Se upp för: Felix Lundin
På Snowcamp huserar just nu en kille med mer railskills än de flesta, som är en av få som satt dubbel backflip på både bräda och skidor, och drömmer om att jobba som tränare på Freeridegymnasiet. Men vem är egentligen Felkan? Vi slog oss ner i ett öde kontor på Fredriksbergs herrgård och tog det hela från början.
Varje människa tar sig någonstans på grund av en mix av unika faktorer. I fallet Felkan, eller Felix Lundin som det står på körkortet och andra officiella dokument är det en kombination av social förmåga och viljan att utvecklas som har öppnat dörrar.
Det hela tog fart när han lämnade födelseorten Stockholm för Freeridegymnasiet i Malung. På den tiden färdades unge Felix helst sidledes på snön, men när snowboarden åkte in på reparation på våren i ettan mindes han att “just det, jag har ett par skidor också. Kanske ska åka lagg”. Sagt och gjort, Felkan plockade fram ett par Public Enemys ur skafferiet, bytte färdriktning, och fyra och ett halvt år senare är det nog ingen som tvivlar på att det var ett bra beslut. Men att han hamnade i Malung var nästan en slump.
Felkan
Foto: Max Neuriesser
– När jag skulle börja gymnasiet hade jag ingen riktig plan på vad jag ville göra.. Mamma hittade skolan i Malung, och jag tänkte ”det här blir bra” och flyttade upp utan att ens ha kollat in skolan eller någonting, berättar Felkan.
Så du bara drog upp? Sökte och kom in?
– Ja, det var snowboard- och skidgymnasium och det lät ju najs. Det var första året som Freeridegymnasiet var typ i den form som det är nu. Nu är det ännu mer seriöst, men vi var den första klassen där det var lite mer “på riktigt”.
Kollade dom upp hur bra ni åkte när du sökte?
– Nej, de gick bara på betyg då. Nu är det inte så längre, och det är också najs. Jag hade ju inte gått där om det hade varit så men jag har ändå kommit någon vart så jag är lite splittrad när det gäller det. Men när vi började var det inte så många som hade tävlat, av de som gick i min klass så var det Jakob Lundberg och Maximilliam Smith. De var bäst då och de är fortfarande bäst. Det finns många fler bland dem som är födda 97-00 som redan nu har mycket potential och motivation till hårdträning.
På bräda i Kläppen back in the days
Foto: Stina Sjögren
Och när du började i Malung var det som snowboardåkare?
– Ja, men det hände inte så mycket.. jag var lite för lång för mitt eget bästa. Kroppskontrollen på snowboard funkade inte för mig. Men när det var kanske 1,5 månad kvar av säsongen gick min snowboard sönder och då kom jag ihåg att “just det, jag har ett par skidor också. Kanske ska åka lagg”.
Felkan börjar räkna upp tricksen han lärde sig under de sex vårveckorna i en rasande fart. Snart är han inne på tvåan, och hur det var att ha bytt åkdon i en klass
full av satsande snösportare.
– När jag började tvåan var alla bättre än mig, och jag tog vara på den möjligheten, istället för att säga “fine, jag suger på det här” tänkte jag att “fan, det finns ju tolv andra som jag kan lära mig av”. Det hände mycket i tvåan, det var ishallsåkning och sommarrails i Malung på hösten, första backflip, första corksjuan, nian, och switch spiken tio, bara för att testa.
Efter ett tag började hans branta utvecklingskurva bli flackare, åtminstone på hoppfronten. Felkan säger med eftertryck att han är svindålig på matta för att han inte får ihop kroppskontrollen där.
Men det går ju att lära sig utan studsmatta också?
– Ja, onekligen gör det det, men det tar längre tid. Det är det folk inte förstår, de tänker “oj, Felkan har värsta talangen för att raila”, men det är helt fel. Jag har ingen talang för sportgrejer. Scouterna är min grej, det höll jag på med i tio år, och jag lärde mig sjukt mycket om att vara ledare och man lär sig grupp-psykologi utan att förstå hur användbart det kommer bli när man är äldre, och att ta hand om sig själv. Jag tror inte att jag hade flyttat till Malung när jag var sexton om jag inte varit på massa scoutläger somrarna innan. Jag visste att jag kunde klara mig själv.
