Davos – Friåkning i Schweiz högst belägna stad

Stort och varierande, Davos är fortfarande en slumrande freerideort men den besitter stor potential. Vi körde fyra riktigt bra åk och här är både guide och reportage, enjoy!

Bilen är draperad av fluffig kallsnö. Över en natt har den schweiziska alportens ytskikt transformerats från brunt vårslask till vitt midvinterpuder. Parkeringsplatsen, dit vi förmanats att parkera bilen med en rak och disciplinerad, schweizisk, order, gapar nästan tom. Endast en handfull andra bilar finns parkerade runt vår svenskregistrearade kombi. Det är mitten av februari men också måndag morgon och den stora skidpubliken som låter Davos vara sin tillflyktsort under helgerna är troligtvis på väg till sina arbeten nere på låglandet.

Den oskrivna regelboken för en friåkande skidåkare säger att dagar likt denna, med dålig sikt och med ett tjockt lager instabil nysnö, ska spenderas i skogsterräng. Vi följer rådet likt plikttrogna och beger oss till den sydligaste delen av Davos skidsytem, Rinerhorn. För Ida Löfqvist är det första resan till Davos. Diana Deliv däremot har besökt orten tidigare, men har inte fått chansen att utforska dess skogsåkning tidigare.

Lite slumrande som freeridedestination är Davos mer en ort för vinterrekreation bland storstadens schweizare. Antalet skidor med en midja över 100mm är i klar minoritet gentemot antalet kälkar som skänker vinterturister nöje längs den pistmaskinspårade kälkbana som löper längs med sluttningen från toppstationen av den nedre gondolen till dalstationen av den samma.

Var liftkön befinner sig denna dag är något som vi inte listar ut. I vart fall är den inte på plats i Rinheron. Vi knallar ostörda rakt upp för trappan som leder upp från gatuplanet till liftkortspärrarna och gondolerna som tar oss upp till den platå som skidsystemets övre del utgår ifrån. Härifrån drar jag mig till minnes det skogsåk som jag med den lokala bergsguiden Adrian åkt föregående helg. Med hjälp av telefonens GPS hittar vi rätt och kan åka varv på varv utan konkurrens.

Nere vid dalstationen efter det tredje varvet ser jag Adrian, guiden från föregående helg, med en ny grupp klienter. Jag ropar hej och tackar för hans tips om åkningen. Vi småpratar om dagen och vädret och jag passar på att flika in en fråga om ett något större, något mer högalpint åk. Adrian skakar lite lätt på huvudet, säger att han inte varit där idag och kan uttala sig, men han tillägger också att liften som vi behöver ta för att komma dit är stängd och därmed är det mer eller mindre ett ickebeslut för oss att lägga ned ambitionen att åka åket.

Så bryter en av åkaran från Adrians grupp in med en fråga. Han undrar om vi är svenskar. Av att döma från hans reaktion när vi ger svar på frågan var det inte det han ville höra.

I nästa mening förklarar han att han bor i Engelberg i vanliga fall och att den invasion som svenska friåkare genomfört senaste 10-15 åren inte bara är av godo. Det är enligt honom en aning trångt på beget nuförtiden och det vore synd om samma sak skulle ske i Davos.

Något träffad förklarar jag att det är lugnt, med Davos storlek på systemet kommer det vara svårt att uppnå samma trängsel på bergen här som uppstår på Titlis en riktigt fin puderdag.

Men visst finns det en risk att Davos blir ett nytt favoritresmål för svenska friåkare. Terrängen i området är både bra och varierad och det verkar bubbla kring vad som kan bli embryot till en stark friåkarkultur i Schweiz högst belägna stad.

Det kanske tydligaste tecknet på att det finns en växande community för friåkare är den årliga Backcountryfestivalen som arrangerades för tredje säsongen på raken. Bakom festivalen står det lokala bolaget med bergsguider. Ett passionerat gäng med visioner, ambitioner och framförallt kunskap kring vilka möjligheter som faktiskt finns runt Jakobshorn, Rinerhorn, Parsenn och Pischa.

