säsongen?
– Ja, jag saknar det sjukt mycket. Jag kan knappt vänta till nästa säsong då jag vill börja filma urbans direkt på hösten.