Meen.. nu tappade jag tråden lite..
Vi pratade om studsmatteskräcken.
– Det gick väl okej att hoppa men det var mycket roligare att raila. Jag hade blivit ganska bra på det och det var gött att raila för jag kände mig nästan alltid säker.
Men just det, att jag inte har talang för någonting. Drivet för att inte vara sämst, det har funnits med mig hela tiden och gjort att jag alltid försökt. Jag är fortfarande sämst av mina kompisar, jag ramlar tio gånger mer per dag än vad dom gör. En vanlig dag i backen har jag kanske två osköna bails och ramlar tio gånger till, men mina kompisar kan åka i tre dagar utan att ramla. Att jag ramlar handlar om att jag försöker ta små steg utanför min safetyzone hela tiden, och det är det som har gjort att det har gått snabbt för mig att lära mig saker.
Du har en bra utvecklingskurva?
– Ja, och det är någonting jag är stolt över, det är klart att kurvan är ganska explosiv i början, men jag har försökt bibehålla den. Så länge min kropp är hel ska jag fortsätta försöka bli så bra som möjligt. Skulle jag dra en knäskada skulle jag komma tillbaka och fortsätta lära mig saker, men en dag kommer man inse att “fan jag är inte nitton längre, jag kan inte landa på huvudet sådär”.
Men jag har egentligen inte talang för någonting. Scouterna var min grej, jag har noll bollsinne, och jag har typ ingen talang för att åka skidor. Kanske litegrann, men många har mycket mer. Det är bara det att jag har försökt dubbelt så hårt som många andra, och det gör jag fortfarande.
Felkan utmanar utvecklingskurvan i Keystone.
Foto: facebook.com/felixlundin
Det är svårt att inte fascineras av kontrasten. Å ena sidan är Felkan en tillbakalutad kille som bestämt hävdar att han inte är naturligt bra på saker, å andra sidan har han ett driv och en motivation som nästan sprakar när han pratar om saker han brinner för.
Med en ständigt växande trickpåse, och studentmössa på huvudet lämnade Felkan Malung, men redan samma vinter var han tillbaka i Dalarna, denna gång i föräldrarnas stuga i Lindvallen. Kompisgänget från gymnasiet hade sparat pengar för att bara åka skidor en hel vinter. Och Felkans utveckling fortsatte.
– Tiden i Sälen lärde jag mig flest tricks på kortast tid, snittade minst ett nytt trick om dagen. Den som inte har koll kanske inte skulle förstå att jag gjorde nya grejer men det var till exempel en ny approach, eller en ny snurr av på en ny svårare grej.
Livet har nog aldrig varit så lätt som det var då. De enda utgifterna var mat, och ibland när man körde bil. Jag hade Dalatrafikskort och åkte på ungdomskort fast jag hade fyllt tjugo, så jag betalade bara 290 spänn i månaden och kunde åka buss i hela Dalarna.
Jag gick och la mig när jag kände för det, vaknade typ vid elva, chillade vid datorn, käkade lunch, gick ut och åkte skidor. Lindvallen hade öppet till sex varje dag, och ibland åkte jag i Kläppen när det var bra väder. Fast under början av säsongen var Lindvallen bättre än Kläppen, och där kunde jag gå till liften.
Jag åkte skidor, det var det enda jag gjorde, och det var sjukt soft.
Somrarna som omringade Sälensäsongen hängde Felkan och Emma Dahlström (klasskompis från Malung och en av Sveriges bästa jibbtjejer) på Nya Zeeland. Där, i numera nedlagda Snowpark NZ, ledde Felkans sociala skills till ett gäng intressanta möten.
– När jag har vart iväg så har jag träffat en massa coola killar, typ. Första året på Nya Zeeland lärde jag känna B Devine och Taylor Seaton lite ytligt, jävligt sköna lirare. Jag hängde och åkte lite med dem, och sommar nummer två var de där igen. Emma stukade foten efter halva resan, så jag åkte upp ganska mycket själv och då blev det att jag hängde med B och Taylor. Kretsen är så liten att de känner alla andra åkare.