I början av februari finns möjligheten att boka en långweeked med halvpension, liftkort och guide. Under festivalen arrangeras varje dag en rad olika guidade turer. Du väljer själv vilken grupp du vill tillhöra för dagen och söker upp din guide på uppsamlingsplatsen. Bland valmöjligheterna finns bland annat ski touring lätt, medel eller svår. Splitboard lätt, medel eller svår. Det finns också möjlighet att förbättra dina kunskaper när det kommer till laviner och hur en effektiv räddningsinstas går till om någon begravs under rasande snömassor.

Kvällarna spenderas under festivalen i den stora matsalen på hotell Montana. Där serveras det middag som ingår i festivalpaketet och det ges möjlighet att samspråka om vad den gångna dagen erbjudit. Som nära på ensam svensk i sällskapet tvingas jag vässa hörseln och damma av mina kunskaper i tyska. Den schwiziska dialekten gör det hela aningen svårare. Högtyskan som lärs ut i det svenska skolsystemet är relativt olika den sydliga schweiziska varianten och mina samtal styr jag över till engelska så kvickt som möjligt.

Schweiz, det något mystiska centraleuropeiska landet, mitt i alpernas hjärta, är något av ett centrum för disciplin och struktur. Jag pratar med bordsgrannarna vid fonduemiddagen, förklarar min fascination över den ordning och reda som råder i ladet och att tågen, trotts återkommande snöstormar, går med en klanderfri punktlighet. Han, min bordsgranne, tar en klunk av sin öl, snörper lite på munnen, gör en grimasch som antyder att han inte riktigt är beredd att hålla med mig, och svarar på mitt påstående.
– Om man kommer utifrån är det säkert bra och så, men det kan bli lite väl mycket byråkrati emellanåt om man bor här.

 

På väg hem efter den intensiva och snöfyllda dagen som inleddes i Rinerhorn och avslutades i skogarna nedanför Jakobshorn kryllar det av snöslungor på gatorna. Snön röjs bort från trottoarer och gator med minutiös precision. Framkomligheten ska återställas till samma nivå som dagen innan snöfallet.

Morgonen där på kikar solen fram bakom tunna moln. Vi vågar oss inte ut på de annars så stora snöfält som karakteriserar landskapet här utan återvänder till den branta och glesa skogen som vetter ned från Jakobshorns västra slutning. Dagen fördrivs nätan uteslutande i denna miljö, som bjuder in till att skida varv på varv.

 

När förhållandena är mer tillåtande finns det förutom lättåtkomlig skogsåkning även högalpin ski touring.
Andra dagen under BC-festivalen anmäler jag mig till gruppen som ska gå den långa toppturen för att få se vad orten har att erbjuda inom denna genrer. Med buss från centrala delarna av Davos tar vi oss söder ut i dalgången i riktning mot Rinerhorn, men kliver av några hållplatser innan. I Vägkanten förbereds skidorna för turen och vi börjar traska uppåt.

 

Nervös för att orken ska tryta i förtid med tanke på den extra vikt som kamerorna i ryggsäcken ger gentemot gruppens övriga medlemmar stålsätter jag mig för en tuff dag. Men bergsguiden som leder oss sätter upp ett väl avvägt tempo som i kombination med ett ytterst säkert val av väg låter oss tillryggalägga många höjdmetrar snabbt och lätt utan att förta gruppens krafter i onödan.

 

Solen skiner bakom lätta slöjmoln och ger ansiktet säsongens första ordentliga solbränna. Vyerna är vackra och stämningen god när vi når punkten där stighudarna ska tas av och packas ned i ryggsäcken. Omkring oss breder ett landskap ut sig med oräkneliga alptoppar. Om än inte riktigt lika höga som topparna i den västra delen av samma bergskedja.

Med stighudar kommer du åt intressanta åk i bergen även om du är mer av en liftburen freerider och inte en renodlad ski touring-fantast. När Ida, Diana och jag den tredje dagen vandrat upp över en kam i den södra delen av Rinerhornområdet grämer vi oss djupt över att vi inte tog med oss hudarna. Framför oss ligger ett av de mest estetiska face jag skådat. Med spines som skulle kunna liknas vid det som visas i skidfilmer från Alaska, fast i miniatyrer, rycker det i samtliga att skapa något i denna terräng.

Dagen efter gör vi slag i saken. Stighudarna ligger med i väskorna. David Hefti, en av de bergsguider som är med och arrangerar BC-festivalen, har via WhatsApp berättat att facet inte är helt stabilt och vi håller oss i kanten av det. Lite symtomatiskt för mina resor till Davos, där det fortfarande känns som jag bara utforskat en bråkdel av det som faktiskt går att skida i området.

Kort om Davos

Staden är Schweiz högst belägna med sina 1 560 möh och ca 11 000 invånare. Med två järnvägsstationer är samhället relativt utdragit, men du tar dig snabbt runt med de tätt trafikerade lokalbussar som ingår i liftkortet.

Boende
Parsenn Resort:
Nybyggt ski-in resort som öppnar december 2018. Varje övernattning inkluderar liftkort.

Hilton Garden Inn:
Perfekta mixen av bra boende och rimlig budget med modern design i hjärtat av Davos.

Hotel Montana:
Populärt tack vare sitt läge och sin bar. Beläget nära både Parsenngondolen och järnvägsstationen är det ett bra val för dig som söker aningen enklare boende, som också inkluderar liftkort. Montana erbjuder bara rum för större grupper. Alternativet för dig som söker efter dubbelrum är Hotel Strela längre söder ut i staden.

Hotel Grischa:
Det mest trendiga hotellet alldeles invid Jakobshorngondolen. Ett hotell med mycket charm.

Schatzalp:
Bo i det sanatorium Willem Jan Holsboers valde att uppföra i det smått magiska Schatzalp. En plats med hög Bovis-energi.

Restauranger
Stall Valär
:
Relativt nyöppnade Stall Valär är en av de hetaste restaurangerna bland ortsbefolknignen. Det gamla stallet erbjuder förutom bra mat också en miljö där byggnadens ursprungliga användningsområdet märks i inredningen.

LOKAL:
Köket som endast erbjuder mat från lokala råvaror. Till och med vinet och ölen är lokalproducerat. Trendigt med både god och autentisk mat. Även denna restaurang är nyöppnad.

Kaffee Klatsch:
Stället du måste befinna dig på minst en gång under din vistelse här. Eller, det räcker med att du besöker ett av de två caféerna. Öppet kvällstid med nordisk design som får oss nordbor att känna oss som hemma medans vi mumsar på en hembakt kaka.

Orange Davos:
Snabbmatställe som effektivt återställer energibalansen i din kropp efter en stentuff dag på berget.

Barer
Stall Valär och LOKAL är förutom bra restauranger också trevliga barer. Ifall du inte är tillräckligt trött i benen efter en dag på berget erbjuder Pöstli Club dig möjligheten att dansa dig trött. Afterskiölen köper du lämpligast på Montana eller Bolgenplaza.

Resa
Att resa med tåg i Schweiz är förutom punktlighet gentemot tidtabellen också ett visuellt nöje i det storslagna landskapet. Davos har bra tågförbindelser vilket gör att du smidigt reser dit hela vägen från Sverige med nattåg genom Tyskland, eller med dagtåg från flygplatsen i Zürich.
Med bil från Sverige tar du sikte på Landquart där du sedan svänger av motorvägen och snirklar dig upp mot Davos.

Offpiståken

Text: Axel Adolfsson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. kappakomplett
    0
    kappakomplett | 2019-02-22 14:35          

    Enligt officiella källor i Schweiz så är St Moritz en stad. Källa Wikipedia.

    "Since 2014, the Federal Statistical Office (FSO) uses a new algorithm (called German: Statistische Städte 2012, or French: Villes statistiques 2012) to define whether a municipality can be called a town or not; it newly also depends on its character.[1] Currently, FSO considers 162 municipalities as towns (German: Statistische Städte, French: Villes statistiques) in Switzerland."

  2. adolfssonaxel
    0
    adolfssonaxel | 2019-02-22 14:31          

    @kappakomplett Inte högst platsen med invånare men den högsta platsen som räknas som "stad"

  3. kappakomplett
    0
    kappakomplett | 2019-02-22 13:46          

    Trevlig artikel, men högst belägna stad? Stämmer det?