Så.. jag hängde med dom och träffade en massa annat folk. De kände Phil och Henrik, och Tanner och hans tränare Jess, Sammy Carlson, TJ Schiller och det blev att jag hängde med en massa intressanta dudes som råkar vara kända, och det var jäkligt kul att ha gjort det.
B Devine och Felkan i liften på Nya Zeeland
Foto: Isabelle Hanssen
Blev du någonsin starstruck?
– När jag hängde med B och Taylor första året, då tyckte jag att det var jävligt coolt. Jag visste ju vilka de var. Och första gången jag träffade Tanner var jävligt fett också.
När var det?
– Det var också i Nya Zeeland. Det finns ett klassiskt Nya Zeeland S-rail, och jag kommer ihåg att han hajpade ett trick jag gjorde på det i flera dagar. Tanner är som han är, och jag gjorde någon frontside switchup pretzel fyra på det där S-railet och han hajpade sönder det, det var svinroligt, det är alltid kul att få cred.
En annan rolig grej som hände förra sommaren var att TJ Schiller var nere, och en dag när det var riktigt dåligt väder åkte jag en hel dag med honom och snackade lite i liften. Några dagar senare så kom han fram till mig när jag höll på och gjorde 450s på en downbox och frågar “har du något tips på det där, jag skulle behöva lära mig det och jag har bara gjort det på gapboxar”. Jag visade och gav honom några tips och berättade vad jag brukar tänka på, och sen lärde han sig det senare samma dag. Det är också en sån grej som går in på listan över coola grejer, jag har lärt en downgoing star ett railtricks. För jag tror inte TJ kommer komma tillbaka till nivån han var på innan sina knäskador, det hände bara för mycket under åren han var borta. Men ja, det är några av personerna som jag har vart stokad över att ha träffat.
Det säger ju också en del om sporten, att någon som är känd och tjänar en massa pengar på skidåkning kan komma och fråga en ganska unknown dude hur man gör ett trick.
– Ja, det är skitkul. Har man rätt inställning och vill hänga i de här kretsarna så är det inte svårt. När vi var i Mammoth började vi hänga med Chris Logan och Parker White, så de är också killar jag känner lite ytligt nu. Will Wesson har alltid vart stokad på Edoggo-editsen så när han var där blev det att han, jag och Anton åkte en hel dag och shreddade, och vi fick skjuts hem med Traveling Circus-bussen. Det var fett, det är en jävligt speciell bil, man känner ju igen den. Det var lite som att jag har åkt med den förut, fast det har jag egentligen inte gjort.
Men skidåkning är en sjukt liten krets, det är en cirkus och den är på samma ställen varje år.
Felkan i Mammoth
Foto: Jacob Hyllengren
Hur hamnade du i Säfsen efter att ha härjat jorden runt som en hangaround till procirkusen?
– Jag kände att jag var klar med Nya Zeelandsbiten och var sugen på att göra något annat. Det känns som att det var meningen, jag bestämde mig för att inte åka ner och sen så stängde Snowpark och man bara “det kanske var meningen, okej”.
Men hur jag hamnade här..? Jag var två månader i Sälen mellan Colorado och Mammoth, och då sa Jeppenator “du ska hänga med på den här grejen”, så jag åkte hit med Andreas, Jeppe, Pontus Nordström och Michaela Utsi och bara gick runt och funderade och tänkte på hur vi borde göra, vi var här en dag och tänkte högt.
Om hur ni skulle bygga upp Snowcamp?
– Ja. Och jag hade ett tråkigt jobb, så jag tänkte att jag kan tjäna lite mindre pengar och ha ett roligt jobb istället.
Keystone shred i vintras
Foto: instagram.com/emmadahlstrom
Du har ju coachat Emma Dahlström en del, och även Filippa Ring när du var i USA i vintras, när började du tänka att “det här är någonting jag kan göra kontinuerligt”?
– Redan när jag gick i Malung så tänkte jag väl “det här är ju ett fett jobb”. Sedan dök Emma-grejen upp, och jag var brutalt stokad på den. Tanken var att det skulle blivit mycket mer än vad det blev, det skulle vart både Dew Tour, Aspen X Games, Euro X Games, Austrian Open..
Emma-grejen byggde på att Emma fick mer pengar av SOK och sina sponsorer än hon skulle göra av med. Hon utvecklas sjukt mycket när vi två åker tillsammans så jag åkte med henne till Colorado förra vintern, hon betalade mina utgifter och tanken var att jag skulle åka runt och hjälpa henne på tävlingar och bara hänga och åka med henne. Det var bara det att hon gjorde illa sig, första dagen, tredje åket på Dew Tour-träningen.
Det var lite oklart hur illa skadad hon var och hade vi vetat direkt så hade jag nog fått stanna kvar på egen bekostnad, men nu dröjde det ända till mars innan hon fick reda på att hon hade en spricka i höften.
Men det här med att jobba i Malung, var kanske ett år sedan jag började tänka på det.
Att jobba på skolan?
– Ja, som freeskitränare. Sedan var det Nator som bara “kolla här Felix” när de sökte en ny tränare, så sökte jag jobbet – skrev mitt första CV någonsin.
Har du fått besked från dem?
– Jag ringde Per som är min gamla tränare där och frågade honom vilka det blir. Men de vill att jag ska ha några år till på nacken och det hade jag på känn också, men hade jag inte sökt alls hade chansen att få det heller inte funnits.
Per visste redan innan jag sökte jobbet att jag vill jobba där, så vi får se vad framtiden har med sig. I Malung skulle jag få jobba med något jag verkligen tycker är najs.
Du vill jobba som coach?
– Just nu i alla fall. Jag har svårt att se att jag skulle jobba med det när jag är femtiofem. Men jag skulle väl kunna tänka mig att jobba en tio år i Malung.
Felkan blev överkörd av Måns Bertz Wågström när han vikarierade på Freeridegymnasiet. Hårt jobb!
Foto: facebook.com/felixlundin
Hur påverkar det din egen åkning när du lägger tid på att coacha andra? Känner du att du fortsätter uppåt?
– Alltså, jag har ju inte lagt massa tid på andra. När jag och Emma åker så åker jag på min nivå och taggar henne till att göra grejer. Men, sen är det väldigt, väldigt praktiskt, det märkte jag när jag hoppade in som vikarie två veckor i Malung i vintras, att på rails så kan jag bara “vi borde prova det här” och så visar jag det, för där har jag jättemånga tricks som jag kan.
Det är kul att hjälpa andra. Sen tror jag att om, när, om..
I några sekunder verkar Felkan ha en inre strid med sig själv, han skruvar på sig i stolen och tvekar på om han ska säga ”när” och kanske riskera att jinxa sig eller ”om” och svika sin målmedvetenhet.
..när jag börjar jobba i Malung så kommer jag nog kunna åka mycket skidor på jobbet kombinerat med att lära ut, jag kommer inte bli stillastående hela dagarna. Och förhoppningsvis så kommer jag vara än bättre på att åka själv när jag får jobbet, kommer kunna fler hopptricks. Och jag vet att det är jävligt uppskattat att ha en tränare som kan åka själv.
Men vad är det råaste hopptricket du kan då? Rails behöver vi inte diskutera, där kan du det mesta.
– Jag har gjort några dubblar, dubbel backflip.. oooh just det ja det har vi glömt, jag har ju en liten snowboardkarriär också vid sidan av.
Ja vad hände med den, den försvann där i Malung eller?
– Jo, men sen en vår så kom jag ihåg att jag hade en snowboard ståendes och åkte snowboard i typ två veckor straight, och lärde mig några ganska stabila hopptricks på bräda. Samma vår provade jag dubbel backflip på snowboard innan jag kunde göra det på skidor så jag är en av väldigt få som har gjort dubbel backflip på både snowboard och skidor, det gjorde jag förra vintern. Men jag har bara landat det en gång på snowboard. Det är en liten exklusiv klubb, så det är ganska fett.
Men du har Henrik Harlaut i hasorna, han släppte ju en snowboardedit i våras.
– Ja, det var han och Joel Andersson, och Joel, han är ju snowboardåkare och har gjort dubbel backflip på skidor. Men jag var före honom.
Sen pratade jag med Will Wesson på Facebook och sa till honom att “du måste peppa LJ Strenio så att han gör dubbel backflip på bräda” för vi snackade om det i Mammoth att LJ har gjort en massa snowboardgrejer men ingen dubbelvolt, och då satt LJ jämte Wesson när jag skrev till honom och han bara “okay, comin’ this summer”. Han var taggad så det var sjukt roligt.
Du verkar ju ha en jäkla förmåga att tagga folk på att göra saker?
– Haha, jo..
Vad kommer det ifrån?
– Jag har ingen aning, det är bara sån jag är.
Felkan shreddar på arbetstid i Säfsen
Foto: Johan Carlsson
Samtalet glider iväg lite, och vi börjar prata om baggy vs tajt, en diskussion som påbörjades kvällen innan i Jeppenators soffa. Det är svårt att avgöra om Felkan är ironisk eller inte, men klart är att han har massa åsikter om alla aspekter av skidåkning, även hur man klär sig. Mellansizeade kläder går helt bort, liksom smala byxor som inte är tillräckligt långa, och att armswinga om man kör med tajta kläder.
– Jag skulle vilja ha en egen promodelbyxa med tjugofem centimeter längre ben än de som finns nu, säger Felkan och berättar om hur Anton Jansson, som är en centimeter längre än honom, sydde på 40 centimeter extra byxben på ett par brallor i vintras.
Via snack om klädstilar, obskyra amerikanska skidmärken, skidåkningens svar på hipsters och fenomenet ”grinda-på-grinden-vinkla-skidorna” kommer vi in på själva hårdvaran. Laggen. Om möjligt har Felkan ännu mer välformulerade åsikter där.
– Det kommer finnas rätt många i vinter som kommer åka på lite för breda, lite för långa Aldente-skidor, och det kommer bromsa deras utveckling för när man ska lära sig sina basictricks är det inte bra att ha två allmountainskidor på fötterna. Då ska man ha någonting lätt och snärtigt. Det är lättare att lära sig frontside switchup om man har ett par skidor som passar ens åkkapacitet, det är mindre viktigt vem som vart med och utvecklat dem.
Hur man lagar skidor när vattenhoppet varit elakt.
Foto: instagram.com/felixlundin
Han bör veta vad han snackar om. Felkan har under sin relativt korta skidåkarkarriär slitit ut, knäckt eller kört sönder tjugo (eller var det tjugoen) par skidor. Sju par den senaste vintern. Han vet vad som funkar och inte funkar, men baksidan är att han än så länge finansierar alla lagg själv.
Varför är det ingen som ger dig gratis skidor, Felkan?
– För att jag inte försökt nog mycket.. det börjar kanske bli dags att försöka igen.
Om vi säger så här då – varför ska någon ge dig gratis skidor? Kör!
– För det första – jag är en kille man lägger märke till i parken. Jag är inte rätt bra på att hoppa och raila, jag är rätt okej på att hoppa och svinsepebra på att raila. Plus att jag pratar högre än alla andra, och mer än alla andra. Och med alla andra, och det är nästan bara till min fördel.
Jag har en öppen mentalitet och pratar med kids när jag åker lift. Tycker inte att det är drygt att prata med folk jag inte känner. Plus att jag är nördig, så är grejorna bra kommer jag veta exakt varför, det kommer inte vara såhär “Felix, varför är dina skidor bra” och jag bara “ääääeh men dom är lagom mjuka och najs” utan jag kan förklara att “det här är the shit med de här skidorna”.
Och jag kommer vara involverad i något najs den här vintern, det är inte klart vad än, men jag har planer.
Vad planerna innefattar vill han inte säga förrän de är mer färdigplanerade, men oavsett var han hamnar, och med vilka, lär vi få se mer av Felix Lundin.
eller Instagram @felixlundin
